Filmtajm!

I eftermiddag och kväll har vi kollat på film jag och Zoey. En film som är nästan tre timmar lång, men det tog oss drygt fem timmar att titta på den. Det är många kisspauser, matpauser, promenadpauser och lekpauser. Vi kollade på Bravehart, lika bra att lära henne att vara patriot redan som valp :-) Jag tror husse blir nöjd med valet av film, den är visserligen barnförbjuden men en historielektion kan väl inte va fel. Och som bekant så är historien nästan alltid grym.

Mel Gibson som William Wallace

Jag och Zoey = Livsnjutare!

Jag är ingen jätte glass fantast.

Men jag uppskattar riktigt god glass när jag hittar en.

Och nu har jag hittat glassen med stort G.

 

Häagen Dazs med Baileys smak.

Jag vet att Häagen Dazs glass finns på svenska marknaden, men om den finns i den smaken har jag ingen aning om. Men om ni hittar den så måste ni smaka.

Njutning på hög nivå!

 

Så här njuter man av livet som hund :-)

 

Jag är hungrig!!!!

Idag är det inte fullt så blåsigt och inte så täta regnskurar heller. En "långpromenad" med Frida och Si blev det i förmiddags. Ja, alltså lagom långt för två tolv veckors valpar, d.v.s. inte särskilt långt :-)

Efter promenaden blir man väldigt hungrig, och då är det lika bra att springa och hämta matskålen så att det uppmärksammas.

 

Det är en glasskål och jag fattar inte att hon kan få tag om den och bära på den. Den är faktiskt ganska tung.

 

Hon gillar att bära saker i munnen, när vi är ute och går plockar hon upp saker och bär med dom en bit och sen plockar hon upp nåt annat. I förrgår bar hon med sig locket till en Take away kaffemugg nästan hela rundan.

 

I eftermiddag har vi gått till posten och till apoteket. Bra med en liten hund för då kan bara stoppa henne innanför jackan och ta henne med in. Vill ju inte gärna binda henne utanför.
Det är mycket ljud och skrämmande upplevelser för en valp när man traskar omkring på trottoarerna. Stora schäferhundar som skäller på en, bilar som tutar mitt i toalettbestyret och dom där tvåbenta är konstiga för alla vill inte hälsa fast att man viftar på hela kroppen och pratar vänligt med dom.

Vem satte fläkten på max?

Fanken va det blåser, dessutom regnar det som om himlen är öppen. Man kan inte gå ut utan att bli fullständigt dränkt. Zoey tycker inte det är roligt när det blåser. Regnet accepterar hon, men blåsten gillar hon inte. Jag förstår henne för väger man knappt tre kilo så har man inte mycket att sätta emot när det friskar i. Vi gick mellan husen där det var lite lugnare, men när vi rundade hörnet så kom en vindby och välte omkull henne. Sen vägrade hon att gå en meter till, hon la sig platt på magen och bara glodde på mig. Så det var bara att lyfta upp henne i famnen och bära henne hem. Så varje gång hon ska ut och kissa nu ( vilket är ca en gång i timmen) så får jag bära henne till gräset. Där sätter hon sig och kissar, tittar sen på mig för att få bekräftelse på att hon varit duktig och gjort vad som förväntas. När hon fått det rusar hon till dörren och vill inte va ute mer.

Men förhoppningsvis drar blåsten bort över natten och morgondagen bjuder på bättre väder. Hörde föresten att vinden skulle ta vägen över Skåne. Så håll i hatten i morgon :-)

Vem där?

Jag får en del kommentarer som är anonyma. Det är superroligt att ni vill skriva kommentarer, men snälla skriv vem det är ifrån. Som ni säkert märkt så publicerar jag inte kommentarer utan namn.

Om ni tycker att det dröjer länge mellan inläggen så har ni helt rätt. Det beror inte på att jag försöker lämna er utanför mitt liv. Utan endast på att jag jobbar alldeles för mycket. Men de kommande åtta dagarna kommer att va lite lugnare på jobbfronten. Jag ska nämligen passa Zoey en vecka då Sofia och Davy har åkt till Island för lite välbehövlig semester. Jag ska gardera mig för eventuella felaktiga upplysningar, men om jag inte missminner mig alldeles så är Island det 26:te landet som Sofia besöker. Ganska bra jobbat av en 26-åring :-)

Nåväl, nu ska jag i alla fall passa yrvädret Zoey, plus lite jobb också. Kanske får jag till det något tätare mellan inläggen, men å andra sidan kommer de antagligen att innehålla mest tokiga valpupplevelser.

Så om jag lägger mig på hennes regnjacka kanske vi stannar inne och leker istället för att gå ut i regnet!

Firardagen som försvann!

Nä, det är inte titeln på min bok.

I lördags hade jag varit ett år på jobb och det hade helt försvunnit ur mitt minne. Så jag firade lite igår i stället. Promenerade ner till TESCO för att handla. En promenad som började i strålande sol och slutade i hällregn och då var jag bara ute en timme och fyrtio minuter.
Det är det som kallas skotskt väder.

 

 

Det blev lite firarmat på kvällen.

Tacos på kalkonfärs och sen Ekströms chokladpudding med vispgrädde till efterrätt.

Tja, man kan ha det sämre :-)  

Kusinträff!

Idag har Zoey varit hos mig hela dan. Jag hade köpt en pläd och en apa till henne så hon har några saker som är hennes hos mig.

 

Är de mina?

Får jag leka med dom?

 

Då gör jag det!

 

Och efter leken sov både jag och apan en stund.

 

När jag vakna behövde jag kissa så vi gick ut.

Där stötte vi på en svart långbent kille.

Det var min kusin Si!

 

Vi lekte en stund.

Jag försökte springa ifrån honom ett par gånger men insåg att han var snabbare än mig. Så då fintade jag honom med ett par snabba svängar och då hade han inte en chans att hänga med. Då blev han lite irriterad och började brottas. Va fasen han är ju dubbelt så tung som mig så där hade jag inte mycket att sätta emot. Då fick jag visa tänderna och då backade han igen.

 

Både "mormor" och "moster Frida" sa att vi var jätteduktiga.

 

 

 

 

Bergsklättring!

Idag har det varit strålande höstväder och jag har varit ledig. Vad passade då bättre än att klättra i berg tillsammans med en riktig veteran på området. Jim har bestigit hälften av Skottlands Munros. En Munros är ett berg som är högre än 3000 feet d.v.s 914,40 meter. Det låter kanske inte så imponerande med 914 meter men det är inget för otränade att ge sig på. Det finns 282 dokumenterade Munros i Skottland. Nu var det inte en Munros vi besteg idag utan en topp som heter Ben A'an. Ben A'an är 340 meter hög och kallas i folkmun för "mountain in miniature" Jag ska helt ärligt säga att för mig var det inte någon större utmaning, men för Jim var det en stor seger att bestiga detta "berg".

Jim,som är medlem på jobb, fick en stroke för tre år sedan. Blev förlamad i högra sidan och tappade talet. Från att ha varit en mycket aktiv person så fick han nu lära om att gå, skriva och tala. Med en målmedvetenhet och grundstyrka har han lyckats att komma tillbaka till ett drägligt liv. Han har fortfarande svårt att lyfta högerbenet högt och kan inte sätta all tyngd på det, precis som höger handen och armen inte har full styrka än.
Hans önskan har länge varit att komma ut och prova på om det är möjligt att kunna bestiga berg igen. Nu har han bevisat att han kan, visserligen med mig som stöttepelare men jag känner mig oerhörd stolt över att ha varit med att bidra till dagens stora seger.

Lite bilder ska ni också få inte bara en snyft historia :-)

 

 Fika vid Loch Venachar.

 

Själva restaurangen.

 

Fantastiskt läge alldeles vid sjökanten.

Tro det eller ej men berget i bakgrunden är det som vi klättrade uppför.

 

En varm choklad på ute terrassen.

 

Framme!

Om man räknar bort fika pausen så tog det 45 min att köra dit.

 

Ja då är det bara att börja klättra.

 

Fullt med små vattenfall och små forsar.

Jag önskar verkligen att dom hade varit lättare att fånga på bild.

 

Här har vi kommit ca en tredjedel av sträckan och det är redan svindlande vackra vyer.

 

Där är den!

När man stod där och tittade kändes det overkligt att vi skulle kunna ta oss dit.

 

När ni är ute och går, vandrar, klättrar eller promenerar.

Glöm inte att då och då stanna upp och vända er om.

Allting ser annorlunda ut då.

Detta stenparti tog vi oss uppför och det funka ganska bra. Men när men sen vänder sig om och ser hur brant det verkligen är känns tillbaka vägen inte som en motorväg direkt.

 

Halvvägs ungefär och vi lämnar träden bakom oss.

 

Nu är det bara ljung och ormbunkar som växer.

Loch Achray i bakgrunden.

 

Så helt plötsligt växer där en gran.

Ja den till höger alltså, den till vänster är Jim.

Jag fick tvinga honom att vara med på bild :-)

 

Inte långt kvar nu!

 

UPPE!!!!!

Vilken belöning!

Utsikt över Loch Katrine.

 

Utsikt över Loch Achray.

 

Bildbevis på att jag är på topp :-)

 

Loch Achray i bakgrunden.

 

Det blev inga kort på nervägen, jag hade fullt jobb med att hålla Jim på benen. Men det gick bra att komma ner också. Fast jag ska villigt erkänna att det kändes nästan omöjligt att han skulle kunna ta sig ner igen när vi var på väg upp.

Personalruljans!

Alltså jag har inta varit med om en sådan personalomsättning förr. Nu har jag ju i och för sig inte varit på så många arbetsplatser i mitt liv, men detta måste slår rekord.
Jag roade mig med lite analysering i går kväll och kom fram till följande:
Jag har snart ett års jubileum på jobb och känner mig som en inventarie. Inte bara då p.g.a. min ålder, fast att jag är nästan äldst på hela arbetsplatsen. Där är en kvinna i receptionen, en kvinna på bokningen och de båda nattportiererna, de matchar mig i ålder, kanske till och med slår mig, men annars är jag äldst av alla anställda. Nä förresten där är någon ev. några i städ också.
Nåväl det var ju personalomsättningen jag skulle berätta om.

På mitt år har följande omsättning skett. Jag räknar inte köks och serveringspersonal för dom har jag inte så bra koll på, men jag ser nya ansikte där varje vecka känns det som.

Hotellreceptionen: Av 10 anställda finns 2 kvar från det att jag började. 4 har hunnit börja och slutat igen.
Spa och behandling: Av 9 anställda finns 3 kvar från det att jag började. 3 har hunnit börja och slutat igen.
Leisure (min avdelning): Av 8 anställda finns 4 kvar (inkl. mig ) från det att jag började. 2 har hunnit börja och slutat igen. 1 har fått sparken, 1 har brutit benet, 1 blivit gravid, 1 utbränd. Summa summarum är att det cirkulerat 14 personer på detta året och i måndags började den femtonde.

En kille som är heltidsanställd fotbollsspelare i div 1 (typ superettan, svensk jämförelse) han är 25 år och detta är hans första jobb utanför fotbollen. Han ska jobba 2-3 kvällar i veckan. Tydligen är han lite halvkänd, har representerat Scottland i U21 vid flera tillfällen. Det är i alla fall en trevlig och arbetsvillig kille och det är det enda jag bryr mig om. Han gick bredvid mig i onsdagskväll. Jag gillar när jag får ha nya med mig för då kan jag "lära" hur jag tycker att det ska funka :-)

Jag hoppas verkligen att de som är mina kolleger nu stannar ett tag så vi kan få lite arbetsro och att jag kan få gå tillbaka till mina 20-25 timmar/vecka. Jag har jobbat mer eller mindre heltid i drygt två månader och det har jag inte riktigt tid med.
* Jag vill ägna mig åt mina två "barnbarn".
* Jag vill ta mina promenader.
Nu kommer jag ju snart att kunna kombinera de två första men det tar några månader till innan de kan traska runt med mig i en timme eller mer.
* Jag vill skriva klart min bok.
* Jag vill gå på bio om eftermiddagarna.
* Jag vill läsa mer.

 

Men jag klagar inte. Jag har det bra som den grå katten.

  

Nu duggar det tätt!

Dom kommer tätt nu.
Det är väl ofta så att har proppen väl lossnat så händer allt på en gång. Jag har just börjat vänja mig vid att vara "mormor" så kommer barnbarn nr två :-)
Hur ska jag hinna med det? Jaja, det löser sig nog! Välkommen Si.

Den här lille krabaten är långbent, svart och med ett litet fint huvud.

Labrador & Collie.

Än ser man inte någon collie i honom mer än att han har lite vitt på bringan.

 

Jag vill inte bli kortgraferad.

 

Fast det är klart, om jag får sitta i ditt knä kan jag väl offra mig.

 

Hmm, det här knäet funkar visst som sovplats också.

Bäst att passa på medan jag är liten för jag tror inte att jag passar som knähund när jag blir stor :-)

 

Ja här sov han i nästan en timme och jag var iskall och öm i rumpan efter att ha suttit på golvet lika länge. Men vad gör man inte för dom små liven.

 

Och jag fick min belöning.

För efter sovstunden poserade han villigt för mig.

 

Och efter att varit ute och kissat så blev det lekstund.

 

Ja jag tror inte att jag kommer att få problem med att fylla min fritid precis.

Härligt!

 

 

Ordfinurleri!

Ni som känner mig någorlunda vet att jag gillar att hitta på egna ord, sätta ihop ord och leka och klura på ord. Ja, "ordfinurleri" helt enkelt.
Det funkar ju ganska bra på svenska men nu har jag börjat göra det på engelska också och det är inte lika lyckat kan jag tala om för er. Det blir många konstiga ansiktsuttryck och gapflabb.
T.ex. så förstår jag inte varför man kan säga:
Understandable = Förståligt
Doable = Genomförbart
Believable = Trovärdigt
Men man kan inte säga:
Trustable = Pålitlig (enligt mig) Nä det finns inget ord som heter "trustable" enligt skottarna. Jag kan inte fatta det för det är ett jättebra ord.
Nu vet jag ju att det heter:
Trustworthy = Trovärdig
Men jag gillar inte det ordet alls och tycker att mitt ord är mycket bättre. Dessutom är trustworthy mycket svårare att säga.

Nu ska jag ringa till min kusin Eva, som är svensk och engelsklärare. Hon kan antagligen förklara för mig anledningen till att jag inte kan sätta "able" efter vilket ord som helst.