Ja som ni märker så är det inte dagliga uppdateringar just nu. Det finns flera anledningar till det. En anledning är att det händer inte så mycket som jag tror skulle vara intressant för er att läsa om. Jag jobbar mina 30 timmar i veckan, promenerar med ungar och hundar (skulle i och för sig kunna ta lite naturbilder på promenaderna). Men den största anledningen är att jag skriver på bok nummer två och för några dagar sedan fick jag en idé till bok nummer tre. Jag stod i tvättstugan på jobb och väntade på att en av tvättmaskinerna skulle bli klar. Då poppar det bara så där upp i mitt huvud en, som jag tycker, strålande idé.
När jag startade bloggen för några år sedan, närmare bestämt 27 maj 2011 var det mest för att skriva någonstans. Jag gillar verkligen att skriva och jag tyckte, och tycker fortfarande, att Facebook inte är mitt forum direkt. Även om jag uppdaterar där då och då. Nä så bloggen blev lite av min dagbok. Sedan blev det mer och mer bilder och fler och fler berättelser och läsarkretsen utökades stadigt. Då känner man ju lite förpliktelser också gentemot läsarna och jag tycker det är kul att blogga. Bloggen har gett mig en möjlighet att uttrycka mig i det skrivna språket och jag tror att det har varit riktigt bra för mitt skrivande på min bok. Nu är ju första boken klar och det är en känsla som inte kan beskrivas riktigt. Jag tror jag redan har försökt med någonting så här ungefär: Lättnad, spännande, kul, läskigt, lyckorus, otålighet, ja jag kan göra listan egentligen hur lång som helst. Men det är positiva känslor.
Så här ser prototypen ut.
204 dataskrivna sidor.
Hoppas att det kan bli runt 280-300 boksidor.
Så nu när den är klar börjar det riktiga arbetet. Publicering! Hur gör man nu då?
Jag vill ju så klart kunna ge ut den på riktigt. Att ha en fysisk bok i handen en bok som är min, ja det är en dröm som jag absolut vill uppleva. Men det där är en djungel som heter duga. Det finns några olika sätt att gå till väga. Ett är att ge ut den själv d.v.s bekosta det själv och hoppas på att man kan sälja de exemplar man trycker upp för att då gå mer eller mindre jämt ut. Säljer jag inte alla så, ja då kostar det mig pengar och det känns ju lite sådär. Men och andra sidan ger man ut den själv så kan man få den färdig på några månader och jag bestämmer helt och hållet själv innehåll och omslag. Sen är det då den andra varianten, den att skicka in manuset till olika förlag och hoppas på att något förlag nappar. Det tar då ca tre månader innan man får svar om det är intressant eller inte. Sedan ska dom då lägga sig i texten, formuleringar, omslag och ha andra åsikter. Det betyder ju nödvändigtvis inte att det blir sämre, antagligen inte, de vet ju vad som säljer och hur det ska vara. MEN jag är rädd att tappa bokens själ, min själ, om de går in och rotar. Sedan dröjer det ca ett år innan den är redo för utgivning.
Båda varianterna funkar vad gäller att bibliotek, bokhandlar, nätbokhandlar kommer att få tillgång till boken.
Förstår ni att jag tycker det här är läskigt? Tänk om jag väljer fel!
Just nu har jag tre utskrivna kopior ute för läsning och feedback hos tre personer som jag vet kan ge mig objektiv feedback. Efter det ska den ju korrekturläsas innan jag behöver ta något beslut på hur jag ska göra. Så än har jag några veckor på mig :-)
Jag kan ändå inte låta bli att lägga in ett par bilder av mina troll.
Lance kan räcka tunga och
Mila kan gör "duckface"
Nu betyder ju inte detta långa inlägg att jag inte kommer att uppdatera. Jag kommer att uppdatera så ofta jag kan som vanligt, ibland kanske flera gånger i veckan och ibland kanske knappt en gång i veckan. Jag ska försöka ta lite bilder i morgon på morgonpromenaden.
Förresten, kom jag just på. Jag kan ju berätta vad gjorde nästan tre timmar inatt.
Jag gick och lade mig vid nio och somnade runt halv tio. Jag vaknar av att det ringer på min dörr, klockan är då kvart över elva. Jag frågar vem det är och det är min granne som säger att mitt billarm går på stup i kvarten. Så för att göra en tre timmars historia kort så kunde jag inte få larmet till att sluta gå igång var femte minut ungefär. Jag provade låsa, låsa upp, öppna dörrarna, låta bilen vara olåst, starta den, inget hjälpte. Till sist körde jag bilen ett varv runt Shieldhill och hoppades att det skulle hjälpa. Tack och lov så funkade det och jag kunde somna om igen strax efter två. Så när väckarklockan ringer klockan fem är jag inte överdrivet pigg. Så nu hoppas jag på en larmfri natt, det kruxiga är att jag har sovrum som vetter mot andra hållet så jag hör inte om det går igång. Men men, mina grannar talar väl om det för mig i så fall.
