Brunt kuvert!

Bruna kuvert i Sverige vill man helst inte ha. Dom har ofta tråkigt innehåll. Så idag när Jeni kom med ett brunt kuvert och överräckte det personligen. Ja då var det ingen bra känsla i kroppen och knoppen.
- Se inte så skräckslagen ut Marie, säger hon.
- Bruna kuvert brukar inte vara positiva, svarar jag.
- Det är inget negativt i det kuvertet. Tvärtom, säger hon och ler.
- Så jag har inte fått sparken eller något sådant, frågar jag.
- Öppna det så får du se.
Jag öppnar det och finner att jag fått löneökning :-) Den oerhörda summan av 13 pence / tim. Vilket betyder ca 1 kr och 20 öre mer i timmen. Wow, det är inte småpotatis det ;-)

Är du säker på att du vet vad du gör?

Den frågan fick jag av tre gubbar igår på jobbet när jag skruvade isär roddmaskinerna för rengöring. Jag försäkrade dem att jag var helt på det klara med vad jag gjorde. Dom lät sig inte övertygas så lätt utan stod och bevakade mig i säkert tio minuter innan dom kände sig säkra på att jag skulle få ihop maskinerna igen.
Det är lika roligt varje gång man gör något praktiskt, typiskt " karlgöra" . Dom tycker på fullt allvar att det där är inget för kvinnor att hålla på med.

I morse skrapade jag rutorna för första gången i höst. Ja jag vet, det har flera av er redan gjort i september, men det var första nattfrosten i Shieldhill i alla fall.

Vackert med rimfrost i ett spindelnät.

 

 

Jag tycker att det är dags för lite skryt igen, det var länge sedan :-) och jag vet med säkerhet att det retar en del när jag skryter. Vilket gör det ännu roligare. Jag har faktiskt fått en del kommentarer om att jag är alldeles för självgod och självupptagen. Det är helt fritt att tycka det, men det är också helt frivilligt att läsa min blogg. Så håll i hatten för här kommer skryt på hög nivå.

 

Jag hade Aqua Aerobic klassen idag. Jag har inte haft den på några veckor. Som vanligt så började jag med att hälsa god morgon och presentera mig. Då sträcker en av damerna upp handen och säger. " Vänta lite Marie, vi vill säga något innan vi börjar"

Tusen tankar for genom mitt huvud. Vad ville de nu klaga på? Vad har jag gjort för tokigt? Kör jag för hårt med dom? Kan de inte höra eller förstå mig?

Då börjar de allihopa att applådera unisont. Jag ser antagligen ut som ett levande frågetecken för det hade jag absolut inte väntat mig.

När de slutat frågar jag varför de gjorde så. Då svarar damen. "Vi är bara så glada över att det är du som har klassen med oss idag, vi saknar dig när det är någon annan som har den"

Ja, vad tusan säger man. Jag tackar så väldigt mycket,  känner tårarna stiga och en härlig värme sprida sig i kroppen. Snacka om att känna sig uppskattad.  

 

 



Tack för lånet!

Jaha, då var huliganen återlämnad. Det kommer att va tomt och tyst i lägenheten. Konstigt va fort man vänjer sig vid saker. Första dagen och natten kändes det konstigt att ha en hund i lägenheten. Nu känns det konstigt att hon inte är här. Som tur är så är hon inte så långt borta och jag har ju en annan huligan tvärs över gatan som jag kan hälsa på. Han har fått stå lite åt sidan denna veckan. Vi har träffats varje dag men inte på tu man hand ;-)
Dagen till ära så gick vi en liten runda i ekorrskogen alla fyra. Jag, Zoey, Frida och Si. Där är stora fina ytor med massor av träd. Vilket i sin tur leder till att där är högar av härliga löv att busa i och mängder av smaskiga pinnar att gnaga på. Och som för att riktigt sätta punkt för en mysig vecka så fick jag en stor fågelskit mitt i skallen. Kanske inte riktigt den avslutning jag tänkt mig, men det blir inte alltid som man tänkt sig.

Filmtajm!

I eftermiddag och kväll har vi kollat på film jag och Zoey. En film som är nästan tre timmar lång, men det tog oss drygt fem timmar att titta på den. Det är många kisspauser, matpauser, promenadpauser och lekpauser. Vi kollade på Bravehart, lika bra att lära henne att vara patriot redan som valp :-) Jag tror husse blir nöjd med valet av film, den är visserligen barnförbjuden men en historielektion kan väl inte va fel. Och som bekant så är historien nästan alltid grym.

Mel Gibson som William Wallace

Jag och Zoey = Livsnjutare!

Jag är ingen jätte glass fantast.

Men jag uppskattar riktigt god glass när jag hittar en.

Och nu har jag hittat glassen med stort G.

 

Häagen Dazs med Baileys smak.

Jag vet att Häagen Dazs glass finns på svenska marknaden, men om den finns i den smaken har jag ingen aning om. Men om ni hittar den så måste ni smaka.

Njutning på hög nivå!

 

Så här njuter man av livet som hund :-)

 

Jag är hungrig!!!!

Idag är det inte fullt så blåsigt och inte så täta regnskurar heller. En "långpromenad" med Frida och Si blev det i förmiddags. Ja, alltså lagom långt för två tolv veckors valpar, d.v.s. inte särskilt långt :-)

Efter promenaden blir man väldigt hungrig, och då är det lika bra att springa och hämta matskålen så att det uppmärksammas.

 

Det är en glasskål och jag fattar inte att hon kan få tag om den och bära på den. Den är faktiskt ganska tung.

 

Hon gillar att bära saker i munnen, när vi är ute och går plockar hon upp saker och bär med dom en bit och sen plockar hon upp nåt annat. I förrgår bar hon med sig locket till en Take away kaffemugg nästan hela rundan.

 

I eftermiddag har vi gått till posten och till apoteket. Bra med en liten hund för då kan bara stoppa henne innanför jackan och ta henne med in. Vill ju inte gärna binda henne utanför.
Det är mycket ljud och skrämmande upplevelser för en valp när man traskar omkring på trottoarerna. Stora schäferhundar som skäller på en, bilar som tutar mitt i toalettbestyret och dom där tvåbenta är konstiga för alla vill inte hälsa fast att man viftar på hela kroppen och pratar vänligt med dom.

Vem satte fläkten på max?

Fanken va det blåser, dessutom regnar det som om himlen är öppen. Man kan inte gå ut utan att bli fullständigt dränkt. Zoey tycker inte det är roligt när det blåser. Regnet accepterar hon, men blåsten gillar hon inte. Jag förstår henne för väger man knappt tre kilo så har man inte mycket att sätta emot när det friskar i. Vi gick mellan husen där det var lite lugnare, men när vi rundade hörnet så kom en vindby och välte omkull henne. Sen vägrade hon att gå en meter till, hon la sig platt på magen och bara glodde på mig. Så det var bara att lyfta upp henne i famnen och bära henne hem. Så varje gång hon ska ut och kissa nu ( vilket är ca en gång i timmen) så får jag bära henne till gräset. Där sätter hon sig och kissar, tittar sen på mig för att få bekräftelse på att hon varit duktig och gjort vad som förväntas. När hon fått det rusar hon till dörren och vill inte va ute mer.

Men förhoppningsvis drar blåsten bort över natten och morgondagen bjuder på bättre väder. Hörde föresten att vinden skulle ta vägen över Skåne. Så håll i hatten i morgon :-)