The West Highland Way dag 6.

Klockan är halv tio och vi ser inte pigga ut :-)

Men som jag sa, vi fick en kanon frukost och har sovit gott så det är bara att gaska upp sig. Idag, precis som igår, startar vi från en bro.

River Leven rinner under bron.

Lägg märke till solen som lyser på berget bakom.

River Leven på andra hållet.

Första stigen ser ju riktigt lovande ut,

och då piggnar man ju till lite.

Men det hade man inget för. 

Efter några hundra meter så blev det så här i stället och dessutom började det gå uppför rätt ordentligt.

Kinlochleven en bit från ovan.

I nederkanten kan ni se stigen som vi gått uppför.

River Leven rinner helt logiskt ut i Loch Leven.

Loch Leven och kringliggande berg.

Bergen var inte med på min karta så jag vet inte vad dom heter.

Dalgången som vi följer i nästan 10 km.

Dalgången heter Lairigmor.

Ser ni stigen som ringlar sig fram?

Mer stig framför oss.

Känns som en evighet.

Tur att vyerna är fina så det hela blir njutbart i alla fall.

Ett av de bredare vadarställena.

Men vi tar oss lätt över.

Fika paus och fotluftning vid en gammal ruin.

Den var ganska stor så jag bestämde att det måste ha varit ett Inn/Värdshus på den tiden det begav sig. Kan tillägga att den packade matsäcken från B&B var även den den bästa av de vi fått med oss. 

Utsikten från fika platsen behöver inte skämmas för sig.

Berget heter Man-na Gualain 2603 feet högt.

Prova uttala det namnet den som kan :-) 

Om ni inte räknat ut det så kan jag tala om att det är Gaeliska och fullständigt omöjligt att uttala och ännu mer omöjligt att förstå. 

Efter 5 1/2 dagar och 135 km vill man inte ha en enda meter till av detta underlaget. 

Fötter, vrister, knä och höfter undrar. 

- Var är det mjuka och sköna gräset?

Hjärnan svarar.

 - Trodde ni på fullt allvar att det var en golfrunda ni skulle ut på i sex dagar? 

Jag klagar på underlaget men inte på utsikten.

Skuggan Carlsson dök upp en stund.

En liten sjö som heter: Lochan Lunn Da-Bhra.

Återigen en språkövning. 

Ben Nevis.

Storbritanniens högsta berg. 4409 feet eller 1344 meter över havet.

Vi kommer att följa längs med berget ända tills vi kommer fram till Fort William. 

Liten bit i skogen med Ben Nevis skymtande i gläntan.

Skogen var mycket välkommen. 

Jag var nödig!

Hampus går i förväg.

Lilltoppen på Ben Nevis.

Stortoppen på Ben Nevis.

Med zoom så går det att se stigen som går uppför berget. 

Ja, så var det ju det här med att gå ner igen.

Lång, lång, lång grusväg.

Sista bilden på Ben Nevis.

I nederkanten ser ni grusvägen som ringlar sig nerför.

Whoho, framme!!!!!!!

Just precis. Framme!!!!

Även denna dagen har vi haft fint väder. Lite sol och lite moln, nästan ingen dimma och dis. Inget regn och ca 20 grader. Klockan var strax över fem när vi kom till platsen där vi skulle möta upp Sofia, Davy och Lance som kört hela vägen till Fort William för att hämta upp oss. Det var guld värt att slippa åka tåg tillbaka. Efter en välbehövlig middag tog det tre timmar i bilen hem. 

Tack Sofia & Davy för skjutsen hem från Fort William och tack Frida för skjutsen till Milngavie där vi startade sex dagar tidigare. 

Tack Hampus för sällskapet, det bästa sällskap jag kunde önskat mig.

Jag återkommer med en mer praktisk och faktaliknande summering om en dag eller två. Jag måste ju hinna jobba också :-)