Bergsklättring!

Idag har det varit strålande höstväder och jag har varit ledig. Vad passade då bättre än att klättra i berg tillsammans med en riktig veteran på området. Jim har bestigit hälften av Skottlands Munros. En Munros är ett berg som är högre än 3000 feet d.v.s 914,40 meter. Det låter kanske inte så imponerande med 914 meter men det är inget för otränade att ge sig på. Det finns 282 dokumenterade Munros i Skottland. Nu var det inte en Munros vi besteg idag utan en topp som heter Ben A'an. Ben A'an är 340 meter hög och kallas i folkmun för "mountain in miniature" Jag ska helt ärligt säga att för mig var det inte någon större utmaning, men för Jim var det en stor seger att bestiga detta "berg".

Jim,som är medlem på jobb, fick en stroke för tre år sedan. Blev förlamad i högra sidan och tappade talet. Från att ha varit en mycket aktiv person så fick han nu lära om att gå, skriva och tala. Med en målmedvetenhet och grundstyrka har han lyckats att komma tillbaka till ett drägligt liv. Han har fortfarande svårt att lyfta högerbenet högt och kan inte sätta all tyngd på det, precis som höger handen och armen inte har full styrka än.
Hans önskan har länge varit att komma ut och prova på om det är möjligt att kunna bestiga berg igen. Nu har han bevisat att han kan, visserligen med mig som stöttepelare men jag känner mig oerhörd stolt över att ha varit med att bidra till dagens stora seger.

Lite bilder ska ni också få inte bara en snyft historia :-)

 

 Fika vid Loch Venachar.

 

Själva restaurangen.

 

Fantastiskt läge alldeles vid sjökanten.

Tro det eller ej men berget i bakgrunden är det som vi klättrade uppför.

 

En varm choklad på ute terrassen.

 

Framme!

Om man räknar bort fika pausen så tog det 45 min att köra dit.

 

Ja då är det bara att börja klättra.

 

Fullt med små vattenfall och små forsar.

Jag önskar verkligen att dom hade varit lättare att fånga på bild.

 

Här har vi kommit ca en tredjedel av sträckan och det är redan svindlande vackra vyer.

 

Där är den!

När man stod där och tittade kändes det overkligt att vi skulle kunna ta oss dit.

 

När ni är ute och går, vandrar, klättrar eller promenerar.

Glöm inte att då och då stanna upp och vända er om.

Allting ser annorlunda ut då.

Detta stenparti tog vi oss uppför och det funka ganska bra. Men när men sen vänder sig om och ser hur brant det verkligen är känns tillbaka vägen inte som en motorväg direkt.

 

Halvvägs ungefär och vi lämnar träden bakom oss.

 

Nu är det bara ljung och ormbunkar som växer.

Loch Achray i bakgrunden.

 

Så helt plötsligt växer där en gran.

Ja den till höger alltså, den till vänster är Jim.

Jag fick tvinga honom att vara med på bild :-)

 

Inte långt kvar nu!

 

UPPE!!!!!

Vilken belöning!

Utsikt över Loch Katrine.

 

Utsikt över Loch Achray.

 

Bildbevis på att jag är på topp :-)

 

Loch Achray i bakgrunden.

 

Det blev inga kort på nervägen, jag hade fullt jobb med att hålla Jim på benen. Men det gick bra att komma ner också. Fast jag ska villigt erkänna att det kändes nästan omöjligt att han skulle kunna ta sig ner igen när vi var på väg upp.