jagmarie: juli 2013

Det spöregnade på morgonen när vi skulle köra iväg, och det hade regnat hela natten också. Jag kör ner mot Falkirk för att komma på motorvägen som går mot Glasgow. Efter en bit kommer vi till en svacka där det är översvämning och går inte att passera. Jaha, bara att vända och ta ett annat håll. Ops, översvämning där med. Det tar oss tjugofem minuter att nå motorvägen mot normalt tio. Sen på motorvägen lyser alla informationsskyltar om att det är varning för vattenplaning. Jag fick köra ganska sakta men vi kom fram till färjeterminalen med tio minuters marginal. Så det var lugnt.

I kön till färjan.

Jag tror det var första gången som jag kört ombord på en färja.

"Normalt" sett så är det ju alltid mannen som kör :-)

Varför?????

Ja men då slår vi väl oss ner då!

Frukost!

Scramble egg, bacon, tomat och champinjoner.

Tillägg: Det är mjölk i Pepsi muggen.

Det regnar fortfarande när vi når Brodick hamn.

Snacka om låga moln.

Snacka om smala vägar.

Ganska dramatiskt landskap.

Mer slingriga, guppiga, svängiga, backiga och knutiga vägar.

Man körde sällan mer än 40-50 km/tim.

Spännande och lite läskigt, men kul och charmigt.

Det har slutat och regna och en bensträckare känns lockande.

Ja, men här kan vi ju stanna till.

En slinga på fem km i både skogsmiljö och strandmiljö utlovas.

Dessutom en del klättring för att komma ner till stranden och sedan upp igen.

Låter som en lagom bensträckare.

Torbjörn är ivrig att komma iväg.

Ja än så länge håller man vad man lovat.

Skogsstig!

Hav av stjärnmossa!

Närbild på den vackra stjärnmossan.

Så grön och så dekorativ där ute i naturen.

Och så en sjö där mitt i skogen, mitt uppe på "berget"

Vi är nu på ca 150 meters höjd.

Ljung och ormbunkar.

Det var betydligt mer lila än vad som framgår av bilden.

Mera ljung.

Lila eller hur?

Den här lille gynnaren flög framför oss i flera hundra meter.

Flög en bit, sen satte den sig, fällde ut vingarna, flög igen, satte sig o.s.v. Det var precis som om den verkligen ville visa upp sig :-)

Åhh, vad jag önskar att korten kunde förmedla bättre vad ögat ser i verkligheten. Bilderna återger inte ens i närheten av vad ögat ser. Man vill bara limma fast intrycken i både hjärnan och på näthinnan. Otroligt betagande!

Fullständigt makalöst!

På båda sidor om stigen meterhöga ormbunkar.

Hela sluttningen är täckt av ljung.

Hav av gulkrage (tack Eva C), hav av ormbunkar och dessutom havet.

Salig blandning!

Ormbunkar, gulkrage, älggräs (tack Eva C) och ljung.

Stigen smalnar av och börjar gå neråt.

Kolla återigen färgerna och vegetationen.

Ser ni mig?

Jag smälter nästan in i omgivningen :-)

Faktum är att det är så det känns att vara där.

Som om jag tillhör på något sätt, som att jag är en del av naturen.

Det är dit ner vi är på väg.

Kullar, dal och hav.

Fortfarande på väg ner.

Här kunde jag stått i evigheter och bara njutit.

Sen blev det inte sämre när jag vände mig om för att titta uppåt där vi gått.

Ja vad säger man?

Wow, kanske är ett ord som passar,

och då är det inte ens ett ord!

En vacker tistel.

Nere vid stranden.

Dramatiskt med en massa klippor och grottor.

Jag tog kort inne i grottorna men det blev för mörkt så man ser inte vad det är om man inte vet det.

Framme vid King´s Cave.

Det här är enligt historien en grotta där Robert the Bruce King of Scots gömde sig för Engelsmännen. Robert the Bruce var kung i Skottland 1306-1329. Innan han blev kung stödde han William Wallece i hans kamp för att störta Englands kung Edward I av England.

William Wallace = Bravehart = Mel Gibson

Har ni inte sett filmen Bravehart bör ni göra det :-)

Ja jag vet, det är inget bra kort.

Men det är i alla fall inne i hans grotta.

Kallt, mörkt och fuktigt.

Fy tusan och tillbringa mer än någon timme där.

Brrrr!

Fika dags.

Ingen genomtänkt matsäck direkt. Men det var ju inte heller någon planerad vandring utan bara en bensträckare.

Vatten, banan och småkaka.

Utsikten från fika platsen kan man inte klaga på.

Jag bara älskar dessa av tidvattnet mjukt formade stenar i olika färger.

Då traskar vi vidare längs med kusten.

Och har man gått ner så måste man gå upp igen!

Halvvägs uppe.

Ett tips till alla som är ute och går/vandrar i olika miljöer.

Stanna upp med jämna mellanrum och titta bakåt.

Naturen och miljön ser olika ut från olika håll.

Prova, och jag lovar att du blir förvånad men inte besviken!

Uppe igen och en himmelsk utsikt!

Då var bensträckaren gjord och vi ger oss iväg igen.

Det här är egentligen ingen bild på vägen.

När vi kommer körande ser jag ett riktigt häftigt vattenfall lite längre fram. Jag ber Torbjörn att ta ett kort på det (lite svårt att kortgrafera och köra samtidigt) Det gör han och här är resultatet.

Om ni kollar noga på bilden så rakt fram mitt på berget ser ni ett vitt litet streck. Det är vattenfallet :-)

Jag glömde tala om att han skulle zooma hehe.