Badstund med Frida och Mila.

Idag när jag slutade kom Frida och Mila för att bada. Vår pool är 30 grader varm så det är skönt i vattnet även för en tre månaders tjej.

Hon gillar att bada.

Inga protester alls.

Ja Mila alltså :-) fast Frida protestera inte heller.

Simma, simma och doppa hakan. 

Sofia David och Lance är i Sälen och Sofia har skickat mig lite bilder.

Åh, vad härligt dom har det och det verkar som om Lance trivs i kylan och snön.

Han älskar att sitta i bärstolen.

Han har ju toppenutsikt därifrån och kan ha stenkoll på vad som händer runtomkring honom.

Hela familjen Mackintosh på tur.

Pojkarna i mitt liv.

I morgon åker jag till Sverige över påsken. 

På söndag är det dop för Lance och Mila i Kvidinge kyrka.

FÄRDIG, KLAR, GJORD, SLUTFÖRD!

I torsdags förmiddag körde jag till Dollar, för att försöka skriva färdigt min bok. Jag hade bokat två nätter på ett litet B&B alldeles vid foten av Ochil Hills, bara 30 minuters bilväg hemifrån. Jag hade kollat upp så att där fanns några café eller liknande där jag kunde tillbringa mina dagar tillsammans med min dator.
Framme i Dollar letar jag upp det ena av de två ställen som jag sett ut och hoppas att kunna få sitta där och arbeta. Jag frågade snällt om det gick för sig och de var vänliga nog att låta mig sitta där fram till klockan fem när dom stängde.

Klara, färdiga, skriv!

Jodå det flöt på ganska bra, enda negativa var att där var ganska kallt i lokalen så mina händer var som isbitar. Vilket dom ofta är och lätt blir. 

När dom stänger går jag och letar upp mitt boende.

Mitt rum!

Fördelen med att åka iväg så tidigt på säsongen är att man ofta är ensam boende, vilket betyder lugn och ro. 

Utsikten från mitt fönster vetter mot deras trädgård.

Inte den roligaste utsikten, men jag skulle ju ändå inte sitta där och glo så det kunde kvitta. 

På fredags morgonen vaknar jag tidigt, solen lyser och det är vindstilla. 

Jag hoppar i mina kläder och ger mig ut en runda.

Jag hittar en stig och där är en skylt med Dollar Glen och Castle Campbell.

Jag följer den!

Där uppe skiner solen.

Känns som om det är dit jag ska. 

Jaha, vill man komma upp så är det bara att börja stega. 

Ett fint vattenfall. 

Nästan uppe dit jag ska.

Uppe, och där ligger Castle Campbell i solskenet.

Och där är dalen som jag kom från.

Naturligtvis är där mycket kvar innan man når toppen. 

Men dit skulle jag inte denna gången. 

Jag har förövrigt varit där uppe en gång i oktober 2012. 

Bilder finns från det finns att hitta här på bloggen. 

Så jag går ner igen. 

Fina lilla bäcken.

Jag hittade några påskliljor.

Glädjande nog så börjar ärttörnen blomma.

Finns viss risk för bilder på densamma ett tag framöver.

Efter en dusch och frukost ger jag mig ut i byn igen. 

Jag bestämmer mig för att prova det andra caféet idag. 

Jag slår mig ner och beställer en varm choklad.

Där sitter jag hela dagen. 

De är väldigt vänliga och låter mig sitta vid ett bord där jag till och med kan få ström.

Självklart gynnar jag dom på det vis jag kan.

Lunch, dricka, mer varm choklad. 

Vid halv fem går jag tillbaka till mitt rum, sover nästan en timme och sedan sätter jag mig vid datorn igen och skriver till kvart över nio.

Så blev den då klar till slut min bok.

Jobb, barnbarn,odiskad disk,träning, promenader, solförmörkelse, grodor!

Ja det är ungefär så mitt liv ser ut.

Jobbet, jo det rullar på som vanligt med personalbyte, meningslösa kurser, lata kolleger, sjuka spaterapeuter, lite för ofta får jag massera, härliga medlemmar, mindre trevliga medlemmar, roliga pass m.m. Men trots det trivs jag väldigt bra på mitt jobb.

I söndags var det morsdag i Skottland.

När jag kom hem efter en tuff dag på jobbet, med åtta halvkroppsmassager, hittade jag kort och blommor från mina änglar. 

Kärlek!

Jag är helt kass på att ta selfies, men jag ska plåga er med två i alla fall.

Jag och Lance!

Kärlek!

Jag och Mila!

Kärlek!

Lance äter macka.

Kärlek!

Mila blir mer och mer generös med sina leenden.

Kärlek!

Och på grund av all denna Kärlek så ser mitt kök väldigt ofta ut så här!

Idag har det ju varit solförmörkelse. 

Det inträffade väldigt lämpligt när vi var ute på vår morgonpromenad. 

Det är lite fusk för denna bilden är några veckor gammal, men det är samma gäng varje dag. Si och Zoey också så klart, men dom ville inte vara med på bild.

Först såg det ut så här!

Inget märkligt kanske.

Sedan blev det en liten förändring.

Ytterligare liten förändring på himmelen, det blev påtagligt mörkare. Helt plötsligt kändes det som om det blev skymning. Märklig känsla.

Så plötsligt gick det att se, eller inte se, solen. 

Men bara som en liten månskära.

Här är den ännu tunnare.

Det var faktiskt lite häftigt att se.

Och sen några minuter senare så såg det ut så här igen och ljuset och solen återkom.

Den här stackars paddan var nog helt förvirrad av vad som hände :-)

Det var bara någon decimeter ifrån att jag trampade på den. Jag är väldigt glad att jag inte gjorde det eller att hundarna upptäckte den. 

Utgången i datum!

Min fitness nivå har passerat "bäst före dag" Det vill säga: jag har levt på gamla meriter tillräckligt länge. Verkligheten har kommit ikapp mig och nu kommer jag inte undan längre.
Jag har klarat att upprätthålla en viss "vältränadhetsimage" bara på grund av att jag promenerar/vandrar ganska mycket och för att jag har flera programupplägg varje dag på mina arbetsdagar. Jag gör ofta övningarna tillsammans med medlemmen och därför blir det lite träning. Klasserna som jag har leder jag bara, det är inga man deltar själv i.

Så nu har jag tagit steget och blivit medlem på ett gym. Inte där jag jobbar för där har vi redan gratis träningsmöjligheter. Men efter två och ett halvt åt där har jag äntligen insett att träna på jobbet är helt kass. Alla vill prata med en och fast att man har stämplat ut så är man fortfarande på jobbet. Det blir ingen ordning alls på tränandet.

Så här ser det ut utvändigt.

Ship Shape heter det och ligger mitt i Falkirk. 

Det är ett gammalt gym som öppnade 1987 och drivs fortfarande av samma kille som startade det. De flesta styrketräningsmaskinerna är samma som vid starten, men det har ingen som helst betydelse. De fyller helt klart sin funktion, konditionsmaskinerna är dock av nyare årgång. Det är litet och familjärt och de bryr sig om en. Redan andra gången så kom de ihåg mitt namn och sånt gillar jag. Jag har fått ett program gjort till mig, vilket är superbra. Det är bara att följa och göra som jag blivit tillsagd, behöver inte själv fundera ut vad jag ska göra vid varje träningstillfälle. 

Det här känns verkligen bra och jag ser fram emot varje träningstillfälle. Jag hoppas med detta hitta tillbaka till den där gamla "hyfsat vältränade Marie" och kanske till och med slå henne med tiden. 

Första gången i mitt snart 52-åriga liv!

Allting har en första gång. Idag råkade jag ut för något som inte hänt mig förut och som de flesta normalt funtade människor slipper.

Jag är på väg hem från jobb och när jag är nästan hemma ser jag blåljusen i backspegeln. Jag har en bil framför mig och en bil bakom mig och bakom den är blåljusbilen. Vi kör på en ganska smal väg med mötande trafik hela tiden. Jag letar efter en plats att köra lite till sidan och släppa fram dem. Jag svänger halvt om halvt in på en avtagsväg och bilen efter mig gör det samma så även blåljusen. Jaha tänker jag, då skulle dom väl in där då och kör iväg igen. De passerar då bilen bakom mig och lägger sig tätt bakom mig fortfarande med blåljusen på.
Men va fasen!
Jag kör in till kanten och stannar och jo det gör dom med. Jag ser i backspegeln att de tar på sig sina hattar och kliver ur bilen och går fram till mig. Jag hissar ner rutan och de säger "vi är ute och kontrollerar bilar och vi ser att du bara har ett framljusen som fungerar" Tja, det var ju bara att erkänna mina synder. Dom kontrollerade bilen och däcken och så fick jag visa körkortet. Eftersom jag har ett svenskt körkort så var jag tvungen att lämna lite fler uppgifter så jag fick helt enkelt kliva ur min bil och hoppa in i baksätet på deras. Jag fick inga böter men var tvungen att inom 21 dagar fixa lyset, köra till en typ "bilprovning" få deras stämpel och underskrift på att det är åtgärdat och sedan skicka in beviset till polisen.

Jag har alltså blivit jagad av polisen med blåljusen på!