Usch och fy vad jag är dålig på att uppdatera. Just nu kretsar mitt liv runt barn, barnbarn, jobb och barnbarnshundar. Jag tycker det är härligt, men vet inte om det är så mycket för er att läsa om hela tiden :-) Klyschan om att barnbarn är livets efterrätt låter så fånigt tycker jag. Men herregud vad sant det är. Känslan när man hade sina barn små, förundran över att två människor kan skapa något så underbart. Den känslan och förundran är dubbel när man tittar på sitt barn och på sitt barnbarn. Att jag har kunnat bidra med en kvinna som tillsammans med en man snickrat ihop den här lille prinsen.
Jag kan sitta i timmar och bara njuta.
Lite uppdatering och bilder ska ni få i alla fall :-)
I tisdags förmiddag var jag och Si ute på en runda.
I Si's värld ska en perfekt promenad innehålla vissa moment.
Springa omkring som en galning i högt gräs.
Simma i kanalen eller annat tillgängligt vatten.
Stora pinnar.
Helst så stora att man knappt kan bära dom.
Igår besökte jag för första gången Helix parken.
Det är ett stort strövområde med cykel och gångvägar, lekpark, damm, konstnärliga utsmyckningar och två jättestora hästhuvuden i plåt. The Kelpies.
Kolla på människorna sidan om så kanske ni får en hint om hur enorma dom är.
De är som sagt gjorda i plåt och vaktar utgången från kanalen Forth and Clyde ut till River Carron som i sin tur rinner ut i floden Firth of Forth som är en inlands förlängning av Nordsjön.
Jag zoomade så ni skulle kunna se plåtarna.
Mer zoom.
Man kan gå en guidad tur inne i dom och jag antar att man då får berättat om vad en Kelpie är för något och att man kan kika ut genom ögonen.
Jag var ju såklart tvungen att kolla varför de kallas för The Kelpies.
En Kelpie är ett övernaturligt väsen som kan ta olika skepnader men väldigt ofta i form av en häst. De höll till i och omkring vattendrag och sjöar i Skottland. De kunde vara både ondskefulla och hjälpsamma. T.e.x. kunde de stå vid strandkanten och se ut som vilken tam ridhäst som helst. När sedan en människa hoppade upp på ryggen sprang de ut i vattnet och dränkte människan. Elakt eller hur? Vid andra tillfälle kunde de hjälpa människor som behövde bärhjälp. Det berättas om en bonde som skulle hämta säckar med mjöl från kvarnen. Hans häst blev skrämd och sprang iväg och utan häst kunde han inte få hem säckarna. Då kom en Kelpie häst fram och erbjöd sin bärhjälp och bonden fick hem sina säckar. Efter utfört uppdrag försvann Keipliern och bonden såg den aldrig mer. Snällt eller hur?
De här fina trollen var med i parken.
Lille Prins Lance
och lilla ruggugglan Zoey tillfälligt förklädd till ängel.
En riktigt fräck mur
byggd av stenar och tegelstenar.
Riktigt dekorativt.
En av stigarna.
Vi hann bara med att gå i halva parken, så andra halvan blir vid ett annat tillfälle.
