Kan man fira nationaldagen bättre än att vandra i nationalparken?
Det kanske man kan, men jag och Hampus hade en riktigt skön eftermiddag strosandes på den blå slingan i Skäralid. Strosa är kanske inte rätt ord, den blå leden är den tuffaste av dom men med fantastiskt fina vyer och med skiftande underlag.
Bara att följa prickarna.
Vi valde att ta den långa uppförsbacken först.
Hellre uppför än nerför!
Fantastiskt vackert när solen lyser upp de redan gröna löven.
Vad är det Hampus står och tittar på?
Utsikt över Skärdammen och restaurangen.
OBS. Zoomat. OBS.
Vi fortsätter lite mer uppför.
Hoppa Marie!
Vilken inramning!
Vad kollar han på nu då?
Lierna!
Där tre dalar möts.
Önskar ni kunde se djupet.
Fast ni kan ju alltid ta er dit upp själv så får ni se med egna ögon :-)
Magiskt!
Dags att bege oss nerför igen.
Varför ta den lite lättare vägen när man kan ta den svåra?
Nere i dalgången igen.
Stenig stig!
Tur jag tog kängorna och inte mina foppatofflor :-)
Vi passerade det eldhärjade området.
Inte snyggt alls!
Beviset!
En engångsgrill mitt i det härjade området.
OBS. Zoom. OBS.
Stenar i bäcken bara måste beträdas.
Som sagt: Varför ta den lätta vägen............
Efter 2,5 timmar, 8,3 km och drygt 15 000 steg var vi väl värda glassen och pausen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar