Ja då var jag hemma igen.
Jag har haft 30 helt underbara dagar. Först tänkte jag att jag skulle göra en summering på positivt och negativt och vad som jag skulle gjort annorlunda eller ångrat eller vad jag varit särskilt nöjd med. Men nix det blir ingen sådan för jag kom på att det går inte.
Jag är så nöjd med det mesta, det som jag inte är fullt belåten med är bara små skitsaker så det är inte ens värt att nämna.
Utom en sak:
Vandrarhemmet i Örebro!
Det var inte riktigt vad jag väntat mig.
Det fanns 12 rum på vandrarhemmet och i 8 eller 9 av dom bodde det utlandsarbetare d.v.s. polacker. Inget ont om dom men eftersom dom bodde där under en längre tid så hade det ju blivit som deras hem. Dom hade fyllt kylar och frysar med mat så där var inte plats för andra gäster att ha något i kylen. Dom ockuperade köket, samlingsrummet, duschar och tog inte någon hänsyn till övriga gäster. De började tidigt på morgonen och alarm började ringa kvart i fem då dom första klev upp. Dom hade ju så klart någon sorts turordning som funkade för dom. Dom bodde ju där så dom klev upp, pratade högt med varandra medan dom käkade frukost. Det smälldes i dörrar och spelade musik på telefonerna.
Det är ingen lyckad kombination att ha ett helt gäng långtidsboende killar samtidigt som man hyr ut resterande rum till turister.
Åtminstone borde man tala om för de andra gästerna när man bokar att det är så här så att man har en chans att välja.
Nej inte bra service!
Dessutom fanns där ingen personal mer än mellan 17 och 18 när det var incheckning.
Sen ovanpå allt är sängen otroligt kass.
En våningssäng i stålrör.
Visst nederslafen är 120 bred så det är ju i och för sig skönt. MEN!!!!
Bottnen är i stålgaller med en plywood skiva på och sedan en 7 cm skumgummimadrass ovanpå det.
Hårt? Ja som fasen!
Tyst? Nej, varje gång man vände sig lät det som om man tappade ett kompostgaller på ett stengolv. Typ!
Jag kommer aldrig att rekommendera Örebro City Vandrarhem till någon.
Däremot kommer jag alla dagar i veckan att rekommendera Kyrkbyns Vandrarhem i Vilhelmina. Helt magisk liten etta med kök och egen toalett. Där skulle jag kunnat stanna några dagar och nätter till.
Men nog om det, jag har några bilder kvar att visa från Örebro.
Jag antar att alla som varit ute i naturen har sett hur otroligt mycket rönnbär det är i år. Här stod rönnbärsträden i långa rader längs en cykelväg.
Alltså dom var proppfulla med bär.
Så himla vackert.
Vattentornet!
Ja det ser väl ut som många andra vattentorn i Sverige.
Örebro centralstation.
Det blev en ganska krokig hemfärd på grund av branden i Hässleholm.
Tåg från Örebro till Mjölby.
Tåg från Mjölby till Alvesta.
Buss från Alvesta till Hässleholm.
Buss från Hässleholm till Tyringe.
Tåg från Tyringe till Kvidinge.
I Kvidinge hade jag min bil hos mina föräldrar.
Det flöt på ganska bra utom 55 minuters väntan i Alvesta som var lite drygt.
Som sagt jag är supernöjd med min resa.
Mina fötter, vrister, knä, höfter och rygg tycker nog att det är helt okej att komma hem. Mitt huvud och hjärta skulle lätt kunna resa 30 dagar till.
Mina skor klagar också lite. Dom känner sig slitna.
283 km och 617 618 steg.
Ja då är det okej att känna sig sliten.
Om exakt två veckor är det dags för en tripp till Lappland igen 😄
Nu tar det nog några dagar innan det blir nåt nytt inlägg, men kika in med jämna mellanrum så ni inte missar nåt.
Tusen tack för att ni följt med mig på min lilla tripp.
Puss och kram
