De va de de!

Jaha, då har jag avslutat en fantastiskt utvecklande och stimulerande period i mitt liv.
Jag har gått rundan och klappat mina maskiner och sagt adjö, kollat i alla skrymsle och vrår så att jag inte glömt något. Städat och tömt papperskorgar. Tömt kyl och frys, kollat en gång till så att jag kommit ihåg allt som bör kommas ihåg.

Och gissa vad!

Jag glömde tömma mitt badrumskåp på toan.

Inte för att det på något sätt är en katastrof men det är så typiskt mig. Jag tänkte på det ungefär fyrtioåtta gånger idag, men varje gång jag kom på det höll jag på med nåt annat och då tror jag på fullt allvar att jag kommer att komma ihåg det sen. Ja säkert.

Något som jag är helt säker på att jag inte kommer att glömma är all uppvaktning, alla vänliga ord och lyckönskningar och alla härliga kramar jag har fått idag. Tack alla ni goa och fina.

Pärmar/Papper!

Jag frågade mig härom dagen:
Hur mycket papper kan man samla på 12 år?
Nu vet jag!

7 st sopsäckar med strimlat papper, 6 st pappkassar med rivet papper = 140 pärmar.

48 st pärmar med bokföring som ska sparas på ett jättesäkert ställe ifall någon från Skattemyndigheten har lite att göra nån dag.

Tack mor och far för att ni körde mitt skit till återvinningen!

Tack snälla ni!

Sista Kombi passet är nu gjort, med både sång och skratt blev det en bra avslutning. Att sen bli överaskad med en avskedspresent gjorde det inte sämre.

Tack snälla ni, M, J, M, E, O, G, H, E, S, C och J. Jag kommer att sakna er alla jättemycket.

Helgjobb!

Efter en helg full med jobb har jag ändå hunnit med två rejäla promenader.

Lördagens promenad blev en enkel till Goentorp kl. halv sju på kvällen för att hämta fars buss som jag behöver för att köra 20 kartonger bokföringspapper till förvaring.
Varför räcker det inte med att spara bokföringen på en CD-skiva?

Söndagen ägnades åt att fortsätta med att packa papper, sortera papper, riva papper och strimla papper. Köra fram och tillbaka till förvaringsstället ett par gånger, lämna tillbaka bussen till far och skjuts tillbaka till Corpus för att fortsätta röja, städa, sortera och kasta. Varför har återvinningen stängt på söndagar?

Jaja, det blev i alla fall en sen kvällspromenad i sällskap med J, en dryg timme i trevligt sällskap.

Nu är det dags att sova och ladda för min sista arbetsvecka.
Har på känn att den kan bli känslofylld.

Exempel på en dokumentförstörare.

Kan dock inte garantera effektiviteten :-)

170 timmar!

Nu är det sju dagar och 2 timmar tills jag stänger och låser sista gången på Corpus. Det känns verkligen skumt att jag sen inte ska gå dit fler mornar vid femtiden eller gå hem klockan tio på kvällen. Hmm undrar vart jag ska lämna nycklarna när jag går hem på fredag kväll? Jaja, det får jag väl reda på!

Just nu tar jag en liten te paus i allt sorterande, kastande, städande, uppröjande. Mellan allt det ska jag hinna med att driva verksamheten, köra pass, vara social med mina medlemmar, ringa alla möjliga och omöjliga bolag och säga upp olika avtal, beställa slutavläsningar och boka nedmonteringar av div ratiraljer o.s.v.  Phuuu.

Just nu känns det som att den 10 september ska jag ligga på soffan i Falkirk hela dagen och kolla på film och äta vattenmelon med vispad grädde :-)
Men jag får inte glömma att ringa till min bästaste syster som fyller år den dagen.

Weekend over!

Långweekend, jo det låter bra men tusan va kvickt det går. Fast att åka till Sverige i morgon bitti känns helt okej med tanke på att om exakt 3 veckor är jag tillbaka igen.

Gårdagen ägnades åt slapperi, brunch hos skotte D:s föräldrar, fotbollsmatch och ett besök på den lokala puben. Den pub som ängel S sa att hon aldrig skulle ta med mig till. Men nu när jag ska invandra måste jag ju integreras i det skottska samhället och fick följa med :-) Fotbollsmatchen var en riktigt trevlig historia, California FC vann med 7-2 mot Maddiston. Det var ganska mycket "shit" och "fuck" och rättså högljutt men bra och underhållande spel och växlande molnighet.

Idag har jag och ängel S besökt flera av dom sängbutiker som jag kollade i torsdags. Nu när jag har något att jämföra med efter mitt "snabbesök" på IKEA kan jag bara konstatera att det blir IKEA som får mina £. Jag behöver ju sänggavel, resårmadrass, bäddmadrass, sängbord, byrå och gardrob och bara sängen kostar mer än allt det i nån av dom andra butikerna. Lite halvskumt att flytta till Skottland och så handlar man säng på IKEA.

Just nu regnar det men jag tänkte hinna med en promenad innan läggdags, det blir tidig uppgång i morgon bitti. Flyget går 06.20 så jag behöver gå upp vid fyra. Tur man kan äta frukost på flygplatsen, dyrt, inte särskillt gott men dock frukost.

ToR till IKEA!

Jodå, det blev en tripp till IKEA idag. Inte helt enkelt faktiskt och ingen bara sticka in om runda. Klockan 10 promenerar jag i regnet till tågstationen för att ta tåget 11.02 till Edinburgh. Därefter hade jag kollat upp att buss nr 62 skulle ta mig till IKEA. Buss 62 avgår från........ja var tusan avgår den ifrån. Jag försöker fråga mig fram.
- Jag tror den avgår från North Bridge, säger en vänlig herre. Jag traskar iväg till North Bridge, kollar alla busshållsplatser, men ingen skylt med buss nr. 62. Jag frågar en tjej som ser ut som om hon skulle kunna veta.
- Jag tror att den går från Princess Street, säger hon och pekar ut riktningen för mig. Jag vandrar uppför Princess Street och jag vandrar nerför Princess Street. Ingen enda busshållsplats för buss nr. 62. Då får jag plötsligt syn på 62:an och den kör upp mot North Bridge.
Fanken med, kunde jag verkligen ha missat hållplatsen när jag gick och kolla. Tydligen, för längst upp där bron tar slut är hållplatsen. Jahapp, bara att vänta då, det ska gå en varje hel- och halvtimme och klockan är kvart över tolv nu, så det ska väl funka.
Klockan halv ett kommer det ingen buss. Klockan ett kommer det ingen buss. Men kvart över ett kommer bussen.
Som en extra uipplysning kan jag nämna att det är festival i Edinburgh och jag är inte direkt ensam i stan. Kanske inte den bäst valda dan att åka till IKEA på.

Nåja, fram till Ikea kom jag i alla fall. På sängavdelningen blir jag precis så förvirrad som jag misstänkte att jag skulle bli. Jag fick tag i en mycket vänlig expidit som hjälpte mig med vad jag behöver och skrev ut det på en lapp till mig. Sen kan ängel F bara åka dit och beställa det och få det hemkört för 150 kronor. Jag kan ge er en upplysning till. IKEA i Skottland ser ut precis som vilket svenskt IKEA som helst. Klippan soffan, Billy bokhyllan, Pax gardrober o.s.v.

Tillbaka i Falkirk sju timmar senare efter en heldag på IKEA som fördelades enligt följande: 3,5 tim resa till IKEA, 1 tim på IKEA och 2,5 tim hem från IKEA.
Det blev visst en snabbis på IKEAs sängavdelning i alla fall :-)

Sambo i Skottland!

Jag ska bli sambo! Det hade jag inte riktigt tänkt mig för några månader sedan. Men man ska aldrig säga aldrig har jag lärt mig. Men kravet på att bli sambo var: Delade sovrum, och det kravet var lätt att få igenom för min blivande sambo hade samma krav.

Va tusan har Marie för sig i det där landet, kanske nån undrar.

Som jag sa så var inte mina planer med att flytta till Skottland, att flytta ihop med någon. Men nu ska jag flytta ihop med en underbar tjej som är 29 år, en vältränad, trevlig, pratkvarn. Men det ska nog funka.

Ja, just det, jag glömde säga att hon heter ängel F. GOT YOU!!!!!!!!!

Vi kom fram till att det var en bra lösning, eftersom F jobbar halvtid och jag inte har nåt jobb än. Idag har jag besökt alla möbel- och sängbutiker jag kunnat hitta i Falkirk. Man har ju inte riktigt samma sängsortiment som vi svenskar är vana vid. En dubbelsäng är bara 140 eller 150 cm och resår och bäddmadrass är inte heller som man är van vid. Men det ska nog gå att hitta nåt som jag kan bli nöjd med, det handlar bara om hur många £ jag ska hosta upp.
I morgon ska jag  försöka ta mig till IKEA utanför Edinburgh. Det blir tåg och buss för att komma dit, och sen bara hoppas på att jag läst rätt i tabellerna.

Bilder på lägenheten kommer så småningom. Jag fick bara en supersnabbkoll idag. Men den ligger i ett lugnt och fint område i sista huset på gatan. Så förhoppningsvis är där inte mycket trafik. 10-15 min till centrum och tågstationen.

Fanken va bra det här kommer att bli. September kommer att bli en toppenmånad, det känner jag på mig. Ovanpå allt annat positivt är det bara en månad tills ängel S och skotte D gifter sig och det ska bli så kul....eller vad tusan man nu ska använda för ord...exceting är nog bättre.

Tugg, tugg, tugg!

Alltså, hur mycket papper kan man samla på sig? Egentligen är det ingen fråga som jag vill ha ett svar på utan bara en stilla fundering.
Fast en fråga skulle jag kunna tänka mig ett svar på:
Var tog det papperslösa samhället vägen?
Vad menas egentligen med det?
Ja, det blev ju två frågor. Men för ett antal år sedan när datorn slog igenom hos gemeneman, pratade man så mycket om alla besparingar vi skulle göra genom att använda mindre papper.
Besparingar på pengar, besparingar på personalkostnader, besparingar på miljön o.s.v.
Undrar hur det gick egentligen?

Jaja, jag kan i alla fall konstatera att jag har hur mycket papper som helst att sortera nu när jag ska lämna Corpus. Papper som man inte bara kan kasta i pappersåtervinningen hur som helst. Nä de flesta papper innehåller känsliga uppgifter som t.ex. namn, personnr, adresser, kontouppgifter. Gammal bokföring som inte längre behövs sparas kan man inte heller kasta.
Så nu tillbringar jag all min lediga tid med att köra papperna två och två i papperstuggen och ut kommer konfetti. Vilken tur att jag har såååå mycket ledig tid, så att jag snabbt får undan det. (ironi)

Några dagars ledig tid har jag i alla fall snott åt mig. I morgon onsdag åker jag en snabb sväng till Skottland för att skriva på ett hyresavtal på en lägenhet, åka till IKEA och kolla säng, fixa lite andra myndighets grejor.

Jag ska göra mitt bästa för att hålla er uppdaterad.

Over and out.

Uppsägning av medlemskap!

Så blev den då av, den efterlängtade golfrundan med medlem B. På Perstorps fina bana var det Skottskt väder. Regn, sol, blåst, moln, sol, regn, moln, regn, blåst, sol, moln och nyklippta greener. Jag gjorde en riktigt bra runda och spelade årets bästa golf. Det bådar gott för kommande spel i Skottland :-)

Efter rundan gick jag med tunga steg in på kansliet för att säga upp mitt medlemskap. Jag har varit medlem på Perstorps GK sedan 1993 så det kändes lite vemodigt. Hoppas att jag hittar en lika fin bana att spela på i mitt nya land.

Tack för sällskapet B och tack Perstorps GK för den här tiden.

Äntligen, äntligen och äntligen!

Ja, jag säger det igen. ÄNTLIGEN.
Efter nästan fyra månaders frustration, hopp, förtvivlan, hopp igen, tillbaka till frustration, en skvätt förtvivlan och slutligen fullkomlig lättnad när proppen släpper. Ja då kan jag inte säga nåt annat än ÄNTLIGEN.

I februari bestämde jag mig för att: Jag vill flytta till Skottland. För att kunna göra det måste jag hitta någon som tar över Corpus. Jag kontaktar mina kontakter i branchen för att höra mig för om möjligheten överhuvudtaget finns att någon skulle kunna va intresserad. Jodå det skulle nog inte va omöjligt, sa man.
Så efter massor med turer fram och tillbaka och hit och dit är det nu ÄNTLIGEN klart. Sportlife tar över verksamheten fr.o.m 1 september. Det är en otrolig lättnad att det är klart och att alla medlemmar har fått information om överlåtelsen.
Som efterrätt så fick jag sålt min lägenhet igår. Jag satte in en annons på blocket söndag förmiddag och i går eftermiddag var den såld. Helt galet att det gick så fort. Jag tänkte att jag provar sälja den med alla möbler och husgeråd i (eftersom jag ändå inte kan ta det med mig) och det visade sig va ett smart drag. Jag fick vad jag ville ha och han vill ta över den så snart som möjligt. Vilket kanske innebär att jag blir hemlös ett par veckor, men det löser sig säkert. Är inte särskillt orolig över det.

Att det har varit några jobbiga månader som frestat på mer än man kanske vill erkänna fick jag ganska brutalt reda på igår kväll på passet som jag körde. När passet var klart och vi skulle börja stretcha fick jag sätta mig ner för att inte svimma och det har aldrig någonsin hänt förut. Det får helt enkelt inte hända att instruktören svimmar.

Så när proppen ÄNTLIGEN gick ur, då gick luften ur Marie oxå ;-)

Diverse händelser!

Alltså de senaste månaderna har varit helt hopplöst tidskrävande och energislukande. Inlägg i bloggen bara på söndagar (i bästa fall) är lite väl sällan enligt mitt tycke. Förhoppningsvis kommer det att bli lite tätare uppdateringar framöver :-) Men lite uppdateringar från senaste veckorna tänkte jag bjuda på.

Förra fredagen flyttade ängel F till Skottland. Jo, det känns lite tomt och konstigt. Men hennes start har varit riktigt bra, hon har redan fixat jobb och det är superkul.
Söndagens förmiddag ägnades åt golf med ängel H, och jag fick stryk som vanligt.

I onsdags var det tid för en liten runda på Skåneleden igen, Mia ville ha en guidad tur och jag är ju inte jättesvår att övertala. Vi tog bussen till Åstorp och startade därifrån. Maglaby var målet, en behaglig sträcka på 12 km.

Välkommen till Söderåsen!

Tack så mycket!

- Men kom nu då Marie, säger Mia lite otåligt och traskar iväg.

- Ha inte så bråttom Mia, det kommer att finnas hinder på vägen, och vi har massor att titta på och kortgrafera.

Som t.ex. en nyutslagen tistel

eller en nyutslagen tistel med en fjäril på

eller en nyutslagen tistel med en humla på

eller ett gäng nyutslagna tistlar med en annan fjäril på.

En fjäril som fr.o.m. nu kallas av mig för en "typisktvitskogsfjärilmedsvartaprickarpåvingarna"

Dom fina röda näckrosorna i Maglaby kärr är ett måste.

Det var en riktigt härlig dag, lagom temperatur, sol som ibland hittade ner mellan löven. Fikastopp mitt på ett kalhygge med en riktigt envis humla som ville dela matsäck med mig. Efter att jag sagt till den på skarpen flög den muttrande iväg eller var det kanske surrande. Jaja, i vilket fall fick jag sen ha fikat ifred.

Vi traskar på i godan ro och njuter av tillvaron,

när vi helt plötsligt stöter vi på den här.

En organisk refug.

Mitt första uppdrag som guide gick bra tyckte jag.

Men med en sån grupp som Mia är det inte så svårt att guida och att hålla rätt på gruppen så ingen kom bort eller gick vilse var inte heller någon stor utmaning. 

Tack Mia för att du är en sån homogen grupp och lätt att hålla reda på och för att du är ett trevligt sällskap.