En döv pratkvarn och en rysk pratkvarn!

På jobb har vi en dagstäderska och en nattstäderska. Dagstäderskan är från ryssland och är gift med en skotte och har varit här i 24 år. Hon pratar skottska med rysk brytning, vilket gör att hon är nästan omöjlig att förstå och dessutom pratar hon så fort att tungan nästan slår knut på sig själv. Hon är jättetrevlig och vänlig, men hon har på något sätt fått för sig att vi "invandrare" ska hålla ihop. Det har resulterat i att så fort hon får syn på mig släpper hon allt hon har för händer och kommer och frågar om det är något jag behöver hjälp med eller om det är något jag inte förstår.
Det är oerhört vänligt och omtänksamt av henne, men är det någon jag inte förstår så är det henne. Och eftersom jag flera gånger får fråga henne vad hon menar och att jag inte förstår så tror hon att jag inte förstår dom andra heller.
Jag har inte hjärta att säga det till henne, utan bara ler och låtsas som om hon är jättehjälpsam.

Vår nattstäderska är döv och jag har ungefär samma problem med henne :-)
Hon är oxå jätteglad för att prata och är superduktig på att läsa på läpparna. Jag kan ju inget teckenspråk, men hon kan ljuda ord ganska bra. För det mesta går det hyffsat att prata med henne, men ibland får vi skriva lappar.
Dom flesta har säkert hört när döva pratar och vet hur svårt det kan va att förstå. Tänk er då att den som är döv pratar skottska. Haha, kul utmaning det där, kan jag säga.

Ja, som sagt jag ler och nickar och håller med om det mesta.
Det känns inte som läge att starta någon större diskussion med någon av dom.

" Det finns dom som pratar i nattmössan även när dom är vakna "