Hill Walking in Edinburgh!

Min sista semesterdag ägnades åt årets första Hill Walking. Äntligen en rejäl runda, det har jag längtat efter hela vintern. Jag klättrade upp på Arthur´s Seat som ligger i Edinburgh, bara en kilometer utanför kärnan i gamla stan.
Jag tog tåget 10.03 från Polmont i förmiddags. Det duggade lite lätt men man hade lovat att regnet skulle upphöra vid elva tiden. Trots det löftet är klädvalet regnställ. Jag befinner ju mig som bekant i Skottland :-)

Orienteringsskylt!

Hela området heter Holyrood Park.

 

Från parkeringen ser det inte speciellt krävande ut.

 

Första biten är enkel.

Man passerar en damm med alla de möjliga fåglar i.

Den här fjolårsungesvanen var väldigt nyfiken på vad jag höll på med och kom nästan ända fram till mig innan jag för säkerhets skull avlägsnade mig.

 

Den här lille gynnaren vet jag inte riktigt vad det är.

Jag tycker att det ser ut som någon sorts knipa, men jag vet inte.

Kanske någon av mina läsare kan tala om vad det är.

Dom är väldigt vanliga här i alla fall.

 

Men det här vet jag i alla fall vad det är.

Några alhängen.

 

Såja, framme vid stigen som ska ta mig upp till Arthur´s Seat.

 

En bit på väg och nu har det tuffat till sig lite.

 

Kommer ni ihåg att jag flera gånger sagt att:

När ni är ute och vandrar, glöm inte att vända er om och titta bakåt då och då.

Det var just vad jag gjorde här och fick en vy av Edinburgh.

 

Blommande ärttörne är så vackert!

 

Hur kan man tycka att denna gula fina blomma är ogräs?

 

Men när man ser dom i ett större perspektiv kan man förstå det.

De brer ut sig över stora område och kväver alla annan växtlighet.

 

En metod är att elda upp dom.

Här har man inte lyckats riktigt.

 

Men här har man lyckats bättre.

Lite trist, men antagligen nödvändigt.

 

Jaha, där är den Arthur´s Seat.

Det är dit jag ska.

 

På ett par ställe var det stenar som man kunde gå på.

Här är jag framme vid ett vägval.

Hm, höger eller vänster?

 

Jag tog den högra och trodde nu i min enfald att så här fint stenlagt är det resten av vägen. Det var det inte. Och jag kan också tala om att det är superbrant klättring. Det syns inte på bilden, men det går UPPFÖR.

 

Uppe! 251 meter högt.

Jag var helt själv så jag fick använda mitt lilla stativ och självutlösaren på kameran. Jag tog sju bilder innan det mesta av mig kom med :-)

 

Utsikt åt ena hållet.

 

Utsikt åt andra hållet.

 

Då bär det av neråt igen.

Höga berg och djupa dalar.

 

Känner mig ego så vi tar en bild till av mig :-)

Väl nere igen traskar jag tillbaka till stan och Princess Street Garden.

 

Jodå, krokusen blomma för fullt.

 

Du härliga lilla blomma som bara skriker ut.

SNART ÄR DET VÅR!

 

Påskliljorna är inte långt efter.

 

Efter att ha njutit av vårblommorna och av att inte blivit våt, går jag och hälsar på Sofia på hennes jobb. De har ganska nyligen flyttat till nya lokaler som ligger mitt i Edinburgh.

Jag blir bjuden på ett äpple och en rundvandring.

Kul att ha sett var hon jobbar.

Sedan tar jag tåget 16.03 hem igen.

En härlig dag, jag tar tacksamt emot fler sådana.