Någon frågade mig om jag inte är rädd att vara ensam i vindskydden.
Nej egentligen inte. Jag är inte rädd för att bli anfallen av något djur däremot kan jag känna visst obehag inför andra människor.
Igårkväll var ett sådant tillfälle där jag kände mig lite olustig inför att somna. Strax innan jag skulle lägga mig kom 4 killar, i 20 års åldern av icke svenskt ursprung, för att slå sig ner vid grillplatsen. När dom såg mig så gick dom igen, de var inte otrevliga eller på nåt sätt hotfulla men dom hade ju sett att jag var ensam där. De gick och satte sig vid stranden istället.
Jag tog min kniv och la den sidan om mig, jag vågade inte riktigt somna förrän det blivit mörkt.
Lite obehagligt var det faktiskt.
Men bara för att jag inte vågade somna fick jag se något som jag annars skulle missat.
När jag låg där och väntade på att ingen skulle komma och råna mig eller nåt hörde jag en duns och pipande. Efter 5-10 minuter går pipande över till ett kort skrik och sedan blir det tyst.
Sen kommer det en räv gående med en kråkunge i munnen. När den passerar mig rör jag lite på mig och den stannar upp och tittar på mig i säkert en halv minut innan den springer iväg.
Helt magiskt ögonblick, den var bara några meter ifrån mig 🤗
Tio i tre inatt var himlen så här vacker.
Här inne i gläntan ligger vindskyddet.
Gryteskär fågelskyddsområde.
Ja då är det dags att ta sikte mot Ängelholm.
Väldigt fint.
Ja vad säger man.
Stenig stig.
Här går man inte fem kilometer i timmen precis.
Helt plötsligt kom det en liten skog.
Vid Björkhagen går stigen över till väg. Inte så kul.
Det alternera mellan asfalt och hård grusväg. Så ser det ut ända fram till Råbocka, 5 km ungefär.
Där tar kronoskogen vid.
2 km skön avslutning.
Framme vid stationen i Ängelholm. Där tar jag bussen hem till Örkelljunga.
Det blev 17 km idag.
På det stora hela är jag väldigt nöjd med min lilla utflykt på 59 km.
Nu gäller återhämtning av kropp och fötter sen får vi se vad som står på tur.
Puss och kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar