Äntligen, äntligen och äntligen!

Ja, jag säger det igen. ÄNTLIGEN.
Efter nästan fyra månaders frustration, hopp, förtvivlan, hopp igen, tillbaka till frustration, en skvätt förtvivlan och slutligen fullkomlig lättnad när proppen släpper. Ja då kan jag inte säga nåt annat än ÄNTLIGEN.

I februari bestämde jag mig för att: Jag vill flytta till Skottland. För att kunna göra det måste jag hitta någon som tar över Corpus. Jag kontaktar mina kontakter i branchen för att höra mig för om möjligheten överhuvudtaget finns att någon skulle kunna va intresserad. Jodå det skulle nog inte va omöjligt, sa man.
Så efter massor med turer fram och tillbaka och hit och dit är det nu ÄNTLIGEN klart. Sportlife tar över verksamheten fr.o.m 1 september. Det är en otrolig lättnad att det är klart och att alla medlemmar har fått information om överlåtelsen.
Som efterrätt så fick jag sålt min lägenhet igår. Jag satte in en annons på blocket söndag förmiddag och i går eftermiddag var den såld. Helt galet att det gick så fort. Jag tänkte att jag provar sälja den med alla möbler och husgeråd i (eftersom jag ändå inte kan ta det med mig) och det visade sig va ett smart drag. Jag fick vad jag ville ha och han vill ta över den så snart som möjligt. Vilket kanske innebär att jag blir hemlös ett par veckor, men det löser sig säkert. Är inte särskillt orolig över det.

Att det har varit några jobbiga månader som frestat på mer än man kanske vill erkänna fick jag ganska brutalt reda på igår kväll på passet som jag körde. När passet var klart och vi skulle börja stretcha fick jag sätta mig ner för att inte svimma och det har aldrig någonsin hänt förut. Det får helt enkelt inte hända att instruktören svimmar.

Så när proppen ÄNTLIGEN gick ur, då gick luften ur Marie oxå ;-)