torsdag 18 september 2014

The West Highland Way Dag 2.

Jag ska starta med en rättelse av två felaktiga fakta som jag lämnade i inlägget från dag 1.
Conic Hill är INTE 1175 meter över havet utan 1175 feet över havet. Det är skillnad det. 1175 feet = 358 meter. Vi rundade inte Conic Hill, vi klättrade över den.

Klockan är nio och vi är redo för dagens äventyr. 
Dimmig och disig start på dagen.

Dagens första stig.

En ko i dimman.

Daggvått spindelnät.
Höstkänsla!

Fler än vi ute denna disiga morgon.
Conic Hill i bakgrunden.

Här börjar vi närma oss "berget" som ska bestigas.
Molnen är riktigt låga som ni ser. 

Då börjar vi vår klättring uppåt. 

Toppen i dimman.
Ni ser stigen till höger och ganska mitt i bilden.
En bit att ta sig.

Vi fortsätter uppåt.

Ett av många vadarställen som vi har passerat på vår väg.

Vi fortsätter uppför, fast på bilden ser det nästan ut som om det går nerför.
Även Hampus har nu plockat fram stavarna.

Sista bilden bakåt innan vi kommer in i dimman.
Ser ni stigen som vi gått på?

Hampus klättrar upp de sista metrarna för att nå toppen.
Men det gick inte att se något där så jag nöjde mig med att kortgrafera honom.

Zoom. 
Hampus på toppen av Conic Hill.

Har man gått upp så får man gå ner.
Tyvärr!

Halvvägs nere får vi första skymten av Loch Lomond.
Vi kommer att följa Loch Lomond resten av dagen och stora delar av morgondagen.

Hampus väntar på en stubbe tills jag kommer ifatt. 

Nere!
Hamnen i Balmaha.

En fin liten strand att följa en bit innan det går uppför igen.

En strand med platta stenar inbjuder till smörgåskastning.
7 studs blev dagens rekord.
Dock ej gjort av mig :-)

Vi lämnar stranden och traskar in i skogen igen.
Åter igen bär det uppför.

Tyvärr är det svårt att kortgrafera när det är disigt.
Ögat ser bättre än kameralinsen.

En gigantisk tjur stod och brölade mot några kodamer i en hage lite längre bort. Detta trots att han hade tre fruar och tre kalvar i sin egen hage, 
Hörrudu, gräset är inte grönare på andra sidan ;-)

Nere på vattennivå igen.

Vindpinade träd i strandkanten.

Kolla rotsystemet!

Fantastisk utsikt därifrån :-) 

Åter igen går vi in i skogen och uppför.

En typisk skogsuggla.

En typisk ljungbuske.

En typisk ljungbuske i närbild.

Ser ni huset i högerkanten?
Det är vårt boende för natten.

Men innan vi kommer dit har vi lite mer skogsstig att avverka.
Upp och ner.

Loch Lomond är väldigt fin.

Framme!

Svettig rygg! 

Här käkade vi vår middag.

Efter dusch och middag satt vi på trädäcket och relaxade.
Hampus i en vilstol och jag i en rullstol :-)

Här njuter vi av solnedgången över Loch Lomond tills knotten jagar in oss.

Dag 2 har varit tuffare än dag 1. Mer kuperat så farten har varit lägre. Drymen - Rowardennan 23 km, start kl. 9 och framme kl. 16. 30 min lunch och 15 min andra pauser. Det har varit en behaglig temperatur på ca 18-20 grader, men solen har inte riktigt kunnat pressa sig igenom diset.


måndag 15 september 2014

Superkort uppdatering!

Inget internet på tre dagar och i dag ett riktigt långsamt. Det är inte ens lönt att försöka ladda upp några bilder. Vi har i alla fall avverkat fem av våra sex dagar. Det har stundtals varit riktigt tufft, men nu har vi bara sista biten kvar. I morgon blir det 23 km och slutstation Fort William. Jag kommer att ge er bilder m.m. när jag kommer hem. Så ge er till tåls, det kommer.

torsdag 11 september 2014

The West Highland Way dag1.

Då var första dagen avklarad. Milngavie - Drymen 20 km. En behaglig start på vår sexdagars vandring! Dagen började lite dimmig och disig men klarnade upp efter hand, och slutade i strålande solsken.

Stor och fin skylt. Svårt och missa var man startar.


Den symboliska stenen. 

Tavla som beskriver hela sträckan.

Markeringen som ska följas i 154 km.

Börjar ju bra på en mysig skogsstig. 

Och med härligt sällskap. 

Som sagt, lite disigt så vyerna gör sig inte riktigt rättvisa. 

En fin liten sjö Greigallan Loch.

Där passade vi på att ta en liten fika paus.

Fortfarande ganska disigt.
Det är fler än vi som är ute och går. 

Vi passerade ett destilleri. 
Vi gick inte in :-) 

Full zoom på kameran så kan man se att det är Glengoyne destilleri.

Dagens lunchställe Beech Tree In.

Vi beställde vars en nachos tallrik med kyckling.
Den var superstor så ingen av oss orkade äta upp.
Nästa gång blir det till att dela.

Den här skylten stod utanför.
Kanske lite svår att läsa, men den var ganska rolig.

Iväg igen efter nästan en timmes lunchpaus. 

Tja, en grusstig!

Ett berg!


En laxtrappa men inte en lax så långt ögat når.

Däremot fick vi se "skuggan Carlsson" och "skuggan Andersson"

Några kilometer på asfalt blev det, men vägen kantades av en grann, välklippt bokhäck så det gick att stå ut. 

Vi har passerat genom massor med grindar, men den här var riktigt fiffig.

Den hade en kedja som var fäst i en sten. När man öppnade grinden fungerade stenen som motvikt som gick upp och ner. På det viset gick det inte att lämna grinden öppen. 
Fiffigt tyckte jag i alla fall.

In i en hage och uppför en kulle.
Och Hampus får syn på en rovfågel.

Sista lilla biten innan vårt boende.

Här bor vi i natt!

Glenalva B&B

Efter dusch och lite slappande gick vi och käkade.

Jag glömde ta en bild på maten så det fick bli en på servetten istället.
En gammal pub är det i alla fall :-)

Solen går ner bakom Conic Hill 1175 m.ö.h.
Det berget ska vi runda i morgon. 

Ja det har varit en bra dag. Vi startade klockan tio och var framme kvart i fyra. En timmes lunch och en kvarts fika. Gör att summan blir 20 km på fyra och en halv timme. Inget löptempo direkt utan mer kunna njutatempo. 

tisdag 9 september 2014

Har ni hört?

* Tiden bara rinner iväg!
* Tiden går fort när man har roligt!
* Tiden bara svischar förbi!
* Tiden går fortare ju äldre man blir!
* Tiden går fort när man är lycklig!
* Tiden ..............................!
* Tiden ........................................!

Ja jag skulle kunna fortsätta en bra stund till, men jag tror ni uppfattat budskapet:

TIDEN GÅR FÖR FORT!!!!!!!!!

Idag har jag bott 2 år i Skottland. TVÅ ÅR!
Det är detsamma som 24 månader eller 730 dagar eller 17 520 timmar eller 1 051 200 minuter eller 63 072 000 sekunder eller?

Inte en enda av dessa 730 dagar har jag ångrat att jag flyttade. Det är klart att jag saknar min påg, mina föräldrar, min syster och mina vänner. Men ingen är ju längre bort än ett telefonsamtal eller en flygresa på drygt 1 1/2 timme.
Här har jag en fin liten lägenhet, ett jobb som jag trivs med, arbetskamrater och vänner. Mina töser och svärsöner, mitt underbara barnbarn, två goa hundar, ett barnbarn till på väg och sist men inte minst viktig. Jag är frisk och mår bra i både kropp och själ.




måndag 8 september 2014

Nu drar det ihop sig!

I slutet av februari bokade jag alla B&B inför vandringen på West Highland Way. Då kändes som om det var en evighet tills det skulle ske. Nu är det ingen evighet längre, nu är det bara två dagar kvar. På torsdag morgon drar vi iväg jag och Hampus. Jag ser verkligen fram emot denna utmaning. 154 km på 6 dagar i skiftande miljöer, kuperad terräng och vackra vidder. Och en förhoppning om att vi slipper heldagsregn.
Jag kommer att ta med mig min dator, men kan inte lova längre uppdateringar varje dag. Men jag ska göra mitt bästa att åtminstone ge någon rapport varje dag.


Wish us luck!

torsdag 4 september 2014

Ketchupflaskeffekten!

Först kommer inget, sen kommer inget, sen kommer tre saker på samma dag :-)

Det var ett tag sedan jag va på bio, så idag var en bra dag för det.

Lucy!
En ganska konstig film.
Action-thriller var beskrivningen, men nja det stämde inte riktigt tycker jag. Visst är där en del action i den och visst thriller, om man med det menar: Oförutseende och obegripbart. 
För mig kändes det mer som om den var full med dolda budskap som t.ex. Hur gick egentligen evolutionen till? Vad skulle hända om vi människor började använda mer av vår hjärnkapacitet? Är vi verkligen den smartaste varelsen på jorden? 
Nåja, nu är ju inte jag analysernas mästare så jag väljer att säga: 
En film okej att vänta på tills den kommer på DVD, inte riktigt värd en biobiljett. 



Jag hittade de här grabbarna i min trädgård idag.
Muren på baksidan håller på att vittra sönder så den ska bytas och nytt staket ska upp. Jag ser fram emot det så jag kan börja använda min lilla trädgårdstäppa. 


Idag var där ett trevligt reportage i Falkirks lokala tidning. 
The Falkirk Herald

Känner ni igen Sofia och Lance?
Vill ni läsa reportaget så klicka på länken.

Ja där fick farmor/mormor Dianne näbben full :-)