Idag har jag inga målar eller tapetserarbilder, men väl en händelse att berätta.
I eftermiddags körde jag och Sofia ner till mattaffären för att hämta en heltäckningsmatta som dom beställt. Vi kommer in i affären och då utspelar sig följande händelse:
Sofia går fram till en personal i butiken och säger:
- Jag skulle hämta en matta som jag beställt.
- Ett ögonblick så ska jag kalla på mer personal, säger tjejen.
Efter en stunds väntan kommer där ett butiksbiträde i form av en tant.
- Vad kan jag hjälpa till med, säger tanten.
- Jag skulle hämta en matta som jag beställt, säger Sofia.
Tanten tittar på oss, ler och säger.
- Vem av er kan köra en sån stor bil så att ni kan ta mattan med er.
- Ehh, ingen av oss, svarar Sofia. Jag har en personbil.
- Men det går inte att ta mattan i en personbil förstår du väl, den är ju fyra meter lång.
- Jo jag vet, säger Sofia. Men man kan vika den så att den går in i bilen.
- Nä det går inte, svarar tanten. Den är rullad och inplastad och kommer direkt från fabriken.
- Det går väl att ta av plasten, rulla upp den och sen vika den.
- Nä så kan man inte göra, fortsätter tanten och låter riktigt nedlåtande i sin ton.
Dom står där en liten stund och säger Nä, Jo, Nä, Jo, Nä, Jo. Till sist kommer där en annan personal och blandar sig i ( jag kallar honom från nu "kille 1")
Sofia förklarar för honom vad hon vill och hur hon menar att man ska göra med mattan. Han ser lite tveksam ut till hennes förslag men säger.
- Ge mig fem miinuter så ska jag se vad jag kan göra, det borde gå att lösa på något sätt.
Så traskar han iväg och kvar står tanten och försöker göra sig rolig på Sofias bekostnad och mumlar nåt om att vika en matta på det viset kan man inte göra.
Efter en liten stund kommer kille 1 tillbaka och med sig har han kille 2 och kille 3 som bär mattrullen på sina axlar. Dom lägger ner den på golvet och står där och skakar på huvudena åt tanken på att vika denna mattrulle. Sofia går fram till dom och berättar hur dom ska göra för att det ska bli bra. Dom provar men får inte rätt på det så hon får förklara en gång till och peka och gestikulera. Kille 2 och kille 3 vill inte riktigt lita på att den där tjejen som står där och pekar har någon som helst aning om vad hon pratar om. Till sist fattar dom och när dom gör precis så som hon säger så blir det en perfekt paket på 1x 1,5 meter. Kille 1 viskar då till mig.
- Det där trodde jag inte skulle gå, men jag är glad att jag lyssnade på henne. För nu vet jag att det går hur bra som helst att vika en matta. Men låt den inte ligga vikt för länge, tillägger han lite försiktigt.
- Nädå, svarar jag, vi viker upp den och rullar den igen så snart vi kommit hem.
Kille 1, kille 2 och kille 3 hjälps åt att bära ut mattan till bilen och stoppar häpna in den i Sofias Reanult Megane kombisedan modell. När dom lagt in den och Sofia stängt bakluckan, säger kille 1.
- Jaha grabbar. Vad har vi nu lärt oss av detta?
Kille 2 och kille 3 ser ut som fågelholkar båda två. Ingen aning där inte.
- Jo vi har lärt oss att lyssna mer på kvinnor. Och, tillägger han, i synnerhet när dom är så bestämda som den här damen och tittar på Sofia
Han ler och tackar för lektionen, sen lommar dom iväg och dom ser faktiskt lite skamsna ut.
Vi hade roligt åt detta hela vägen tillbaka till huset.
Jag behöver väl engentligen inte säga att jag och Sofia bar enkelt in mattan i huset.
Jag behöver väl egentligen inte heller säga hur stolt jag var över min ängel. Att stå där och se när ens dotter pekar med hela handen och får tre killar (gubbar) att göra exakt som hon säger, fast att dom själva är övertygade om att det inte går.
Det värmer i modershjärtat.