Det är sju grader och en tjock dimma när ängel S kör mig till Polmont station strax innan sju. 07.21 går tåget till Glasgow där jag byter till tåget som ska ta mig till Kilpatrick. Den här gången behöver jag inte rusa omkring som en turist för att hitta rätt tåg. Jag har nämligen kollat upp tågets slutstation, som är Balloch, och hittar därför rätt meddetsamma :-)
Framme i Kilpatrick.
Min far säger att "på kort blir man antingen bra eller lik sig" och eftersom kortet inte är bra så är jag väl lik mig då. Klockan är nu nio. Det börjar klarna upp och solen kikar försiktigt fram.
Detta möter mig när jag kommer fram till kanalen.
Känns som om det inte blir svårt att stå ut med den synen.
När jag var över i påskas hade haggtornen precis börjat få gröna blad, nu står den i full blom.
En svan kommer glidande mitt i kanalen.
En skottsk blåklocka.
Den ser ut som en korsning mellan en hyacint och blåklocka.
Mycket vacker.
Jad tror att åskan har slått ner mitt i trädet.
Det hade delat sig som plockepinn och var alldeles svart på stammarna.
Ja, har man kanaltomt så har man. Ett annorlunda lusthus, ganska fint faktiskt.
Några grabbar som kommit upp sig här i livet.
En helt vanlig sluss.
En helt ovanlig sluss.
Här sänker man ner båtarna så dom kommer under bron istället för att höja bron som är mer vanligt att man gör. Häftigt.
Så här går det till.
En bautacykel.
Den var riktigt stor, jag borde haft en referens för att det skulle synas ordentligt.
Jag kunde inte nå upp till sadeln.
Park vy där kanalen går genom en by.
En liten bro som man själv kan svänga runt ifall man har en båt som är för hög.
Det som är ett litet problem när jag traskar runt är inte att fötterna blir trötta eller att bära ryggan. Nä det är att hitta kisseställe. Jag hade tur att passera en tågstation med toa. Den var super modern, man stack in händerna i hålet så kom där tvål, när man gnidit in den kom där vatten och när man blivit av tvålen så började den spruta luft och torka händerna. Coolt.
Blåklocka, vitklocka och rosaklocka.
Ingen aning om vad dom heter, men dom är otroligt vackra.
Men dom här rabarberna, som inte är några rabarber heter Pestskråp och användes förr i tiden som medicin mot pest och krampanfall. Så det så.
Ett gäng slussar, sju stycken närmare bestämt.
Tar nog en stund att ta sig igenom alla.
Här delar sig kanalen, den högra går till Glasgow och den vänstra går till Falkirk och det är på det hållet jag ska. För att komma över till andra sidan måste man gå under kanalen.
Klockan är tolv och jag är halvvägs på dagens etapp.
Lunchdax.
Bulle, IRNBRU och solsken. Vad mer kan man önska sig?
Ett par shorts kanske. Men jag har ju kavelbara byxor så det va lätt fixat.
En av många fiskare som jag såg.
Jag såg dock ingen som fick napp så jag frågade en av gubbarna om där verkligen finns fisk i kanalen. Oh ja, säger han, jag fick en för bara några minuter sen.
Så här stor, säger han och måttar mellan händerna
Hmm, ja säkert tänker jag. Fiskare dom skarvar väl alltid.
Sen går jag förbi den här stackarn och då inser jag att där finns fisk i alla fall. Den här hade nog dragit av linan och sen hamsat in sig i den och dött ihjäl.
Det är ingen hemlighet att jag avskyr duvor, men jag har INTE dränkt den här.
Den här ankmamman hade 11 st ällingar, jag lyckades inte fånga alla på en enda bild.
Det fanns en ankpappa oxå men han ville inte heller va med på bild.
Snacka om frigående höns, det fanns flera hundra.
Ja den här talar väl för sig själv.
Rosa blommor som växer överallt längs kanalen.
Jag kom fram till mitt övernattningsställe strax innan fyra. Då var jag både trött och varm. En mycket vänlig kvinna tog emot mig och visade mig mitt rum.
Fönstret längst upp till vänster är mitt.
Mitt rum.
Hon gav mig en stor kanna iskall apelsinsaft och en kaka. Precis vad jag behövde, mitt vatten tog slut en timma innan jag kom fram. Hon frågar om jag vill ha kvällsmat och jag tackar ja såklart. Det blir nog en soppa eller sallad, säger hon och tillägger att den serveras klockan sex. Toppen säger jag och tackar så mycket. Efter en kanna saft och en dusch kurrar magen betänkligt.
Klockan sex går jag ner i matsalen och blir serverad en potatis och paprika soppa med vitlöksbröd. Supergott. Jag lutar mig tillbaka och tänker, det blev inte mycket protein på denna måltiden. Skulle ju behöva det för morgondagens tur. Just då kommer tanten in med mer mat, hon plockar fram kokta nypotatis, varmrökt lax, räkor, kokta ägg, skivad kalkon, rökt skinka, tonfiskröra, coleslaw, majonäs, grönsallad och säkert nåt mer som jag glömt. Snacka om proteinbomb.
Jag äter upp nästan allt och är supermätt. Då kommer hon och frågar om jag vill ha en kaka till efterrätt, det smärtar men jag måste tacka nej till den, jag orkar helt enkelt inte.
Efter en härlig dag med strålande solsken och 25 grader och en sträcka på 3,1 mil är jag trött och kryper till sängs redan klockan åtta.
Onsdagen den 23 maj 2012
Jag vaknar kl sex och känner mig helt utvilad och redo för dagens äventyr. Efter en bastant frukost med havregrynsgröt, stekt ägg, bacon, stekt korv, ungsbakad tomat och champinjoner och så bröd förstås så startar jag dag två. Klockan är nio och det är redan 17 grader och soldis.
De fina bergen ligger där i diset.
Det här ligger framför mig.
Jamen vad finns där att säga. Titta bara.
En brun anka med fem små ankbarn.
Båthamnen i en kanal innehåller inte riktigt likadana båtar som en hamn i Sverige.
Lite olika modeller.
En röd båt.
En blå båt.
En söt liten båt som heter WEE SPARK, som betyder "lilla gnistan"
Jo minsann, det fanns en "riktig" båt.
På en sträcka stod där flera skyltar att det var ett svantätt område med många häckande svan par och att man skulle visa dom hänsyn.
Det stämde verkligen, jag räknade till 11 bon på en sträcka av ca 5 km.
Fåren nyttjar oxå kanalen.
Precis som korna.
En båt på väg in i slussen.
Vattnet påfyllt.
Och iväg.
Dagens lunchställe.
Jag var så hungrig att jag glömde ta kort innan jag började äta.
En turistkanalbåt, jag ville inte ta ett kort framifrån för då kan dom ju tro att jag är en turist :-)
Falkirk Weel.
Jag har varit där flera gånger men jag har nog aldrig varit så glad att va framme.
Dom har nämligen en toa och man kan köpa glass där.
Nä men vi tar en kanalbild till.
Jag närmar mig den läskiga tunneln och är denna gången förberedd med ficklampa. För er som är nya läsare så ska jag säga att jag gått i denna tunneln förrut men då utan ficklampa.
Det äventyret kan man läsa om under juni 2011 och inlägget "alltså jag är inte mörkrädd"
Ingången till läskiga tunneln.
Slipprigt och halt.
Halvvägs. 310+310=620 meter lång.
Snart igenom.
Sista biten på väg hem till ängel S och skotte D där jag ska sova inatt.
Klockan är strax efter fyra när jag är framme och fast att jag bara gått 2,5 mil idag har det tagit lika lång tid som igår. men det beror på att jag stannade och käka lunch och stannade och köpte glass. Vädret har varit lika strålande idag och jag kan tala om att jag har en röd höger arm och en röd höger vad.
Over and out.
