Ömmande mag- och kindmuskler!

Då har jag vinkat hejdå till mina besökare. Som jag har skrattat, det har varit superkul. Vi har hunnit med massor och ni ska få några bilder på en del av det vi gjort.

Jag och en taxi buss hämtar upp de åtta på Edinburghs flygplats på torsdags eftermiddagen. Skottland visar sin soliga sida och vi har en skön eftermiddag och kväll med liten rundtur i stadskärnan och middag på Hotellet. Lite privat karaoke i baren och mycket skratt.

På fredagen lyser solen och vi tar tåget till Edinburgh.

 

I väntan på tåget.

Från vänster Peter, Eva. Ellionor, Marie, Olof, Christina, Micke och Janne.

 

Vårt första mål är Edinburgh Castle.

För att komma dit måste vi gå längs Royal Mile.

 

När vi har kommit halvvägs är gatan full av staket och poliser.

Jag frågar en vad som står på.

Det visar sig att det ska va en parad för Royal Navy.

Tja, det kan vi väl kolla på när vi ändå är här, kommer vi överrens om.

 

Så vi väntar snäll på rad längs staketet.

Och vi väntar, och vi väntar.

 

En hade hittat en fönsterplats.

Och vi väntar, och vi väntar.

 

Till sist är alla antingen törstiga eller kissnödiga, så vi skippar paraden.

 

Gissa vem som beställde varm choklad med vispgrädde och marshmallow?

 

Efter första pubbesöket fortsätter vi upp längs Royal Mile.

 

Typiskt turister att vilja bli fotograferade med kiltbärande säckpipsblåsare.

Peter och Micke tog gärna på sig turist rollen :-)

 

Edinburgh Castle i solens sken!

 

Vi kom lagom till vaktavlösningen klockan tolv.

 

Utsikten måste man ju kolla på och helst alla samtidigt!

 

Ungefär det här var vad dom såg.

 

Ellionor var lite nyfiken på om denna telefon kiosk är samma som Harry Potter använde för att ta sig under jorden med.

Men kom fram till slutsatsen att det var det nog inte!

 

Törstiga och kissnödiga igen. Dessutom hungriga.

 

Ölen är i alla fall på bordet.

 

Tågresan tillbaka till Falkirk gick bra och kvällens middag intogs på Frankie and Bennys. Jag har en hel del bilder därifrån, men det är inte många som lämpar sig för allmän visning.

 

En ska ni i alla fall få.

 

Jag och Peter och Eva i bakgrunden.

 

 

På lördagen hade vi skotskt väder igen. D.v.s. regn. Vi åkte till Tullibardine Distillery. Frida och Stuart var också med så vi körde i 3 bilar. Vi fick en guidad rundvandring och sedan provsmakning.

 

Alla lyssnar andäktigt på den superduktiga guiden.

 

Det är inga små apparater dom där!

 

Fokuserad grupp när han berättar om de olika faten som olika sorter lagras på.

 

Lukta först så blir det smaka sen!

 

Alla lagrade fat bakom galler.

Där fick vi inte gå in.

 

Men vi fick gärna ta kort.

Plats för 5 000 tunnor, men just nu hade dom ca 3 500 stycken där.

 

Dags för smakprovning.

Fyra olika sorter av deras whisky och fyra sorters lokalt handgjord choklad som skulle intas med rätt sorts whisky. Väldigt proffsigt. Guiden stannade kvar länge och gick runt och pratade och berättade. Man kunde verkligen märka att han brann för whisky, otroligt engagerad.

 

Det här var mitt smakprov.

Muggen stämmer i och för sig inte in på mig.

 

Vidare till ett jättemysigt ställe för att käka lunch.

Meadow Park Pub & Dinning.

Här visade sig pojkarna modiga och beställde Haggis.

Det föll till belåtenhet, sa dom i alla fall.

Men tallrikarna var barskrapade så jag tror dom. 

 

Efter lunchen var det ett tillfälligt regnuppehåll så vi passade på att besöka William Wallace monumentet också.

 

Det är väldigt pampigt.

Wallace fightade mot engelsmännen på 1200-talet och fick monumentet byggt till sin ära som Skottlands nationalhjälte på 1700-talet.

Coolt att få ett monument 500 år efter att man dött.

 

Några tog minibussen upp men jag, Peter och Janne klättrade upp :-)

 

Den här gubben berättar om William Wallace historia och hur han lurade engelsmännen med sin list.

Jag har hört honom alla gånger jag varit där och det är lika fängslande varje gång. Han är superduktig.

 

Ytsikten uppe från toppen på monumentet är otrolig.

Nu hade vi blåst, tunga moln så det hindrade lite.

Men man får i alla fall en hint om vyerna.

På tillbakavägen körde vi in om mitt jobb så jag körde en guidad tur där.

 

Kvällens middag intogs på Hotel Orchard, där alla bodde.

 

Innan middagen var det samling i Ellionor och Olofs rum.

Vi var elva man i hotellets särklass minsta rum.

Men som man så käckt säger:" Finns det hjärterum så går det att vara elva man på sex kvadratmeter" eller hur den nu va.

 

Eurovision Song Contest visades på TV:n, dock utan ljud.

Så när det var Robins tur var det samling vid TV:n för det gick att höra lite från själva apparaten.

 

 

Snipp, snapp, snut så var denna Weekend slut.

 

Så jag slutar som jag började.

Gruppbild.

Samling i väntan på Taxin.

Tack ni underbara vänner som förgyllt min helg och gett mina skrattmuskler en rejäl omgång.

 

Och för mina gäster i juni kan jag lugna er med att Hotel Orchard står kvar och helgens gäster har inte på något sätt skämt ut sig.