Första gången i Skottland!

Allting har en första gång.
Ibland är första gången också den sista.
Ibland hoppas man att första gången är en början på många efterföljande gånger.
Ibland vill man att första gången är enda gången.
Ibland hoppas man att första gången aldrig kommit.

Idag kom den där första gången och jag hoppas innerligt att det är sista gången också. Men att hoppas på det är lika troligt som att en ko kan börja flyga.

Helt ärligt så har första gången tagit längre tid att dyka upp än förväntat, men det betyder inte att jag välkomnar den. Visst har jag haft vissa känningar och föraningar men har kunnat "mota Olle i grind" och kunnat skjuta upp första gången ytterligare en liten tid.

Men nu är det alltså dags och jag hoppas att det inte blir långvarigt. Jag har verkligen inte tid med detta, ej heller råd. Som tur är har jag ju några som kan muntra upp mig och ge mig soliga leenden just när jag behöver det som mest.

Söta fina prinsessan Mila. 

Goa busungen prins Lance. 

Ryggskott!!! 

Ja det hade jag gärna sluppit, men jag får väl vara glad att det har hållit sig undan i nästan två och ett halvt år. Med tanke på att två till fyra stycken per år har varit normalt förut. Nu hoppas jag på ett snabbt tillfrisknande. Med tanke på att jag har tre karensdagar och efter det måste jag ha läkarintyg om jag ska få några pengar.