Vilken överraskning!

Ikväll har jag varit på konsert med mor och far i Kvidinge kyrka med Sanna Nielsen, Magnus Johansson och Marcos Obeda. Helt ärligt vet jag inte riktigt vad jag väntade mig av den här kvällen. Jag trodde nog att det skulle bli lite "kyrklig" musik eller åtminstonde kyrkoanpassad musik.Vad nu det kan betyda!

Men det här hade jag inte väntat mig.

Det började lite trevande med att Magnus och Marcos spelade några stycke tillsammans. Magnus lyckades med att missa några toner rätt rejält och tja det va väl så där. Men han ryckte upp sig och efter "oh mien papa" och några andra fantastiska stycke var han förlåten, dessutom hade han bra mellansnack. När han sen avslutar med "nessun dorma" då fick han stående ovationer av mig. Fasen va bra. Gåshud.
Ja just de, Sanna Nielsen va ju oxå med, jodå hon var helt okej till och med ganska bra. Hon har lite mycket vibrato för min smak, men en otrolig utstrålning och är väldigt proffsig. Marcos va såklart bra han oxå, men har håller ju mer i kompet och får ingen direkt framträdande roll, men utan honom hade det vatt ganska tamt.

Kapellmästaren Marcos Obeda

Sångerskan Sanna Nielsen

Trumpetaren Magnus Johansson

Tack snälla mor och far för att ni bjöd med mig.

PS. Efter konserten kom jag i samspråk med Magnus Johansson och kan någon gissa vad vi pratade om. Nä tänkte nog det. Vi pratade om andning, om vikten av att andas rätt o.s.v. Fast egentligen skulle jag velat prata träning med honom, men det kändes lite som ett påhopp att göra det "lite" skam i kroppen har jag allt. Men jag försatte inte tillfället helt. Jag gav honom en Corpus penna :-)

Välkommen Våren!

Vilket härligt väder det har varit idag. Dimman som va igår känns hur avlägsen som helst. Bättre dag för en längre runda med ryggsäck blir svår att hitta. Jag slår en signal till mor B & far I och undrar om dom är hemma för jag tänkte gå en sväng. Visst är dom det, så det går bra att jag dyker upp. Det är ganska exakt 10 km till dom, så det blir en lagom runda på 2 mil.
Jag behöver lasta ryggan med något, för bära en tom säck" is no big deal". Jag lägger i en flaska vatten och ett par kanelbullar, men de väger ju inte så mycket så jag behöver nåt mer.

Då kommer jag på den lysande idén att om jag går in om affären och handlar kan jag ju bära det med mig i ryggan. Sagt och gjort, 1 kg potatis, 1 kg morötter, några äpplen, några apelsiner, en flaska dricka, ett pkt hollandaisesås, ett paket kex och det viktigaste av allt ett Twix. Det blev i alla fall några kilo att packa ner.

Off I go. Solen har brutit igenom molnen och det blåser nästan inget. Perfekt med andra ord.

" Smygande skuggan " de e jag de.

Full fart på Rönne å, ganska mycket vatten i ån.

Dekorerad järnvägstunnel i Kvidinge. Observera att "smygande skuggan " gärna vill va med på bild.

Ett av dom mest säkra vårtecknen är när far I har satt ut mjölkabordet.

Så nu är det officiellt vår i Goentorp. Mor B brukar ha en potta med blommor på bordet oxå,men hon hade slut på planteringsjorden, så i morgon kommer där att finnas påskliljor.

Men mors krokusar blommar i alla fall.

Svullna syrenknoppar.

Och vad vore våren utan Tussilago?

Tilläggas kan att Lärkan sjöng väldigt vackert för mig, men dom är rysligt svåra att fånga på bild med en mobilkamera :-)

Det blev en härlig runda på 2 mil med sillamacka i halvlek hos mor och far.

Vi trivs riktigt bra tillsammans, jag och mina kompisar. Vid det här laget har vi gjort en tio mil ihop, och många fler ska det bli.

Klart!

Jag brukar inte ha några större problem med att bestämma mig, men det här beslutet tog några dagar att värka fram. Jag har ju redan bestämt att jag ska gå sträckan Berwick - St Abbs, men inte var jag ska övernatta. Sträckan är 25 km och min första tanke var att den kan jag gå på en dag, övernatta och sen gå tillbaka nästa dag. Men på alla hemsidor jag vatt inne på står där " vana vandrare kan gå sträckan på två dagar " eller " man bör ha två till tre dagar på sig att gå sträckan " eller " beräknad vandringstid 10 timmar " Hmmm då blir det ju en massa funderingar.
* Klarar jag sträckan på en dag?
* Jag kanske klarar den, men orkar jag njuta?
* Var ska jag då övernatta på vägen?
* Vad menas med vana vandrare?
* Ska man tro på vad dom rekomenderar?

Nu har jag bestämt mig, det blir en övernattning på vägen. I en liten fiskeby som heter Eyemouth.

Så här ser min grovplanering ut:
Tåg från Polmont-Berwick på torsdagsmorgonen 07.26 den 5 april.
Starten på min vandring går från Berwick som är en stad som ligger precis över på engelska sidan. Den tillhör England men invånarna ser sig själv som skottar och vill tillhöra Skottland. Det är en stad med mycket historia. Jag traskar norrut längs nordsjön, antagligen får man gå i både sand och på stigar och det kommer säkerligen att gå både upp som ner. Efter ca 17 km stannar jag i Eyemouth och sover över där på ett B&B.

På fredagen, vilket för övrigt är långfredag, fortsätter jag de sista 8 km till St Abbs. I St Abbs finns ett naturreservat med enligt beskrivning " hänförande vyer och ett fantastigt fågelliv ". Förmodlingen spankulerar jag runt där ett tag innan jag tar bussen tillbaka till Berwick och kollar på den staden. Troligen kommer jag att önska att jag har ängel H med mig där, han är bra på historia och kan berätta så till och med jag förstår :-)  Jag hoppas att långfredagen gör skäl för namnet, för jag misstänker att jag kommer att fattas tid i alla fall. 15.23 går tåget tillbaka till Polmont och jag är ganska säker på att det blir inget party på fredags kvällen haha.

Stadsbild på Berwick.

Det här ska bli riktigt roligt.

Tack å lov för internet / jäkla internet

Med två veckor kvar till min semester  i Skottland tillbringar jag en del tid på alla möjliga och omöjliga webbsidor. Jag letar efter nya rundor att upptäcka i området kring där ängel S & skotte D bor. Det som händer då såklart är ju att jag hittar fullständigt underbara platser som bara kallar på mig.

"Kom hit så ska jag visa dig min fantastiska natur" " Vandrar du på mina stigar kommer du inte att ångra dig" " Hos mig kan du upptäcka saker som du aldrig sett maken till"

Så låter det hela tiden, alla vill att jag besöker dom. Jag är inte jättesvårövertalad :-)

Vem kan motstå de här vyerna? Inte jag i alla fall.

Bilderna har jag snott på nätet, men om drygt två veckor kommer här att ligga mina bilder tagna med min fina lilla röda kamera. Jag får nog tusan köpa ett minneskort till.

Bilderna är från en kustremsa på östkusten mellan Berwick och St Abbs. Det är en sträcka på 25 km längs kusten, upp och ner i sand och på stigar. Jag är såld, jag bara måste dit och gå där.

Ett litet problem är: Det ligger ca 2 tim med tåg från där S & D bor, så det är bara att sätta sig på ett skottskt diseltåg och åka dit. Vilket i sin tur innebär att jag måste övernatta nånstans, så nu måste hitta en övernattningsplats oxå.

Hujeda mig vilka angenäma problem:-)

Tack å lov för internet som låter mig hitta sådana platser.

Jäkla internet som låter mig hitta sådana platser.



Hejlilagrönmedgåsaskitagularänder!

Nu är två dukar klara, va kul det är att virka igen. synd att jag inte har mer tid för det. Annars hade nog alla vatt klara vid det här laget. Jag måste ju öva på min vandring med rygga oxå. Hmmm man kan kanske kombinera?

Dukarna är limegrön och lila, ifall det inte framgår så tydligt av bilden :-) 

Kontraster!

Jag är så sugen på att virka, jag måste handla garn!

* Eftersom garnaffären i Klippan inte har de färgerna jag vill ha!
* Eftersom garnaffären i Åstorp hade stängt i går!
* Eftersom ängel F själv skulle använda sin bil idag!
* Eftersom solen skiner och det ligger vår i luften!
* Eftersom vänner ska prövas i nöden!

Så jag tar på mig mina nya kompisar och traskar mot Åstorp. Matsäck på ryggen och Harry Potter på engelska i öronen. Det tar 2 tim och 40 min sen är jag framme vid garnaffären. Dom har en stor sortering och en massa härliga färger. Som tur är har jag ätit upp min matsäck, så där är plats för garn i ryggan. Jag får till och med låna deras toa när jag säger att jag gått från Klippan för att handla garn :-) Kompisarna och jag funkar hur bra som helst tillsammans, men trots det kommer vi överens om att åka tåg tillbaka. Tåget till Klippan tar 8 min och kostar 16 kr.

Summan av detta är 2 tim och 48 min och då är jag ändå ingen fan av siffror.

Nya kompisar!

Jag har skaffat mig nya kompisar. Inte för att jag varit kompislös utan för att mina gamla kompisar börjar bli lite slitna, tråkiga, färglösa och tillplattade och jag tror inte att dom pallar för mina äventyr. Så då tyckte jag det var lika bra att byta ut dom.

Frågan: Vart man tar vägen när man vill söka sig nya vänner?
Svaret: VÄLA!

Så jag lånar ängel Fs bil och pyser iväg. Jag tänker att då ska jag passa på att svänga in om Åstorp när jag ändå är ute och kör och köpa lite garn.  Jag är en ganska modern människa ( i alla fall i mitt tycke ) men jag är hopplöst omodern när det gäller virkade dukar. Jag gillar virkade dukar. Jag har ett alldeles nytt modernt kök med högblanka grå luckor, inbyggda vitvaror och mörk granitliknande bänkskiva.  Men jag saknar mina virkade dukar, så nu behöver jag lite garn till dom.

På VÄLA går jag raka vägen till Naturkompaniet, det måste ju va där som jag kan hitta mina nya kompisar. Det är ju bra om man har någorlunda samma intresse så man har nåt att prata om under de många timmar som vi framöver ska vara tillsammans. Jag hittar några som verkar intressanta, så jag börjar klämma, pilla och känna. Jag är ganska fysisk med dom men jag känner att jag måste säkert veta att vi passar för varandra innan jag bestämmer mig.
Plötsligt börjar den ena viska något till mig:
- Jag finns i lila oxå.
- Va, säger jag som inte säkert uppfattar vad den säger.
- Jo jag sa att, jag finns i lila oxå, upprepar den.
- Menar du det, finns du verkligen i lila säger jag andlöst.
- Javisst, jag ska visa dig.

WOW, det var sant, den fanns i lila och jag hade hittat mina nya kompisar.

Snacka om att vi ska ha kul ihop dom och jag.

På väg hem svänger jag in om Åstorp för att se om dom har något garn som jag vill ha.

På dörren står:

Öppet: Måndag, Onsdag, Fredag 13-18

Alltså blev det inget garn idag.

Men jag har i alla fall fått nya kamrater och känner mig nöjd med det.

Fägdigt!

Nu är allt bokat inför min vandring i Skottland i maj. Jag har fått lägga om den planerade rutten lite för att få till vettiga övernattningar, men nu är det klart. Så här kommer det att se ut:

Dag 1:
Start i Kilpatrick och övernattning i Twechar. Den första dagen blir den längsta sträckan,
Ca 27 km.
Dag 2:
Från Twechar till Shieldhill. Ca 22 km. I den sträckan ingår den långa läskiga tunneln. Men nu ska jag vara förberedd med ficklampa :-)
Dag 3:
Shieldhill till Linlithgow Ca 13 km.
Dag 4:
Från Linlithgow och övernattning i Broxburn. Ca 17 km.
Dag 5:
Broxburn till slutmålet Edinburgh. Ca 20 km.

Det blir en sträcka på ungefär 10 mil, känns som en bra sträcka på min första riktiga "vandring".

Den här vyn kommer jag inte att ha svårt och stå ut med.

Skotte D hjälpte mig att ringa och boka två av övernattningarna, eftersom dom inte svarade på mina mail tyckte jag att han va bättre lämpad än jag att ringa. Fast dom kanske inte förstod min engelska så det va därför dom inte svarat på mailen :-)
På ena stället han bokade hade dom inget enkelrum med toalett på rummet.  Men när han sa att det var till hans svärmor från Sverige så fanns det helt plötsligt ett. Coolt tycker jag.

Det ska bli så kul och jag ser verkligen fram emot den semestern. Jag hoppas såklart att slippa heldagsregn, men lite regn varje dag räknar jag kallt med.
Men innan dess ska jag faktiskt ta en tripp till Skottland över påsken. Jag gillar det landet och är tacksam att fått möjligheten att upptäcka det. 

" Det är aldrig för sent att få ett minna för livet"

En helt ovanlig tisdag!

Igår hade jag bestämt mig för att ha en helt ledig dag. Skönt men oförberedd. Så här knasig blev min oförberedda tisdag.

Som vanligt vaknar jag tidigt och kliver upp för att äta frukost. Kommer då på att ingen frukost finns i detta hushållet (jag äter ju nästan alla mina måltider på Corpus, så där var tomt i kylen) som tur är öppnar affärerna kl. 8 så det är bara att hänga på låset. Nåväl jag fick frukost.

Mitt på förmiddagen larmar en påminnelse på min telefon. Allt jag ska komma ihåg har jag som påminnelse i min telefon, det är jättebra och funkar för det mesta smidigt. Det är inte helt ovanligt att jag har en 8-10 påminnelser om dan. Det den larmar om nu är en påminnelse om att jag har en tid att passa i HBG kl. 13.00. Det hade jag totalt glömt bort. Bara att ringa ängel F och be om att få låna bilen. Inga problem, hon jobbar ju och behöver inte den :-)

Kommer på att när jag ändå ska ut och köra kan jag ju sticka in om MAXI och handla. Dom hade en del bra priser på lax och kyckling såg jag i deras blad. Sagt och gjort in om affären och där hittar jag en massa bra billiga matvaror. Så glad i hågen för alla mina fynd ställer jag mig i kassakön, och där ligger dom där elefanterna och kallar på mig. 3 st för 12 kr, klart att jag ska ha dom. Lastar upp allt på bandet och kassörskan säger "487 kr", jag drar mitt ICA-kort för att betala och upptäcker då att jag fått fel kort med mig. I handen håller jag det tillfälliga kortet som man får från början, det går för fasen inte att betala med. Jag provar med mitt VISA-kort men jag vet att där är bara 300 kr på det. Funkar ju så klart inte.

Jaha, vad gör man då? Jo man packar ner allt i vagnen igen och ser oerhört skamsen ut. Så ropar kassörskan på "personal till kassa 3" sen säger hon till mig "ställ vagnen där till sidan så kommer det personal och tar hand om den"  När jag går därifrån känner jag mig så jäkla dum. Tur att man inte handlar där varje vecka.

Hemma igen börjar jag plocka ihop min tvätt, jag har tvätttid kl 16-21. Tio i fyra går jag ner i tvättstugan, den är tom så jag lägger i tvätt i båda maskinerna, ställer min telefon på påminnelse att tvätten är klar om 45 min. Man bokar tvättid genom att sätta en speciell plopp på tiden som man vill tvätta och när man sen har börjat flyttar man den till nån annan dag och tid. Jag går för att flytta min plopp och upptäcker då att det är inte idag som jag ska tvätta utan nästa tisdag. Fanken med, nu har jag snott nån annans tvättid. Jag inser att jag får ju bli kvar här i källaren tills den kommer som har tiden. Och jag väntar, och jag väntar, och jag väntar, fasen vad drygt det är att vänta i en tvättstuga. Kommer på mig själv med att stå och kolla på maskinerna när dom snurrar runt, runt, runt. När det är 5 min kvar på min tvätt kommer hon som har tiden. Jag ber om ursäkt och förklarar varför jag stå där och stirrar. Hon är schysst och låter mig tvätta färdgt och låter mig oxå använda det ena torkrummet.

Ja det här var en helt ovanlig tisdag i mitt liv.

Idag är det onsdag och det kommer oxå att bli en ovanlig dag för idag blir min trio fulltalig. Ängel S kommer hem några dagar. Denna gången har hon skotte D med sig, ska bli så gott att få krama om dom igen. Välkomna till Sverige.

Skäralids nationalpark!

Lördagens fantastiska eftermiddag tillbringades i Skäralids nationalpark. Jag, ängel F och tre av mina 30 kusiner spankulerade runt på den blåa slingan 7,4 km. Den slingan är bra för där passerar man Liagården och där finns en toalett :-) Man kanske kan tycka att man inte behöver en toa om man bara ska gå 7,4 km men man går ju knappast i walking tempo den rundan. Så en toa halvvägs är inte dumt.

Ganska mycket vatten var där i ån.

Här var det bra fart på "forsen"

Jag har alltid trott att det är någon form av föroreningar när det blir så här skummit i vattnet. Men kusin L berättade att det är "Åsakärringen" som har stortvätt längre upp för ån. Tänk vad härligt det är att lära sig nåt nytt varje dag.

Många rötter var det!

Den här lilla krabaten låg alldeles död på botten i ån, det var lite ledsamt faktiskt. Men kusin H trösta mig och sa att han bara låg och solbadade och snart skulle solen värma hans mage och då skulle den inte va så där läskigt vit längre och sen skulle han simma iväg och fånga flugor och vara alldeles levande igen. Jag valde att tro på kusin H. 

Familjen Trädsvampsparasiter har familjemöte.

Här har familjen Sporsvampsparasiter sitt familjemöte. Trodde jag. Men då kommer kusin E och säger att det där är inte familjen Sporsvampsparasiter utan familjen Isfrost. Lite taskigt faktiskt, det hade varit roligare med familjen Sporsvampsparasiter för dom är så sällsynta ny för tiden. Men kusin E är ju lärare och då "måste" man hålla sig till fakta.

Alltså här är vi högt uppe, men det syns inte så tydligt på bilden. Men det är i alla fall ån som rinner låååångt där nere.

Framme vid Liagården och bakom dass växte dessa skönheter. Undrar varför dom var så stora och fina just där :-)

Skäralidsdammen i all sin prakt. På sommaren när träden är gröna får man inte denna fantastiska vy.

Sådärja, tillbaka igen. 7.4 km på 3h inkl. fikapaus är INTE raskt marscherat. Men det var en riktigt härlig runda. Tack för sällskapet ängel F, kusinerna L,E och H.