Vilken kille!

När världens goaste Lance vill sova hos mormor så får han såklart göra det. Även om det var hans föräldrar som frågade så tror jag ändå att det var han som önskade :-)

Han dök upp lagom till middagen som bestod av ris, kyckling och broccoli och med banan som efterrätt. Han älskar mat och slukar det mesta som bjuds.

Hans mamma hade glömt packa ner haklappen så jag täckte honom, väldigt passande, med skotska flaggan. 

Så här glad blir man när man ätit upp all maten.

Barnrummet som jag inrett skulle invigas och det är nästan färdigt. Bara några små detaljer som gardin, kort i ramarna. 

Grått och rött, passar både till killar och till tjejer.

Väggdekor "Mila"

Väggdekor "Lance"

Väggdekoren är en direktimport från Sverige.

Den kommer från Rox Media i Ljungbyhed. 

Att det ska vara så svårt att få in nappen på rätt håll. 

Det där lilla handtaget som är så bra att hålla i ska man tydligen inte hålla i utan ha i munnen. 

Titta nu mormor, jag kunde!

Det gick bra att sova i nya rummet. Lance somnade fem över åtta och vaknade kvart över sju. Vem kan klaga på det. Inte jag i alla fall, att jag sedan inte sover när han är här är ju knappast hans fel :-) 

Det är inte något fel på hans morgonhumör heller, skiner som en solstråle direkt när han vaknar. Lite välling och sedan kan han sitta och leka en bra stund i sin stol medan jag fick åt frukost. 

Älskade unge!

Vi avslutar med en selfie.

Med min telefon kan jag inte se hur det blir och vad man tar på förrän man tagit bilden. Därför blir det lätt en åtta - tio försök innan det ens blir något som liknar något. Men den viktigaste modellen är med i alla fall :-) 

Grattis Stina!

Jo jag överlevde ryggskottet. Det gick över förvånansvärt snabbt men då bara för att ersättas av en dunderförkylning istället. Vilket var värre för då kunde jag inte träffa mina godingar och pussa på dom. Nu är förkylningen i stort sett borta och idag har jag haft mystid med dom bägge två.

Först satt vi och snackade lite skit.

Men det var bara roligt en liten stund.

Sen började som tur var kvalet till sprinten så vi kunde kolla på det och heja fram de blågula skidåkarna. 

Si tyckte jag var jättetråkig som inte ville leka med honom. 

Så han vände mig demonstrativt ryggen och tittade besviket på mig.

När kvalet var färdigt gick jag hem till Lance en sväng.

" Mormor, om jag spelar på trumman så får du sjunga "

" Du sjunger hellre än bra mormor. Men det gör inget, jag gillar dig ändå " 

VM Silver till Stina.

Tur att dom visar det på Eurosport och tur att mina töser har TV så jag kan får se lite skidor. Det är inte mycket som jag saknar från Sverige, men vinterstudion är en sak jag faktiskt saknar. 

Första gången i Skottland!

Allting har en första gång.
Ibland är första gången också den sista.
Ibland hoppas man att första gången är en början på många efterföljande gånger.
Ibland vill man att första gången är enda gången.
Ibland hoppas man att första gången aldrig kommit.

Idag kom den där första gången och jag hoppas innerligt att det är sista gången också. Men att hoppas på det är lika troligt som att en ko kan börja flyga.

Helt ärligt så har första gången tagit längre tid att dyka upp än förväntat, men det betyder inte att jag välkomnar den. Visst har jag haft vissa känningar och föraningar men har kunnat "mota Olle i grind" och kunnat skjuta upp första gången ytterligare en liten tid.

Men nu är det alltså dags och jag hoppas att det inte blir långvarigt. Jag har verkligen inte tid med detta, ej heller råd. Som tur är har jag ju några som kan muntra upp mig och ge mig soliga leenden just när jag behöver det som mest.

Söta fina prinsessan Mila. 

Goa busungen prins Lance. 

Ryggskott!!! 

Ja det hade jag gärna sluppit, men jag får väl vara glad att det har hållit sig undan i nästan två och ett halvt år. Med tanke på att två till fyra stycken per år har varit normalt förut. Nu hoppas jag på ett snabbt tillfrisknande. Med tanke på att jag har tre karensdagar och efter det måste jag ha läkarintyg om jag ska få några pengar.