Ja, jag bad som sagt om en biljett och tjejen frågade mig var jag ville sitta. Jag föreslog i mitten någonstans. Där är inte så många platser kvar i mitten men det finns flera längre fram. Jag tvekar, det är inte kul att sitta för långt fram. Nackspärrsvarning. Hon vänder skärmen mot mig så jag kan se själv. Mycket riktigt bara ströplatser kvar. Jag pekar på en plats där som är två tomma stolar tillsammans, med lite tur så behöver jag bara ha någon på ena sidan om mig. Jag får min biljett och kliver in i salongen. I salongen sitter, uppskattningsvis, femtio vuxna och 100 barn i åldern fem till tio år. Jag hittar min plats och slår mig ner, jag flinar för mig själv och tänker att jag kanske skulle kollat upp lite bättre vad det var för en film. Jaja, nu sitter jag ju där och har ju faktiskt inte betalt något för biljetten. Men lite snopen och överraskad känner jag mig allt. Nästa överraskning blir när jag inser att dom kommer att sjunga sig igenom hela filmen. Jo visst några pratdialoger är där men massor med sång. Visste ni att Johnny Deep och Chris Pine kan sjunga? Ja jag hade ingen aning om det i alla fall!
Det blev en salig röra av Askungen, Prinsessan Rapunzel, Jack och bönstjälken och Rödluvan. Jag har fortfarande inte riktigt fattat vem filmen riktar sig till. Efter en timmes mestadels sång, skruvade de flesta ungarna på sig. Jag blev väl inte direkt imponerad och jag tror inte att tjugo- trettioåringarna blir frälsta. Kanske generationen äldre än mig, fast jag är inte säker på det heller. Senare när jag kommer hem så googlar jag på filmen för att kunna förstå lite bättre vad det var jag faktiskt såg. Då upptäcker jag att det är en filmversion av en musikal och att se den som musikal på en teater ja det är nog en helt annan upplevelse. Jag tror till och med att den skulle varit riktigt bra.
Det blev inte fler filmer den dagen. Det visade sig att jag räknat fel och det blev mer än två timmars väntetid innan nästa. Så jag körde hem istället.
Igår blev det en annan överraskning. Jag var med Evita hela dagen i Glasgow, hon läser till Beauty Therapist och hade praktik på Reflexologi. Hon behövde någon att öva på och frågade mig om jag hade lust att vara hennes "övningsobjekt". Vem tackar väl nej till gratis massage? Javisst sa jag, det gör jag gärna. Vad jag inte hade riktigt koll på var att Reflexologi är ungefär som Zonterapi, alltså pilla, klämma och trycka på och under fötterna.
Jag avskyr när någon rör mina fötter.
Dom är mina och inte till för att pillas på.
Men jag är faktiskt mycket stolt över mig själv. Jag låg där på britsen och lät henne hålla på utan att sparka på henne en enda gång.
Jag började jobba klockan fyra och lagom till att jag anlände till jobb, direkt från Glasgow, så började det snöa. Sen snöade det och snöade och snöade och snöa lite till. Så efter kontakt med Frida fram emot nio snåret visar det sig att Shieldhill är insnöat och fullständig trafik kaos råder där uppe på berget. Jag bestämmer mig då för att inte chansa att försöka ta mig hem utan stannar över på jobb. Malcolm som skulle öppna i morse bor i Glasgow och skulle sannolikt ha bekymmer att ta sig till jobb så tidigt innan någon vägröjning tagit sig ut. Efter kontakt med Jeni och Malcolm så bestämmer vi att jag sover över och öppnar på morgonen och de kommer till jobb när vägarna är farbara. Så det var bara att be receptionen om ett rum och en engångstanborste. Jäkla tur att man jobbar på ett hotell :-)
Ps. Det kom ca fem centimeter snö.
Men till försvar bör nämnas att alla bilar har sommardäck, mer eller mindre slitna, asfalten har en annan struktur än i Sverige. Den är naturligt hal på något sätt. Man har inte samma beredskap på snöröjning och man är inte speciellt vana att köra i halka och snö.