Slappedag!

Idag har jag bara latat mig, nästan. Det har inte varit så roligt väder, kallt, 12 grader och småregn mest hela dan. Det är lite kallt på rummet och jag har ju inte jättemycket kläder med mig i ryggan. Så jag gav mig helt enkelt ut på stan för att handla ett "joggingställ" eller nåt annat som kan hålla mig varm ovanför täcket.

Stadsvy från Main Street i Berwick.

Här är min nya outfit.

320 kr känns som ett hyffsat pris.

Att jag tycker det är häftigt med tidvatten har nog de flesta fattat nu. men om man inte sett det i verkligheten fattar man inte hur häftigt det faktiskt är. Här kommer ett par tydliga exempel på skillnaden vid hög- och lågvatten.

Här är klockan tio på förmiddagen och en helt vanlig bropelare i floden.

Samma bropelare klockan fyra på eftermiddagen.

Skillnad eller hur?

Samma här, klockan är tio.

och klockan är fyra.

Torrlagda båtar.

Det är faktiskt coolt att det kan va så stor skillnad på bara några timmar.

Man är väl internationell.

Om man är i England tycker jag man ska passa på att äta Italienskt.

Det här var en av dom godaste pizzor jag ätit.

Jag är defenitivt ingen expert på pizzor men nu vet jag vad jag tycker om.

Tomatsås, kyckling, majs, ananas, paprika, sweet chilisås och ost på en frasig botten.

Jodå, det blev efterrätt oxå.

Detta är deras egen designade banana split :-)



Tillbaka i Berwick!

Igår var jag i Linlithgow och lekte turist. Det gick inte jättebra för jag missade det viktigaste en turist gör. Ta kort och kolla på kyrkor, museer och andra sevärdheter.

En sjö som ligger i stan, man kan gå runt den då är det 3,5 km.

Man kan oxå köpa en glass och sitta och titta på andra som går.

När man sitter där och äter sin glass kan man på lite avstånd se Linlithgow Palace.

Ja som sagt, jag spelade inte rollen som turist särskillt väl men en jätte fin liten stad är det. Ni får lita på mitt ord när där inte blev bilder :-)

Så var det då dax att åka tillbaka till Berwick, jag hann ju inte se så mycket av den stan sist när jag var över i påskas. Tåget från Polmont gick 07.26, byte i Edinburgh och framme strax i nio. Jag hade bestämt mig för att gå längs kusten till The Holy Island. En sträcka som enligt mina beräkningar skulle va ca 12 km. Gå ut på ön medan det är lågvatten och sedan ta bussen tillbaka till Berwick. Ja så såg planen ut.

Jag frågade en dam om vägen till kuststigen som går till The Holy Island. Hon pekade och sa i vilken riktning jag skulle gå, sen säger hon "look out for the spittal" och går sin väg. Jaha, tänker jag, undrar vad en "spittal" är. Det kan väl inte va nåt alltför farligt för det är ju faktiskt en utmärkt stig som jag ska gå på.

Jag går en bit i den riktning hon pekat ut när jag ser skylten ovan. Jag skrattar högt för mig själv när jag inser att hon menade att jag skulle kolla efter en "splittal" skylt.

Den här skylten har ett tydligt och sant budskap.

NORTHUMBERLAND COAST

area of outstanding natural beauty

Ja, just det.

Det var ju så här det såg ut längst denna fantastiska kust.

Och gamla Nordsjön hon svallar och brusar fortfarande.

Berwick Coast Watch

Helstängt.

Ja, vad säger man.

Var rädd om golfarna dom är ett känsligt släkte.

Speciellt i baksvingen och vid puttning ;-)

Haha, vilket namn på ett hål.

Klarar man detta klarar man nog det mesta.

Fast vid närmare eftertanke gör nog hålet skäl för namnet.

Detta är tee, alltså där ifrån man ska slå sitt första slag.

Har man riktigt bra ögon kan man se den svart och vita riktpinnen som står mitt i bilden.

Det är alltså dit man ska sikta, men först ska man ta sig över gräsväggen.

Lycka till.

Sista klippbilden innan stigen viker av från den omedelbara kustlinjen.

Och då ser skyltarna, som jag ska följa, ut så här.

In i kohagen.

Tur att jag inte har koskräck.

Lämpligt i kohagen är att följa kostigen.

Och när man går på kostigen i kohagen bör man undvika koskiten.

Den här sötnosen ger både ordet fårskalle och svartskalle en helt ny innebörd.

Nu börjar jag närma mig The holy Island.

Just nu är det lågvatten vilket då innebär att där är sand hela vägen ut tll ön.

Här går jag längst med kustlinjen. Ön är längre bort än vad jag trodde.

Sprickor och hålor var där gott om på stigen.

Det gällde att ha koll på var jag satte fötterna.

Det här är vägen som går ut till ön. Den är bara öppen när det är lågvatten och om man går ut där och inte hinner tillbaka innan högvattnet kommer blir man fast där ute. Häftigt.

När jag kommer fram till vägen är där en skylt som talar om hur långt det är till Berwick längs stigen som jag just gått. Den talar om att det är 11 miles till Berwick, vilket innebär att jag räknat fel igen. jag trodde på 12 km men det visade sig att det var 17,6 km i stället. Jag trodde att det var 2 km ut till The Holy Island. Fel igen 3 miles var det, vilket innebär 4,8 km som följaktligen blir nästan en mil till fram och tillbaka. Eftersom jag räknat fel och att vägen stänger om 2 timmar inser jag att jag hinner inte gå fram och tillbaka på den tiden. Plus att mina fötter och ben säger " nu letar vi upp någonstans att vila och käka"  " Tja, det låter som en bra idé" säger min mage.

När jag käkat och vilat lite frågar jag i resturangen hur långt det är till närmaste busshållsplats. Det är som vanligt "lite" längre än vad jag trott. 5 km till att gå innan jag kan ta bussen tillbaka till Berwick. 

När jag äntligen kommer fram till busshållplatsen har jag ett jäkla flyt. Bussen går 15.10 och 16.35 och klockan är 15.05. 

Jaha, då var jag äntligen framme vid mitt övernattningsställe.

Fönstret längst upp till vänster är mitt.

Det här är mitt rum.

Hmm, undrar vilken säng jag ska välja.

Jag ska ju stanna två nätter så jag hinner prova två i alla fall.

Eget badrum igen.

 Dagen idag har bjudit på typiskt skottskt väder ( fast jag är i England ) 12 grader, mulet, lite sol, lite regn, lite vind. Men en härlig dag har det varit. Igen.

Grattis till mig!

Idag har jag 1-års jubileum med min blogg. Så grattis på min ett års dag.

Det har jag firat med att handla en klänning till mig inför ängel S och skotte D:s bröllop. Tänk att jag har köpt en klänning och en lång till på köpet, är faktiskt riktigt nöjd om jag får säga det själv. Och det får jag ju för på denna bloggen gör jag ju som jag vill :-)

I morgon ska jag åka till ett mysigt litet samhälle som heter Linlithgow. Tänkte att jag skulle va turist för en gång skull. Jag var inom Linlithgow när jag passerade där i torsdag och kände att det stället vill jag se mer av. Så imorgon förmiddag tar jag tåget dit.

Sista dagen!

Som jag bedrog mig. Tänkte att jag skulle lyxa till det med att ta sista övernattningen på ett hotell. Inget jättefel på hotellet men sååååå opersonligt. Det har varit betydligt mysigare och mer gästvänligt på B&B och faktiskt fräschare och tystare :-) Bättre med kor än fyllehundar.

Det lilla samhället Broxburn där jag tillbringade natten.

Here we go.

 Ja det är bara att ta sig ner på stigen och börja gå. 

Mina förväntningar på dagen är att den kommer att bli i lite annan miljö än hitintills.

 Det mesta av sträckan kommer att va i stadsmiljö men det ska bli spännande det oxå.

Snacka om störande element. Motorväg och en annan väg.

Denna utsikten är INTE bedårande men brusande.

Och som om det inte är nog kommer ett flyplan glidande.

En annan aquadukt, inte lika lång som Avon aquadukt. Men lika vacker.

Har ni googlat Avon?

En fantastisk utsikt.

Fasen med, bilderna är inte ens i närheten av verkligheten.

Jag rundar hörnet där aquadukten tar slut och bokstavligen kliver in i paradiset.

Helt underbart.

Bokskogen är så där grön som den bara är nyutslagen.

Ja jag vet att jag tjatar. Men det ÄR rogivande.

Jag går där och hör bara fågelsång och är helt i min egen värld. Efter några kilometer hör jag ett klickande ljud och tänker "vad är det för ett ljud" jag tycker att jag känner igen det, jag lyssnar igen men där hörs inget. Efter en stund hörs det igen, men bara en gång. Hmm, fasen med, vad är det som stör min frid? Då hörs det plötsligt igen och direkt efter ljudet hörs där ett "foooore" helt instinktivt hukar jag mig ner och håller händerna som skydd för huvudet. När jag sitter där på huk inser jag varför jag tyckte att klickandet var bekant. Det var ljudet som hörs när en golfare slår sitt första slag från en utslagsplats. Om den slår ser att bollen är på väg mot någon annan så ska vederbörande skrika " fore " och då ska de som är i närheten vända ryggen mot ljudet och skydda huvudet.

Ja, och det var det jag gjorde:-) antagligen helt obefogat men det sitter liksom i ryggmärgen.  

Eftersom jag inte kunde ta ett kort på mig själv där jag sitter och antagligen ser jättelöjlig ut, så tar jag ett på dom som antagligen inte är skyldiga eftersom dom just håller på och putta bollen i hål.

 Stumma ben och en tio kilos rygga gjorde att jag knappt höll på att ta mig upp igen.

Men så hittade jag då en liten liten liten förgätmigej.

Men Marie, ännu en aquadukt. vad är nu så speciellt med denna då?

Jo, den går över motorvägen som går mellan Edinburgh och Glasgow.

och så heter den Scott Russel Aqueduct. Det finns det ingen annan som gör.

Dom här farthinderna är betydligt snyggare än våra "grisar"

Stadsmiljökanalbild.

Ett utomhusgym. Det speglar väl oxå en stadsmiljö.

Ja, då närmar jag mig slutet på kanalen och etappen.

Och där tog det stopp.

Undrar var vattnet tar vägen nu?

Heymarket är en av tågstationerna i Edinburgh och nu är denna vandring slut.

Men se inte så ledsen ut Marie, du har ju mer än en vecka till här.

Ja just det och den kommer oxå att bli toppen :-)

Jag skulle vilja rikta ett särskilt tack till mina fötter och deras kompisar "skorna"

Dom har sammarbetat på ett föredömligt sätt och fast att dom har hållit ihop allt mellan sju och tio timmar om dagen har dom inte bråkat en enda gång utan troget traskat på.

och ett tack oxå till mig rygga som inte har besvärat mig det minsta, trots dess tyngd.

Ja, utom vid golfbollsanfallet då, men det var ju inte ryggans fel.

Dagen idag har precis som de andra dagarna bestått av sol, 25 grader och en lätt vind. Jag har fått en snygg solbränna (inte) men det kan inte hjälpas. jag har varit ute i solen och friska luften och njutigt av varje sekund.

I morgon söndag blir nog en vilodag.

Tror jag. Kanske. Eventuellt. Antagligen. Förmodligen. Troligen.