Heldagsturistande i Edinburgh!

Idag har vi varit i Edinburgh hela dagen. Det enda som var planerat var att besöka ett antikvariat där Ebba kunde köpa en ny upplaga av Lord Of The Rings. Hon har läst sönder dom hon hade. Vi gav oss iväg vid tio med 4 plusgrader, helt blå himmel och vindstilla. Perfekt med andra ord.

Vi åkte från Grahamston station 10.23.

Moster Ebba på tåget i solens sken.

Framme på Edinburgh station.

Vi börjar med att kolla på ett riktigt fult monument.

Sir Walter Scott Memorial.

Solen skiner och blå himmel!

Här är han Sir Walter, Skottlands national poet.

Han är bland annat skyldig till att stackars Ivanhoe aldrig gifter sig med Rebecca, fast att han gör ett försök varje år.

Monumentet från en annan vinkel.

Lägg märke till turist Eva och turist Ebba lite till höger mitt i bilden.

Man bör oxå notera att krokusen blommar för fullt i Princess Garden.

Kolla va fint.

27 februari i Skottland.

Den gula krokusen lyser i kapp med solen.

En påsklilja vill oxå va med på bild.

Inte tusan är det påsk i februari heller!

Så här ser jag ut när jag kortgraferar dom fina blommorna :-)

Snygg stil va?

Eller vad sägs om den här stilen?

Kusin Eva siktar in sig på en blå krokus.

Tid att ge sig iväg att leta efter antikvariaterna.

Vi tar närmsta vägen, eller i alla fall den smalaste.

Ebba är modig och ger sig iväg in i Craig's Close gränden.

Eva följer efter.

Den här färgglada synen möter oss när vi kommer upp.

Solen skiner!

Det här är baksidan av Edinburgh Castle.

Men det är inte det som är det viktigaste i den här bilden utan jag vill bara visa er att himlen är blå och solen skiner.

Det här fiket stötte vi på helt oförhappandes.

Här satt J.K Rowling och värkte fram Harry Potter.

Skylt som satt på väggen.

Läs det om ni kan .-)

Jiiihhaaaa, vi hittade en antikvariatisk bokhandel.

Jodå, Ebba fick sina böcker.

Det syns inte riktigt på bilden men där är hur många böcker som helst.

Den här hunden är lite speciell i det avseendet att när hans husse dog och begravdes så flyttade hunden in på kyrkogården och bodde där resten av sitt liv. Han vägrade att lämna husses grav. Människor förbarmade sig över honom och gav honom mat och efter hans död reste man denna staty till minne av hunden Bobby.

Sen kan man då göra buissnes av det hela och öppna en pub och använda Bobby som lockmedel.

Efter en publunch är det dax att börja traska tillbaka till stationen.

Jag har ingen bild på lunchen.

Men Evas halvfulla ölglas fick tjäna som motiv när jag övade på att använda självutlösaren på min kamera :-)

Vi tar en annan gränd på tillbakavägen.

Lady Stair's Close

Ebba tar täten som vanligt.

Efter en heldag i Edinburgh tar vi tåget tillbaka till Falkirk 16.36.

Jag vill bara göra en liten notering till er.

Min moster Ebba är fyllda 80 år och travade runt med oss hela dagen utan den minst tillstymmelse till beklagan.

Tack Ebba och Eva för en härlig dag.

Va inte så jäkla klämkäck!

Klockan är strax över tjugotre och jag är just hemkommen från jobbet. Tänkte göra en snabb uppdatering för i morgon (onsdag) ska moster, kusin och jag turista i Edinburgh.

Idag har jag och min stora trut antingen satt mig i klistret eller får jag en stjärna i kanten. Har ingen aning om vilket.
Ikväll kom det en man ut från gymmet och kom fram till receptionsdisken.
- Har du fler pappershandukar till gymmet, dom är slut där inne, säger han.
- Dom är slut men jag har en pappersrulle, svarar jag.
För tillfället är jag ensam i receptionen och har svårt för att lämna den.
- Vill du göra mig en tjänst och ta den med dig in, undrar jag. Jag kan inte gå härifrån.
- Varför tror du att jag skulle vilja göra det, säger han och ser lite avig ut.
- Tja, säger jag, du ser ut att vara en vänlig och hjälpsam gentleman så jag hoppas på det.
- Okej, jag gör väl det då, säger han och tar rullen och går in i gymmet med den.

En stund senare kommer han ut från omklädningsrummet, då är lillchefen David oxå där. När mannen lämnar tillbaka nyckeln till skåpet säger jag.
- Den här gentlemannen borde få en guldstjärna för att han är så vänlig och hjälpsam.
David tittar lite konstigt på mig och mannen ler lite tveksamt.
- Tack och godkväll, jag ska raportera till Jeanette Jones, säger han och traskar iväg.
Då vänder sig David till mig och säger:
- Vet du vem den mannen är?
- Ehh, nä, säger jag.
- Det är högsta chefen på hela Macdonald koncernen, han svarar bara inför ägaren själv, säger David och ser nästan förskrämd ut. Och Jeanette Jones är chefen för alla spa och gym på Macdonald hotellen.

Jaha, då får vi väl se om det blir en negativ eller positiv rapport han lämnar ifrån sig. Jag hoppas att han uppskattar att bli behandlad som en medlem och helt vanlig människa och inte är en sån som vill ha fjäsk när han dyker upp.
För han är ju faktiskt ett helt vanlig människa, antagligen bara lite rikare än dom flesta:-)

Sovdax!!!!

Cirkus besök!

Vad vill man göra när man åker till Skottland?

En del vill:
* Gå på museum
* Åka till ett destilleri
* Spela golf
* Vandra
* Kolla på Nessie
* Titta på fotboll
* Dricka öl
* Smaka på wiskey
*
*
*
Sen finns det nån enstaka som vill gå på bio. Lyckliga jag att just dom besöker mig då :-)

Så då går vi på bio och kollar på cirkus.

Cirque du Solei

En filminspelningscirkusföreställning.

Eller

En cirkus föreställning inspelad för att visas på bioduk.

Mäktigt, häftigt och coolt.

Vilka akrobater och artister. Wow.

Välgörenhetssimmning!

- Marie, kan du simma, undrar chefen Jeni för ett antal veckor sedan.
- Ja visst kan jag det. Varför undrar du det?
- Vi på klubben ska delta med minst ett lag i en välgörenhetssimmning den 23 februari och jag undrar om du vill va med.
- Visst, klart jag kan va det, svarar jag då.
- Vi ska va 6 st, både personal och medlemmar och helst få ihop två lag.
- Klart jag är med.

Veckorna går och i tisdags frågar jag henne, när och var simmningen är.
- Vi får bara ihop ett lag så du behövs inte, säger hon.
- Okej, svarar jag och tycker faktiskt att det ska bli ganska skönt att slippa. Man är ju inte en enstöring för inget :-)

Men igår när jag kommer till jobb har det blivit lite strul och det visar sig att mina tjänster behövs i alla fall.

Samling 8.30 i Grangemouth Sport Complex.

 Rotary står för arrangemanget och det är till förmån för att stoppa polio.

När vi är samlade visar det sig att vi blir bara 5 st i vårt lag 

3 medlemmar och 2 personal.

David Reid, Allan Arthur och Mr Arthur i bakre raden representerar medlemmarna.

Jag och Louise Williams representerar personalen.

Jag känner lite på vattnet innan start.

Själva simmningen går till så att:

Varje lag ska simma så många längder som möjligt på 55 min. Laget får själv lägga upp sin taktik, men man får bara ha en som simmar i taget. Vi valde att köra det som stafett, man simmar två längder så snabbt man kan och roterar runt på hela laget hela tiden. Det är en 25 meters bassäng så då orkar man simma sprint i två längder och sedan några minuters vila innan det är dax igen. Vi simmade 148 längder och när jag åkte därifrån låg vi tvåa, jag tror 24 lag var anmälda.

Ska bli spännande att höra hur det gick till slut.

Det var riktigt jobbigt men superkul. 

Så här glad var jag innan start.

Var faktiskt lika glad när vi var klara, men är tacksam att det inte finns någon bild på mig efter målgång :-)

Imorgon ska jag hämta moster Ebba och kusin Eva på flygplatsen.

Det ska bli så kul att träffa dom.

Action VS Love story

Igår:
Action iform av biljakter, explosioner, pang pang och annat som hör en actionfilm till.
Idag:
Love story iform av omöjlig kärlek, blixtnedslag, häxor och annat som hör en kärleksfilm till.

Fullständigt olika filmer men båda lika sevärda. Jag är inte den största beundraren av kärleksfilmer men när det blandas in lite hokus pokus då livar det alltid upp.

Beatiful Creatures var dagens film.

Naturligtvis inte i klass med Twilight filmerna.

Men helt klart godkänd.

I morgon:

Blir det ingen bio: Först ska jag köra mina änglar till flygplatsen, dom ska åka till Sverige en dryg vecka. Sen blir det jobb på kvällen och på söndag blir det en ny tur till flygplatsen. Då ska jag hämta moster Ebba och kusin Eva som ska hälsa på några dagar. Det ser jag fram emot, ska bli kul att träffa dom. Välkomna!  

Uteträning, John McClane och OnePiece!

Vilken blandning!

I måndags när jag kom till jobbet halv fem säger Jeni:
- Alla konferensrummen är upptagna så antingen får vi ställa in eller köra klassen ute på tennisbanan.
- Okej, säger jag. Det är upp till dig, jag kör klassen ute om du vill det.
- Då kör vi ute, säger hon. Klassen är full så jag vill inte gärna ställa in.
- Fint, säger jag och tillägger, jag får nog göra ett nytt pass bara. Jag kan knappast ha dom till att ligga på marken och göra övningar, det blir för kallt.
- Kanon, svarar Jeni, gör du det.

Som tur är så var det ett cirkelpass som stod på schemat, så det var ganska snabbt fixat att göra om det. En tennisbana har braiga linjer att hoppa och skutta över så dom blev väl nyttjade. Att klassen helt plötsligt blev utomhus under stjärnklar himmel och med en minusgrad var det ingen som klagade över. Alla tog det som en utmaning och körde för fullt.
Jäkligt imponerande.

Den här grabben är oxå imponerande.

1988 kom första DIE HARD filmen och idag 25 år senare är Bruce Willis minst lika bra som John McClane.

A Good Day To DIE HARD är en film i sann John McClane anda.

 Gillar man explosioner, ratatatata dueller, massförstörelse, överlevnads hopp från höghus och annat smått och gott så gillar man filmen.

Och jag gillar John McClane.

Yippee Ki-Yay!

Jo men alltså.

Nu har jag oxå en.

OnePiece.

Marinblå med rosa hjärtan :-)

Fortsättning på Aberfoyle i Februari!

Jodå, vi sov hur gott som helst.
Efter frukosten, hade jag bokat vars en rygg och nack massage till oss. Tjejerna som gjorde behandlingarna var jätteduktiga MEN dom hade bänkar utan hål för huvudet och det är inte bra. Man måste ligga med huvudet lutat åt ena sidan eller så långt fram att man har huvudet utanför bänken och bara stöttar med hakan. INTE avslappnande. Synd för som sagt tjejerna var duktiga.

Nåväl, vi lastar in i bilen och ger oss av. Vi enas om att testa en runda som är lite mer kuperad än den igår. Det är dimmigt och disigt och småduggar, inte en enda solglimt i sikte.

Det blev röd slinga idag.

Here we go! In i dimman.

Vi går längs en stig som följer en golfbana.

Inte en kotte är ute och spelar.

Hmm, undrar varför?

Mer golfbanebilder.

Den som är golfare lägger kanske märke till att på bilden kan man se både en green och en tee. Den som inte är intresserad av golf lägger kanske märke till att man kan skymta ett litet berg i bakgrunden. Någon annan kanske inte lägger märke till bilden alls :-)

Ja vi traskar på och börjar fundera på om vi gått fel någonstans för det stod i beskrivningen att det skulle va kuperat och att man skulle passera en utsiktsplats på vägen. Inte för att vi skulle ha någon nytta av den idag men i alla fall.

Haha, som man säger, den som väntar..............!

Jodå, den kom.

Den som någon gång provat att kortgrafera en uppförsbacke eller nerförsbacke utan att ha någon referens, vet att bilden ljuger så in i vassen.

 Det ser inte särskillt brant ut.

Detta ska föreställa backen när vi är halvvägs uppe.

Jag har vänt mig om och tar bilden nerför.

Syns det, nä inte ett dugg.

Så jag puttar in Sofia som referens i bilden och då syns det lite bättre.

I vilket fall som helst så var det i alla fall en höjdskillnad på 250 meter.

Och det kändes när vi kom upp.

Mitt i backen hittade vi denna gran.

Den är supergrön och ser helt konstgjord ut.

Verkligen malplacerad.

Men uppenbarligen trivdes den där alldeles ensam i sitt slag.

Och så ett litet vattenfall fick va med på bild oxå.

När vi kom tillbaka till bilen fick det bli fika i bilen för nu regnade det på riktigt.

Så varm choklad och popcorn smakade utmärkt efter dagens runda.

När vi fått defrostat klart bilen så var det bara att ge sig iväg hemmåt. Denna gången tog vi en annan väg, den väg vi skulle ha kört om inte GPS:n varit inställd på kortaste väg istället för snabbaste väg. Men på det viset fick vi se mer av Skottland :-)

Det tog oss 40 min att köra hem och 70 min att köra dit.

Lite skillnad. 

Summa sumarum av dessa dagarna är att:

Kör man 40 min ca 5.5 mil så kommer man till ett fantastiskt ställe med massor av vandringsleder, golfbanor, sjöar, berg, skog, aktiviteter av olika slag.

Hit kommer jag att återvända många gånger. Vill man hänga med så säg bara till :-)

Tack älskade Sofia för två toppendagar 

Aberfoyle i februari!

Jag hämtade ängel S vid tio på fredagsförmiddagen. Det är strålande sol och en 4-5 grader varmt. Härligt med andra ord. Vi knappar in Aberfoyle i GPS:n och ger oss iväg. Upp på motorvägen mot Stirling, kör av på avfart 10 och fortsätter rakt fram, precis som jag kollat på kartan att vi ska. Efter en liten stund säger GPS:n sväng till vänster. Okej, vi svänger vänster. Vägen blir smalare, håligare, svängigare för varje kilometer. Vi är ute på landet på riktigt. Får, åkrar, stenmurar, höga häckar, knappt ett hus i sikte och smalt som fasen. Ändå möter vi bilar med jämna mellanrum, så vägen måste ju leda nånstans.
Och sen helt plötsligt utan förvarning befinner vi oss i Aberfoyle.
En söt liten by som antagligen lever upp i april-oktober när turistsäsongen är igång. Vi svänger in på en parkeringsplats där ett antal vandringsleder har sin början. Jag hänger på mig ryggan och sen traskar vi iväg.

Aberfoyle ligger fint vid foten av kullarna.

Vi väljer att följa leden som är för svenskar.

Lägg märke till att vi har oxå snö :-)

Sofia är ivrig att komma iväg.

En liten bäck!

En lite större bäck!

Vatten som försvinner ner i ett hål,

kommer ut någon annanstans.

Detta trädet skulle kunna va prototypen för Enterna.

Lavskägge och hans polare.

Vy över kullarna.

Stigen delar sig och vi väljer att följa blå markering.

Då stöter vi på ett vattenfall.

Bilden ljuger, det var inte så pyttigt som det ser ut här.

Och helt plötsligt så ligger där ett hus!

Lunchdax i snön.

Efter lunchen hittar vi ett rävspår i snön.

Sofia börjar spåra ;-)

Hon hittar ingen räv, men väl en rhododendron buske mitt ute i skogen.

Se själv en tvättäkta rhododendronknopp.

Tillbaka i Aberfoyle efter 2,5 tim och då smakade det gott med varm choklad.

Vi har fortfarande en liten bit kvar till hotellet så vi packar in oss i bilen igen och fortsätter vår utflykt. Efter 10 minuters körning ser vi Loch Ard framför oss och vet att vi snart är framme vid hotellet.

Härlig vy.

 Som ni kan se på himlen så börjar molnen dra in över kullarna och solen är snart ett minne blott.

Kolla här.

Inte så illa va?

Det ligger otroligt fint med utsikt över Loch Ard och bergen.

Sa ju det!

Nere vid sjön fanns massor med aktiviter.

Vi hoppade över denna gången men jag kommer med all säkerhet att återvända hit och då ska jag nog testa något av det.

 I alla fall kanot eller nåt annat lugnt och fint :-)

Jag på toppen av hotell parkens vattenfall.

Ser ni mig, där längst uppe?

Sofia vilar i hotellets park efter en hård dag.

Dax att checka in och när vi öppnar dörren till vårt rum ser vi detta!

Fint va!

Gott om plats.

Vårt badrum.

Vi installerar oss, byter om till badkläder och går ner till hotellets pool och relax avdelning. Det blir inga bilder av oss i badkläder, kameror brukar inte må så bra i varm och fuktig miljö.

 Men efter några sköna avslappnande timmar där var vi redo för middag.

Fördrinken i loungen bestod av IRN BRU till mig och Coke till Sofia.

Haha, jag hade redan hunnit äta halva min förrätt innan jag kom på att jag skulle ta kort.

Men det ska i alla fall föreställa:

Tomat och Mozarella sallad med pestodressing.

Mmmmm, så gott!

Och så gör jag precis samma misstag med varmrätten.

Börjar äta innan kortgraferingen.

Lax med färskpotatis, varm sallad med ärtor och en citronsås.

Alltså! Himmelskt!

Men till efterrätten lyckades jag behärska mig.

Äpple, päron och kanel paj med varm vaniljsås.

Otroligt gott, men jag orkade faktiskt inte äta upp.

Efter en stunds pratande var vi redo för sängen och hur vi sov och vad vi gjorde på lördagen kommer jag att berätta för er i morgon. Nu ska jag ut i solen och njuta av våren som är på besök idag.

Ses i morgon!