Jisses Amalia, vilken urladdning!

Jag planerar och strukturerar, räknar och kalkylerar, handlar och bakar, bokar och tingar. Dagen närmar sig, förväntningar byggs upp och adrenalin nivån stiger. Dagen innan dagen har jag så mycket energi att göra av med så jag går hem till Mor B och Far I för att hämta lilla bussen som ska lastas med cykelställ, kylskåp, skyltar och allt annat som är nödvändigt för dagen. En liten tur på 1 tim och 40 min. Knäppskalle är mitt mellan namn.
Tillbaka i Klippan, lasta det som kan lastas, baka sista muffinsarna, dubbelkolla med ängel F att allt är under kontroll. Jadå, det ser bra ut. Bara att hoppa i bingen och sova till kvart i fem när klockan ringer. JA SÄKERT lätt att somna.

Upp kvart i fem och iväg till parken. Perfekt väder, vindstilla, molnigt, 16 grader.
Hmmm kan man börja banka ner pinnar kl fem på morgonen? Jag bankar försiktigt, ja nästan ljudlöst :-) Snart liknar det en riktig tävlingsarena och de första startande börjar anlända för att lämna av sina löpskor och annar smått och gott som kan behövas. Den där pirrande känslan inför, stiger igen. Ängel F är på väg till Perstorp för att ta hand om starten som går därifrån. Simning först, sen cykling och sist löpning.

På era platser, färdiga, simma. Så ja nu är det igång, ingen återvändo, det som glömts eller missats går inte att göra nåt åt. 55 st startande, alla med egna förutsättningar och möjligheter. Snart börjar de första komma in för växling och nu är där ingen tid att fundera på vad som kan gå fel. Cyklister in, löpare ut, löpare i mål, fler cyklister in och fler löpare ut och fler löpare i mål. Ta hand om cyklar, klocka av och skriv ner tider. "FIKA glöm inte att fika, publiken". En massa glad och hejarvänlig publik finns på plats. "Vad fick jag för tid"? "Vänta lite, vi får ta det sen"  "Var är grejjorna som jag lämnade kvar i Perstorp" "De ligger där i säckarna"

Helt plötsligt så har alla kommit i mål och jag hinner tänka "redan" det har ju just börjat. Räkna tider och dubbelkolla resultaten och så prisutdelning. Klart för idag och publiken och deltagarna börjar droppa av. Jag är hungrig känner jag nu, det har inte riktigt varit tid för käk. Plocka ihop, dra upp pinnar, rulla avspärrningsband, ta ner skyltning, städa och ställa iordning parken. "Snälla T, kan du laga lite middag vi är jättehungriga" hem om och äta middag. Köra till Perstorp för att kolla så inget blivit kvarglömt eller nedskräpat. Lasta av grejorna på Corpus, ut till Mor B och Far I återlämna lilla bussen. Hem för att ta plats vid datorn för att skriva in resultaten på hemsidan. Hungrig igen. Mat. Dusch. Kollar på klockan och ser att hon är kvart över åtta. "Jag går och lägger mig", säger jag till T och känner att nu är min energi slut.

Vilken toppendag. Allt gick bra inga skandaler och skador. Pålitliga funktionärer, härlig glad publik, fantastiska triathleter.

En sak till bara: Ängel F vann damklassen!