Idag har jag funderat lite på "pengars värde" och hur olika jag tänker när jag ska handla nåt. Här kommer några exempel som slog mig.
* Jag tycker att 14 kr för en parisebulle på fiket är dyrt, men har inget emot att betala 14 kr för ett kilo frukt.
* Jag kan gå in i bokhandeln och handla en inbunden bok för 159 kr och tycka att det är ett bra pris, men inte gå till systemet och handla vin för 159 kr.
* Jag är mycket tveksam till att handla ett par byxor för 700 kr, men hade inga betänkligheter när jag köpte min nya ryggsäck för exakt den summan.
* Jag drar mig för att lägga 1000 kr på en ny vinterjacka ( som jag för övrigt är i skriande behov av), men kan däremot spendera 1000 kr på bra träningskläder.
* Jag skulle fundera en bra stund om jag verkligen tycker det är värt att betala 4500 för en veckas semester utomlands, men behöver inte tänka länge när jag ska betala medlemsavgiften till golfklubben.
Visst är det lite konstigt hur olika man värderar pengar. Beror antagligen på ens intresse.
fredag 30 september 2011
onsdag 21 september 2011
Två dagar och en natt!
Nu är jag tillbaka i verkligheten igen. Jag har haft två toppendagar och en bra natt (tror jag i alla fall, jag har sovit så jag är inte riktigt säker). Tack för att ni höll tummarna, vilket ni måste gjort, för jag slapp nästan regn. Bara en liten skvätt i går eftermiddag, och då hade jag bara en liten bit kvar till slottet. Några tyckte att det är fusk att övernatta inomhus när man vandrar, men mina änglar tyckte att jag skulle sova och äta gott när jag gått hela dagen och skulle fortsätta nästa dag. Så dom skramla ihop till rum och mat och det är jag glad för. Det var riktigt skönt att duscha och gå och sätta sig till dukat bord och sova i en säng. Tack mina älskade änglar.
Någon/några ska kanske fundera en stund innan man kastar sten i glashus :-)
Någon/några ska kanske fundera en stund innan man kastar sten i glashus :-)
Klockan är 08.15 och platsen är Grå Läge som ligger mellan Viken och Domsten. Solen skiner och det blåser friska vindar. T skjutsade mig hit och härifrån går starten.
Hamnen i Domsten
Vy med Danmark i bakgrunden, så här såg det ut i många kilometer Fint.
En gammal hederlig "fira ner båten i havet vev"
Visst är det höst men än finns det väldigt vackra blommor att njuta av.
En vacker nyponros, de borde inte blomma nu kan man tycka, men jo, uppenbarligen gör dom det.
Just det, så här ska det se ut den 20 september.
Ja, vad säger man, naturen är fantastisk.
Verkar som om det blåst här förrut. Snacka om vindpinad björk. Häftigt.
En liten skymt av Kulla Gunnarstors slott.
En ännu mindre skymt av Sofiero slott.
Dagens lunch. Ingen slottsmiddag precis men det kommer ju till kvällen.
Framme vid Örenäs Slott. Klockan är 16.20. Alltså 8 timmars vandring, ett helt okej dagsverke.
Utsikt från mitt bord i matsalen. Inte fy skam.
Förrätt: Carpaccio med syltade kantareller, hyvlad permesan, tryffelcréme och rostade valnötter.
Varmrätt: Ankbröst med daddelsky, potatisterrinne och puré av sötpotatis.
Dessert: Chokladterrine, vaniljglass, kolasås och jordnötscrunch.
Herregud va det var gott alltihop. Mmmmm.
Ny dag, nya äventyr. Samma vind och väder. Samma hav men andra stenar.
Klockan är 10.10.
Vy från Hilleshögs backar och dalar.
Skyltar med mer eller mindre tydliga budskap. Frågan är om man får passera på cykel om man bara trampar hela tiden så att man aldrig åker frihjul eller?!?
Fast det är kanske bara jag som är trög.
Den här är däremot solklar tycker jag.
En mycket märklig skylt. Men tydligen behövs den uppmaningen. Knepigt.
Dagens lunch. Bullen snodde jag vid frukosten och kexchokladet köpte jag i receptionen. Perfekt mat för den som vandrar. Eller inte :-)
Resturangen på Borstahusens camping. Först när jag såg skylten tänkte jag: Vad är det för namn Seven, sen fattade jag SeVen ja det är ju klart. man ser ju Ven från campingen.
Bra tänkt.
Jodå, man ser Ven fast att det är väldigt disigt.
Citadellet i Landskrona. Nu är det bara 7 km kvar till slutmålet.
Framme hos syster i Häljarp och klockan är 15.30. Dagens promenad tog drygt 5 timmar.
Fötterna är lite ömma och benen något stumma. Spännande och se vad benen säger på passen i morgon.
Vilka härliga dagar.
Gött att känna att man faktiskt kan gå långt med rätt utrustning och bra kondition.
söndag 18 september 2011
Ny rygga!
På tisdag och onsdag ska jag vandra Öresundsleden. En lagom sträcka på ca 5.5 mil från Grå Läge utanför Viken till Saxtorpsskogen utanför Häljarp. Jag ska dela den på två dagar med övernattning på Örenäs Slott. Så idag har jag köpt mig en ny ryggsäck för ändamålet.
Det är helt okej att hålla några tummar för att det inte blir en massa regn på mig.
Det är helt okej att hålla några tummar för att det inte blir en massa regn på mig.
Visst är den fin min nya rygga :-)
Rapport och förhoppningsvis många fina bilder kommer.
lördag 17 september 2011
Veckans visdomsord!
Det var länge sedan jag skrev något klokt, så nu blixtrar jag till :-) Håll i hatten för här kommer det:
När någon ler betyder det inte alltid att den är glad.
Det kan vara att den är stark nog att le även när det är besvärligt.
När någon ler betyder det inte alltid att den är glad.
Det kan vara att den är stark nog att le även när det är besvärligt.
onsdag 14 september 2011
Hört i affären!
Idag hörde jag något gulligt i affären.
Framför mig i gången gick en mamma och en lite påg på kanske 4-5 år. Dom gick där och pratade om va dom skulle ha till middag och pågen hade flera bra ideér. Han var riktigt lill gammal och snusförnuftig. Det var kul att lyssna på deras samtal så jag höll mig bakom för att kunna fortsätta tjuvlyssna. Dom stannar till vid kyldisken med korv och då lät det så här:
- Mamma, vi kan väl ha potatismos och korv till middag, säger pågen.
- Ja, det kan vi ta, det var länge sen vi hade det, svarar mamman.
- Jag vill ha sån korv som vi fick hos farmor en gång den var så god, säger pågen och tittar bedjande på sin mamma.
- Ojdå, vad var det för en sorts korv då, undrar mamman.
- Den var ganska tjock och så här lång, säger han och visar ett avstånd mellan sina händer.
Mamman tar ner ett paket lunchkorv från hyllan och håller upp det mot pågen och frågar:
- Såg dom ut så här tror du, frågar hon.
- Ja, svarar han. Det liknar dom i alla fall.
- Då tar vi dom jag ska bara läsa vad dom innehåller. Du tål ju inte mjöl så jag ska bara se så att du kan äta dom.
Hon håller upp paketet för att läsa innehållsförteckningen, provar med lite olika avstånd för att hitta skärpan och inser snart att hon inte kan läsa på paketet.
- Ahhh, vad dom tvunget ska ha liten text jag kan ju inte se vad där står, utbrister hon irriterat.
- Men bli inte arg mamma, säger pågen och sträcker sig efter paketet. Jag kan se till dig.
- Men lilla gubben, det hjälper inte att se, jag måste kunna läsa vad där står.
- Men jag KAN läsa till dig, säger han bestämt.
Mamman ger honom paketet och han börjar läsa.
- Där står så här mamma, säger han efter några sekunder. I detta paketet ligger korv, den är god och ska ätas varm med potatismos och senap. Om man vill kan man dricka mjölk till.
- Men säger mamman skrattande, står där verkligen så?
- Ja det gör där, och där står lite till, fortsätter han.
- Jasså vadå?
- När man ätit sin middag kan man äta chokladpudding med vispgrädde till efterrätt, läser han med ett stort leende i hela ansiktet.
- Jaha, om det står så på paketen så måste vi ju lyda eller hur, säger hon och rufsar pågen i håret.
Ja vad säger man, det finns många sätt att blidka sina föräldrar på. Det här tyckte jag var ovanligt kreativt och smart. Den där grabben kan det nog bli nåt stort av så småningom.
Framför mig i gången gick en mamma och en lite påg på kanske 4-5 år. Dom gick där och pratade om va dom skulle ha till middag och pågen hade flera bra ideér. Han var riktigt lill gammal och snusförnuftig. Det var kul att lyssna på deras samtal så jag höll mig bakom för att kunna fortsätta tjuvlyssna. Dom stannar till vid kyldisken med korv och då lät det så här:
- Mamma, vi kan väl ha potatismos och korv till middag, säger pågen.
- Ja, det kan vi ta, det var länge sen vi hade det, svarar mamman.
- Jag vill ha sån korv som vi fick hos farmor en gång den var så god, säger pågen och tittar bedjande på sin mamma.
- Ojdå, vad var det för en sorts korv då, undrar mamman.
- Den var ganska tjock och så här lång, säger han och visar ett avstånd mellan sina händer.
Mamman tar ner ett paket lunchkorv från hyllan och håller upp det mot pågen och frågar:
- Såg dom ut så här tror du, frågar hon.
- Ja, svarar han. Det liknar dom i alla fall.
- Då tar vi dom jag ska bara läsa vad dom innehåller. Du tål ju inte mjöl så jag ska bara se så att du kan äta dom.
Hon håller upp paketet för att läsa innehållsförteckningen, provar med lite olika avstånd för att hitta skärpan och inser snart att hon inte kan läsa på paketet.
- Ahhh, vad dom tvunget ska ha liten text jag kan ju inte se vad där står, utbrister hon irriterat.
- Men bli inte arg mamma, säger pågen och sträcker sig efter paketet. Jag kan se till dig.
- Men lilla gubben, det hjälper inte att se, jag måste kunna läsa vad där står.
- Men jag KAN läsa till dig, säger han bestämt.
Mamman ger honom paketet och han börjar läsa.
- Där står så här mamma, säger han efter några sekunder. I detta paketet ligger korv, den är god och ska ätas varm med potatismos och senap. Om man vill kan man dricka mjölk till.
- Men säger mamman skrattande, står där verkligen så?
- Ja det gör där, och där står lite till, fortsätter han.
- Jasså vadå?
- När man ätit sin middag kan man äta chokladpudding med vispgrädde till efterrätt, läser han med ett stort leende i hela ansiktet.
- Jaha, om det står så på paketen så måste vi ju lyda eller hur, säger hon och rufsar pågen i håret.
Ja vad säger man, det finns många sätt att blidka sina föräldrar på. Det här tyckte jag var ovanligt kreativt och smart. Den där grabben kan det nog bli nåt stort av så småningom.
tisdag 13 september 2011
Tid igen!
Alltså jag slår personbästa och årsbästa och världsrekord stup i kvarten nu.
För det första så spelade jag min femte runda golf i helgen och det är årsbästa....fast egentligen kan det nog inte räknas, för samtidigt slog jag personbästa med årets sämsta runda och sen slog jag världsrekord genom att bryta efter fjorton hål, något som aldrig hänt förut. Och som salt på popcornen är jag förkyld, vilket i sig också är väldigt ovanligt.
Corpus hade ju sin årliga golftävling i söndags och efter ett åskoväder precis innan vi startade hade vi som vanligt tur med vädret. En som oxå slog sitt personbästa var medlem P som för första gången segrade i CORPUS SUPER MASTER CHAMP. Ett personbästa som han ska få VÄLDIGT svårt att försvara nästa år, för då är jag INTE förkyld :-)
För det första så spelade jag min femte runda golf i helgen och det är årsbästa....fast egentligen kan det nog inte räknas, för samtidigt slog jag personbästa med årets sämsta runda och sen slog jag världsrekord genom att bryta efter fjorton hål, något som aldrig hänt förut. Och som salt på popcornen är jag förkyld, vilket i sig också är väldigt ovanligt.
Corpus hade ju sin årliga golftävling i söndags och efter ett åskoväder precis innan vi startade hade vi som vanligt tur med vädret. En som oxå slog sitt personbästa var medlem P som för första gången segrade i CORPUS SUPER MASTER CHAMP. Ett personbästa som han ska få VÄLDIGT svårt att försvara nästa år, för då är jag INTE förkyld :-)
Bra spelat P!
Njut av segerns sötma i vinter när du eldar dina ljus!
onsdag 7 september 2011
Jodå, jag är kvar!
Det har varit en konstig vecka. Jättemycket har hänt, men samtidigt ingenting. Inga konstiga telefonsamtal, inga vandringar, inte ens en massa knepiga röster i mitt huvud. En golfrunda med ängel H i söndags blev det men det har ju snart blivit en vana och ingen stor händelse :-) fast det är väldigt kul. En massa jobb och träning, men så är det ju varje vecka så det är heller inget nytt.
Fast några små funderingar har jag ändå:
Var blir alla tappade sugar av?
Var gör man av allt tappat humör?
Var hittar man lusten som har försvunnit?
När man blivit av med energin, var har den hamnat?
Jag tycker detta är konstigt och får inte ihop det. Det borde ju finnas högar med sugar, humör, lust och energi som bara ligger och skräpar.
Tror jag ska sticka till återvinningsstationen för att leta, om det är någonstans folk gör sig av med saker så är det där.
Fast några små funderingar har jag ändå:
Var blir alla tappade sugar av?
Var gör man av allt tappat humör?
Var hittar man lusten som har försvunnit?
När man blivit av med energin, var har den hamnat?
Jag tycker detta är konstigt och får inte ihop det. Det borde ju finnas högar med sugar, humör, lust och energi som bara ligger och skräpar.
Tror jag ska sticka till återvinningsstationen för att leta, om det är någonstans folk gör sig av med saker så är det där.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)