Är du säker på att du vet vad du gör?

Den frågan fick jag av tre gubbar igår på jobbet när jag skruvade isär roddmaskinerna för rengöring. Jag försäkrade dem att jag var helt på det klara med vad jag gjorde. Dom lät sig inte övertygas så lätt utan stod och bevakade mig i säkert tio minuter innan dom kände sig säkra på att jag skulle få ihop maskinerna igen.
Det är lika roligt varje gång man gör något praktiskt, typiskt " karlgöra" . Dom tycker på fullt allvar att det där är inget för kvinnor att hålla på med.

I morse skrapade jag rutorna för första gången i höst. Ja jag vet, det har flera av er redan gjort i september, men det var första nattfrosten i Shieldhill i alla fall.

Vackert med rimfrost i ett spindelnät.

 

 

Jag tycker att det är dags för lite skryt igen, det var länge sedan :-) och jag vet med säkerhet att det retar en del när jag skryter. Vilket gör det ännu roligare. Jag har faktiskt fått en del kommentarer om att jag är alldeles för självgod och självupptagen. Det är helt fritt att tycka det, men det är också helt frivilligt att läsa min blogg. Så håll i hatten för här kommer skryt på hög nivå.

 

Jag hade Aqua Aerobic klassen idag. Jag har inte haft den på några veckor. Som vanligt så började jag med att hälsa god morgon och presentera mig. Då sträcker en av damerna upp handen och säger. " Vänta lite Marie, vi vill säga något innan vi börjar"

Tusen tankar for genom mitt huvud. Vad ville de nu klaga på? Vad har jag gjort för tokigt? Kör jag för hårt med dom? Kan de inte höra eller förstå mig?

Då börjar de allihopa att applådera unisont. Jag ser antagligen ut som ett levande frågetecken för det hade jag absolut inte väntat mig.

När de slutat frågar jag varför de gjorde så. Då svarar damen. "Vi är bara så glada över att det är du som har klassen med oss idag, vi saknar dig när det är någon annan som har den"

Ja, vad tusan säger man. Jag tackar så väldigt mycket,  känner tårarna stiga och en härlig värme sprida sig i kroppen. Snacka om att känna sig uppskattad.