Dag 13.

Det har blåst idag också, men solen har strålat från en klarblå himmel. 

Sista chansen till att skriva i denna miljön. 

Sista chansen till att ta en promenad längs havet.

Sista chansen att få lite sol på den är bleka näsan. 

Sista chansen att gå på restaurang.

Jag tog alla sista chansen. 

Jag har skrivit sammanlagt sju timmar idag. 

Jag har tagit två långa promenader vid havet. 

Jag satt tjugo minuter i solen på balkongen. 

Jag fick nästan en rodnad i skinnet på tjugo minuter. Det säger allt om hur icke solbränd jag är. Under mina drygt tre år i Skottland så har jag kanske sammanlagt fått sol på mig i fem timmar. Om man räknar bort händer och ansikte. 

Som Sofia så smart uttryckte det. "Nu är du en riktig skotska"

Det ligger något i det. För när skinnet är så blekt så att det nästan ser ljusblått ut, ja då är det blekt. 

Ja och sedan gick jag på restaurang också. 

Egentligen mest för att jag inte hade någon mat hemma. Jag har så jag kan äta frukost i morgon det är allt. Jag vill ju inte handla något som man sedan ska behöva kasta. 

Så jag gick på restaurang. 

Jag hade innan jag åkte bestämt mig för att om jag går ut och käkar så ska jag prova en av Madeiras specialiteter.

Filet de Espada com Banana 

Det är panerad  friterad fisk med banan.

Kokt potatis fick jag till. 

Ett fat med kokta morötter och zucchini. 

De där friterade kuberna ska jag helt ärligt säga att jag inte har en aning om vad det är. De smakade ingenting överhuvudtaget mer än friterat. Innehållet var något torrt vitt som antingen skulle kunna vara krabba eller någon annan fisk. 

Hur smakade nu fisk och banan då?

Det var inte räligt, det var inte gott men det gick att äta. 

Ungefär som haggis.

Men nu har jag smakat det så det behöver jag inte göra fler gånger.

Ungefär som haggis. 

Dagens blomma blir den här lilla blåa blomman. 

Dagens djur har jag inget. 

Jag träffade inte på ett enda djur när jag var ute idag och dom små trips liknande djuren som bor i duschen och vasken dom är så små så dom går inte att ta kort på. 

Jag har haft en bra sista dag och känner mig faktiskt nöjd och redo att åka hem i morgon och få pussa på mina änglar och änglabarn. 

Jag har nog några kort som jag inte visat för er så de kommer antagligen på torsdag. För på onsdag är det jobbedag.  

Dag 12.

Ja då är det inte så många dagar kvar av min vistelse här på Madeira. 

Närmare bestämt en och halv.

Idag har det blåst halv storm så jag har haft en arbetsdag istället. 

Jag har läst igenom alla kapitlen som boken består av så här långt. Rättat, justerat, skrivit om och gjort lite stödanteckningar på händelser som eventuellt komma skall. Skrivit två kapitel till så nu är jag sammanlagt uppe i tjugotre stycken.

Nu kanske någon tänker. Hur kan man åka till Madeira för att sitta och skriva på någonting som kanske ändå aldrig blir någonting. 

Tja det var ju det som den här resan skulle vara till från första början.
En kreativ aktivitetsresa!

Och om man nu hör till dom som tänker så, ja då kontrar jag med att. Hur kan man åka någonstans och bara ligga på stranden eller i en solstol hela dagarna? Det enda man har sett är vägen mellan hotellet, havet och restaurangen. 

Det är för mig helt obegripligt. 

Men vi gör alla ett val!

Här finns inget annat som lockar som till exempel mina älskade ungar, stora som små. Det är så lätt att lägga skrivandet åt sidan och busa med dom istället. Den distraktionen finns inte här, fast jag saknar dom jättemycket. I synnerhet när där dyker upp bilder på Instagram och Facebook. 

Sen kunde jag ju låta bli att kolla där, men jag vill ju själv uppdatera lite och då bläddrar man ju såklart igenom flödet. Nu kan jag sitta och skriva i solen, i skuggan, på balkongen, i en park, vid havet eller varthelst jag finner det fridsamt och inspirerande. 

Drömläge om man frågar mig.

Dagens blomma!

E bananerna fiiiina?

Dagens djur!

Färggrann tocke!

Dag 11.

Det verkar som om jag fått in något skit i datorn. Det poppar upp portugisiska meddelande hela tiden och den ändrar vad jag skriver så det ser ut som om jag länkar till någon annan sida. Klicka INTE på dom länkarna. 

08.30 var det avfärd idag till Rabacal.

Jag försökte ta bilder från bilen men det blir inte så bra.

Jag ville visa er alla terrassodlingar som man har här.

Vi var sju stycken i bilen så det var en lagom grupp. 

Två från Polen, två från södra England, två svenskar och så jag. 

När vi sedan kommer fram där vi ska starta visar det sig att det är nio till som ska med på turen. Alltså sexton stycken. 

Hm, jag valde ju detta bolaget för att dom inte hade så stora grupper. 

Jag påpekade det för guiden, som för övrigt var samme guide som i tisdags. 

Han bad om ursäkt och sa att den andre guiden hade blivit sjuk och därför var vi så många. Det godtog jag ju såklart, kanske inte det lättaste att hitta en annan guide med så kort varsel. 

När vi parkerade bilen så visade termometern på tio grader. 

Det var tio grader, så på med jackan. 

Gissa vad jag hittade?

Ärttörne!

Nästan som hemma ju :-)

Men vad är det som hon har tagit kort på.

Jo det är ljung,, helt vanlig ovanligt stor Erika ljung.

Vanligtvis så är ljung en buske som på sin höjd blir en halvmeter hög. 

Detta var riktiga träd. 

Måste ses för att man ska förstå vidden av det. 

Det här är en maskros.

Snacka om monstermaskros. 

Levada till vänster, stup till höger och ljung ovanför. 

Vår guide är väldigt kunnig vad gäller växter, träd och blommor. 

Men han har också god hand med djur. 

Här lade han lite brödsmulor i sin hand sedan visslade han på fåglarna. 

Ingen hade sett en enda fågel och jag tänkte: Ja säkert!

Jodå efter en minuts visslande så kom dom. 

Snappade åt sig en brödbit i flykten. 

Någon fågel landade och tog en smula. 

Men det gick ändå så fort att jag inte hann ta någon bättre bild. 

Lilla pjodden!

Vattenfall på klippväggen mittemot. 

Det är otroliga vyer. 

Ett annat vattenfall.

Han hade god hand med fiskarna också.

Det finns forell i levadorna. 

Även dom kom fram och åt från hans hand. 

En bäckfåra djupt nere i ravinen.

Full zoom på kameran.

Vattenfall och liten sjö. 

Jag har såklart fler bilder men för att göra vyerna rättvisa så får man nog ha en annan sorts kamera. Även om min kamera tar bra bilder ute så räcker den inte riktigt till i det fallet. 

Dagens blomma!

Jag vet inte vad det är för en men det är den enda blomman jag såg idag, förutom ärttörnet. 

Dagens djur får bli den här lille sötnosen. 

Jag hörde att det prassla i trädet som jag passerad. 

Så satt han där och tittade. 

Zoom!

Dag 10.

Idag har det varit molnigt hela dagen och lite småregn i eftermiddag. 

Bara 16 grader enligt telefonen. 

För min del gjorde det inte så mycket för då har jag fått möjlighet att skriva ikapp på datorn. Det som jag sitter och skriver i mitt block ska ju skrivas in i datorn också. Jag är hyfsat snabb till att skriva men det tar ju ändå sin lilla tid. 

Men jag började dagen med att gå upp till byn och boka en vandring för morgondagen. Egentligen hade jag bestämt mig för att två gruppvandringar fick räcka, det är ju inte gratis direkt. Men så blev jag i alla fall sugen på en till. 

Levada Rabacal.

Det ska visst vara en med många vattenfall, enligt reklamen i alla fall. 

Vägarna här är smala, krokiga och branta. 

Men de har en trafikregel som jag först tyckte verkade konstig men som nu efter tio dagar här är helt logisk. 

Jag ska visa er ett exempel.

Vägen som svänger snett till höger är den större gatan.

Skulle enligt mina mått kunna räknas som en huvudled.

Vägen som går till vänster är smalare och går kraftigt nerför efter svängen. 

Men om man kommer från andra hållet på den lite större vägen så har man stopp plikt gentemot de som kommer uppför backen. 

Vilket då innebär att den som kommer i uppförsbacken inte behöver stanna mitt i backen. Ganska smart faktiskt. Det är ju betydligt lättare att stanna på slät väg eller som i det här fallet, lätt medlut. 

Nåväl, jag gick och bokade min vandring och sedan gick jag en runda i byn. Jag gick förbi ett konditori och blev plötsligt sugen på en kaka eller bulle. 

Jag är inget kakmonster, jag har inga problem att stå över en fika med kakor. Även om jag kan tycka att en nybakad kanelbulle eller lussekatt kan vara riktigt gott tillsammans med ett glas kall mjölk. 

Jag kan också tycka att en vaniljbulle kan smaka bra. 

Så jag gick in för att se vad dom hade och kom ut med den här. 

Världens största vaniljbulle, sockerbulle eller pariserbulle eller vad du nu vill kalla den. Den är proppfylld med spritsad vaniljkräm. Inte en pytteliten, möjligtvis teskedsstor klick som man brukar hitta annars i vaniljbullar. 

Det var helt omöjligt att ens försöka äta den med värdighet. 

Krämen trycktes ut så fort man tog en tugga. 

Behöver jag säga att den var supergod. 

Jag tål inte vetemjöl så bra så det blir inte fler.

Men en räckte så väl, jag var mätt i flera timmar efter den.

Jag gick förbi ett hotell som såg ganska lyxigt ut och läste utanför på skylten som stod där. Botanisk trädgård och rekreationsområde. Ja det stod ju såklart inte på svenska utan på portugisiska. Nu kan jag ju inte portugisiska egentligen, men det såg ut att stå något sådant. Den stora grinden var öppen och jag tänkte: Ah va fasen jag kan väl spela dum turist. 

Så jag gick in genom grinden och där inne stod en gubbe och sopade. Jag frågade om jag fick titta på trädgården och det fick jag :-)

Jag vågade till och med ta lite kort.

Hotellets pool och byggnaderna som syns i bakgrunden är rum eller lägenheter. Kostar nog en och annan krona att bo där misstänker jag. 

En ganska anspråkslös växt med blommor på.

Någon sorts suckulent skulle jag gissa. 

Men tittar man närmare på blommorna så var de jättefina. 

En lyckliga Lotta. 

En flitiga Lisa. 

En koltrast.

En rabatt. 

Ett konstigt träd med massor av små gröna frukter.

Antagligen inte ätbara. 

En konstig blomma.

De var väldigt vackra i lysande orange och gult.

Ingen aning. 

Dagens blomma får bli den som, för mig i alla fall, tillsammans med blåklint symboliserar den svenska sommaren. 

Prästkragen!

Dagens djur får bli den här spindeln. 

Det syns ju såklart inte på bilden men kroppen är stor som en enkrona och lägg sen till de där långa benen. 

Usch, jag ryser bara av att se den på bild. 

Jag har verkligen svårt för spindlar. 

Nu ska jag sätta kameran på laddning och förbereda mig för morgondagen. 

På återseende!

Dag 9.

Undrar om man skulle uppskatta den här synen om man såg den varje dag. 

Troligen inte!

Men jag tycker att det är helt underbart. 

Idag tog jag bussen in till Funchal. Jag tänkte att jag skulle besöka den så berömda marknaden som liknas vid en saluhall. 

Så det gjorde jag. 

Massor av stånd med jättefina frukter och grönsaker. 

Torkade kryddor i långa väldoftande rader. 

Det var hur mysigt som helst.

Men tyvärr så var där ett stort minus.

Försäljarna!

Framför varje stånd så var där minst två stycken som skulle bjuda på smakprov. De var på en hela tiden och tog inte ett artigt Nej Tack för ett svar utan fortsatte vara på en. 

Jag avskyr sådant och därför så handlar jag inget.

Tyvärr!

Stället var jättefint men försäljarna förtog hela upplevelsen. 

Jag fick faktiskt anstränga mig för att vara artig. 

Så jag gick därifrån utan att ha smakat eller handlat något. 

Jag gick till en park och satte mig i skuggan och tog upp mitt block och förvandla min negativa upplevelse till något kreativt istället. 

Duktiga jag!

Hur rogivande som helst i några timmar.

Sedan kom där en gammal tant och började mata ankorna med bröd.

Hokus pokus så var där femtio skrikande måsar. 

Jag såg det som ett tecken på att det var dags att röra lite på mig.

Jag hittade en söt liten blomma.

Ingen aning!

Dagens blomma blir en orange ringblomma. 

Dagens djur blir de här sötnosarna som också fanns på marknaden.

Dag 8.

Idag har jag gjort ingenting. 

Eller jo nånting har jag gjort men inte varit iväg någonstans.

Jag gick upp till byn i förmiddags och handlade. 

När jag kom tillbaka satte jag mig för att skriva. 

Det gick inte.

För första gången i mitt "författarliv" så kom där inget. 

Det var en konstig känsla. 

Så jag gick en runda istället. 

Jag gick ner till havet, köpte en glass och satt och tittade en stund på några fiskare som stod på piren och dog upp småfisk. 

Jag hade min kamera med mig men på något vis så tänkte jag inte på att ta något kort. 

Jag gick hem igen, käkade lite lunch och satte mig vid datorn.

Och det funkade, jag kunde skriva igen :-) 

Jag vet att jag inte är någon författare, jag vet inte ens om det är något läsvärt som jag knackar ner. Men det spelar inte så stor roll, det ger mig en speciell känsla varje sida som jag skriver. Det går liksom inte att förklara. Jag känner mig nöjd, stolt och glad. 

Bilder! 

Jag har ju inga bilder kommer jag just på.

Vänta lite så ska jag bara springa ut och se om jag hittar något att kortgrafera. 

Tillbaka!

Dagens blomma!

Blå och fin.

Har ingen aning om vad den heter.

Nån som vet?

Dagens djur!

Det fick bli en katt.

Det finns några stycken om man säger så!

Nu tror säkert vän av ordning.

Säkert att hon sprang ut och tog dom här korten.

Då kan jag upplysa om att det gjorde jag. 

Nu ska jag fortsätta skriva någon timme till. 

Men först ska jag bara gratulera lilla mor som fyller år idag.

Jag har ringt men en liten hälsning till kan hon nog ta. 

Grattis mor på din födelsedag!