Dagen idag börjar kvart i sex av att ett billarm drar igång.
Mitt!
Jädrans bil till att vara olämplig!
Efter det är det ingen mening att ens tänka på att lägga sig igen så jag tar min morgonpromenad.
Precis som de andra mornarna ligger strandpromenaden öde.
Att det dessutom duggregnar hjälper inte till direkt.
När jag ser en sådan här inbjudande port så måååååste jag ju bara kolla vart den leder.
Spännande!
Stopp!
Jag kom inte längre än 20 meter sen var där ett band uppsatt över stigen.
Typiskt!
Efter frukost så fick det bli innejobb.
Medan jag sitter där och skriver för fullt ser jag i ögonvrån att solen helt plötsligt skiner. Jag packar ihop mina grejor och ger mig ut.
Jag har sett i en broschyr att inte så långt från byn ska det finnas några markerade leder., så jag tänker försöka leta upp dom.
Såna här skyltar tycker jag om.
När man ser en sådan vet man att det finns markerade promenad eller vandringsleder.
Det börjar ganska trist.
Vägen till parkeringen imponerar inte.
Det blir nog bättre tänker jag och traskar på.
Framme vid parkeringen står denna skylten.
Den visar att det finns en röd,en gul och en blå slinga.
Röd 3.1 km
Gul 3.3 km
Blå 5.0 km
Eftersom de startar från samma ställe så behöver jag inte välja från början.
Nu ser stigen mer lovande ut.
Det går uppför kan jag tillägga fast att det inte syns på bilden.
Bara att kliva på.
Vägval!
Okej jag tar den blåa slingan.
5 km är väl ingenting tänker säkert någon.
Nä det är det inte om man går en runda runt Klippan på slät asfalt.
Men 5 km i Skottland är en helt annan femma.
Det fortsätter uppåt och medan jag trampar på kommer jag plötsligt att tänka på mitt eget lilla käcka mantra för vandrare.
"Stanna var hundrade meter och vänd dig om och titta bakåt"
Hur kunde jag glömma det?
Jag vandrar för lite nu för tiden.
Ja det här hade jag kunnat missa om jag inte varit skärpt.
Tur att minnet blixtra till där ett tag.
Jag kommer fram till ett vadarställe.
För det mesta när där är sådana här vadarställe så brukar där ligga gott om stenar att trampa på för att ta sig över.
Här var det väldigt snålt tilltaget tyckte jag.
Jag velar lite fram och tillbaka om jag ska ta mig över eller vända.
Man vill ju inte gärna plumsa i.
Men jag bestämmer mig för att ta mig över och det går bra. När jag kommit över på andra sidan upptäcker jag att där är ingen stig att följa, då ser jag att stigen svängt tvärt till höger innan vattnet och att det inte alls var meningen att man skulle vada över.
Skit också!
Så det är bara att ta sig tillbaka över vattnet igen och med en hårsmån så klarade jag det en gång till.
Se upp blindstyre!
Jag befinner mig nu på slingans högsta punkt.
Att kalla det kalfjäll är till att ta i men ett kalhygge är där i alla fall.
Så går det då nerför igen.
Och ingen skogsvandring utan ett vattenfall.
Det var en härlig tur på en och en halv timme.
Tillbaks till B&B för att fortsätta skriva hela eftermiddagen och fram tills att magen skrek HUNGRIG!
Jag gick och åt på en spanskitaliensk restaurang med både pizza, pasta och tapas.
Jag åt en Cesar sallad!
Jag tog med mig min dator och fortsatte skriva där.
De här dagarna har varit väldigt givande.
Jag har fått ihop 5 kapitel och 19 datorskrivna sidor.
Vilket jag är supernöjd med.
Men i morgon bitti är det hemfärd igen.
Jag hade lätt kunnat stanna ett par dagar till.
Fler små skrivarutflykter till författaren!
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar