Dag 1.

Inga stora skandaler att rapportera från dagen. Efter frukosten gick jag till turistbyrån. Jag hade samlat på mig lite frågor.
Finns det en större supermarket än den som ligger runt hörnet?
Ja uppe i centrum finns det flera stycken.
Hur långt är det till centrum? Kan jag gå dit?
Det är uppförsbacke dit och tar nog minst en halvtimme att gå. Ta bussen det är det enklaste, det tar fem minuter. 
Jag får en karta över centrum och en busstidtabell.
Finns här någon marknad eller torghandel som säljer frukt och grönsaker?
Det finns en uppe i centrum, men bara på söndagar. 
Finns här någon vandringsled i närheten som jag kan gå själv utan att behöva gå i grupp?
Nej, inte här omkring. Men du kan ta en taxi till grannbyn och gå tillbaka det är en fin sträcka att gå. 
Kan jag inte gå dit och tillbaka?
Det är uppför hela vägen. 
Jag har inget emot att gå uppför, det är lättare för knäna än att gå nerför. Var börjar den?
Ja det vet jag inte riktigt.
Är där nåt bolag som är bättre att boka med om jag vill boka en gruppvandring?
Där är kontoret som ligger granne med oss här, de har bra organisation. 
Tack för hjälpen, säger jag och går in till grannen.
Där sitter en kvinna bakom ett skrivbord och pratar i telefon. Jag står en stund och läser på broschyrerna och hon pratar på. Jag vankar omkring i lokalen och hon pratar på. Jag tittar lite mer på broschyrerna och hon pratar på. När jag stått där en bra stund och väntat så tröttnar jag ju såklart och går min väg igen. Organisation, ja så in i vassen :-)
Jag tar min karta och tabell och går hem och hämtar min ryggsäck. Sen går jag till busshållsplatsen som ligger alldeles utanför där jag bor. Hoppar på bussen, betalar 1.30 i eoru och åker uppför i max tre minuter, sen är jag framme i centrum. Jag kikar runt lite grann och upptäcker flera kontor som säljer gruppvandringar, så jag behöver inte besvära pratkvarnen. Jag handlar mina grönsaker, frukt och yoghurt sen går jag hem igen, det tar nog ungefär en kvart. Fast egentligen skulle det nog bara tagit tio men jag var ju tvungen att kortgrafera lite på vägen också.

En hibiskus!

En "bortflugnanamnet"

Kommer fasen inte på vad den heter.

Finns i bland annat lila, rosa, röd.

Ger mig fasen på att när jag tryckt på publiceraknappen så dyker namnet upp.

Det är helt okej att tala om för mig vad den heter. 

Dom här klängblommerna växer på jättemånga garagetak. 

Riktigt dekorativa.

Men vad dom heter vet jag inte. 

Fina är dom i alla fall. 

Det är inte bara i Skottland som jag hittar branta klippor.

Ljudet av vågor som slår mot stenar är så himla rogivande.

Den här lille filuren låg och solade sig på en sten. 

Så himla fin.

Gul, grön och brun i skimrande tecken. 

Hemma igen så käkade jag en liten lunch och sedan satte jag mig på min soldränkta balkong för att skriva lite. Det var bara att ge upp. Man kan inte se nåt på skärmen när det är så ljust. Så jag packade ner ett block, penna, fika, dricka och ett sittunderlag i min ryggsäck och gav mig ut för att leta upp en plats där jag kunde sitta med ett block och skriva istället. 

Den här platsen fastnade jag för.

Utsikt till ena sidan. 

Utsikt till andra sidan.

Utsikt framåt. 

Utsikt neråt.

När jag sitter där och är skriver så ser jag nåt i ögonvrån röra sig. Jag tittar upp och ser då säkert tjugo små ödlor kila upp och ner mellan stenarna bara några meter ifrån mig. Jag lägger ner pennan och studerar dom en stund. De är så himla snabba. Jag tar fram ett äpple och käkar på, när det är färdigätet kastar jag skrutten till dom. 

På två sekunder attackerar de skrutten och nästan slåss om att få en bit. 

Den här är riktigt glupsk och försöker få hela för sig själv. 

Han lyckas inte riktigt utan får finna sig i att dela med sig. 

Imorgon tror jag att jag ska åka in till Funchal eller går jag upp till centrum och bokar någon vandring. Eller sitter jag och skriver hela dan :-) 

Framme!

Det blir en snabb uppdatering. Klockan är sju och jag sitter på min balkong, det är i stort sett mörkt men fortfarande ljummet i luften. Jag har inte hunnit med att titta mig omkring än, bara snabbhandlat i en kvartersbutik lite enkel kvällsmat och frukost till i morgon.

Såg lovande ut redan på färden. 

Inflygningen var ganska cool.

Klippigt! 

Det är brantare klippor än vad som syns på bilden. 

Över en by!

Landat!

Madeira har en av världens kortaste landningsbana.

Hoppas ni kan se slutet på den. 

Här har vi precis stannat och är på väg att vända runt.

Ser nu kanten på asfalten?

Kanske 50 meter kvar av landningsbanan.

Jag är glad att man inte ser det när dom går inför landning :-)

Jag tog en taxi från flygplatsen. Det är bara 10 minuter dit jag ska så jag var lite bekväm. Jag gav chauffören adressen till mitt boende. Han kör iväg och kommer till Canico, hittar gatan men hittar inte hotellet/huset. Han ringer det telefonnummer som står på min bokning och pratar med någon. Han får en beskrivning och vi kör ett varv till utan att hitta. Då ringer han numret en gång till. Får till svar att släppa av mig i början på gatan så kommer någon och plockar upp mig om tio minuter. Sagt och gjort, han släpper av mig och jag väntar väl en kvart eller nåt. Sen kommer det en man i en liten bil och plockar upp mig. Han ber om ursäkt och säger på mycket dålig engelska att han inte pratar så bra engelska. Okej jag hör det, säger jag. Inte. Han kör runt kvarteret och volá där ligger det. Det visar sig vara en helt vanlig enrums lägenhet i ett typ "hyreshus" mina grannar är bofasta. Han hyr alltså ut en enrummare till turister :-) 

Innan han lämnar över nyckeln säger han. 

- Här blir städat varje vecka och när jag åker så ska jag bara lägga nyckeln på bordet och stänga dörren. Om jag behöver komma i kontakt med honom så kan jag skicka ett sms. 

Tack och hej, leverpastej. 

Så här ser gatuskylten ut.

Fin va?

Badrummet.

Sovhörnan.

Jag glömde ta ett kort på köket så det kommer kanske en annan dag när jag stökat till det lite. 

Min balkong!

Med havsutsikt. 

Min nyss ätna lyxiga kvällsmat. 

Glutenfritt knäckebröd med vitlöksphiladephiaost, pastrami, tomat och jordgubbsyoghurt. 

I morgon blir det upptäcksfärd. Det ska finnas en turistbyrå, så den tänkte jag försöka leta upp och fixa en karta och annat som kan va bra att ha. 

Plattare än platt!

I lördagskväll fick jag ett sms av Frida där hon frågade om jag visste att jag hade punka på vänster framdäck. Nej det hade jag ingen aning om.

Men jodå, så var det.

Plattare än platt. 

Och eftersom jag skulle upp och jobba på söndag morgon så var det bara att ringa och boka en taxi. Så jag har åkt taxi till och från jobb i söndags och till jobb idag måndag. Snälle svärsonen Davy kom och hämtade mig i eftermiddags så jag slapp ta taxi hem också. 

Jäkla skit! Men jag antar att det var tur att Frida såg det så jag inte upptäckte det klockan sex i söndags morse. 

Nåväl, imorgon ska jag i alla fall inte åka till jobb. 

I morgon ska jag åka till Madeira.

Jag hoppas på cirka tjugo grader varmt och inte alltför mycket regn. 

Förhoppningsvis kan jag göra några inlägg, men jag lovar inget. Där ska finnas Wi-Fi i lägenheten, men man vet ju aldrig hur bra den uppkopplingen är. 

Smågrejsfix och biobesök!

Igår hade jag en smågrejsfixardag. Jag skulle handla lite småsaker som jag behöver till min resa på tisdag. Som till exempel en nagelborste för att borsta mina vandrarkängor rena så jag inte blir stoppad i säkerhetskontrollen. Som till exempel billiga plastburkar som jag kan ta med mig och förvara mat i så jag kan laga flera portioner på en gång, och kasta dom sedan innan jag åker hem igen. Som till exempel ett nytt minneskort till min kamera, så jag kan ta tusentals bilder. Jag högg till med 32 GB när jag ändå var i farten. Ja sen var det några smågrejor till men det kanske viktigaste var en baddräkt. Jag har en baddräkt men den har jag haft ett tag så det skulle vara kul med en ny, tänkte jag. Den jag har köpte jag på Öland när jag var med på klassresa när Frida gick i sjätte klass. Den är faktiskt nästan lika fin ännu men som sagt en ny kunde ju vara kul.

Ja jätte kul om det bara hade funnits någon att få tag på. Inte en baddräkt i hela Falkirk finns att hitta. Konstigt för det är ju nu det är säsong, det är ju nu alla skottar åker på solsemester. Nåväl jag bestämde mig för att strunta i det och hoppas att det går att hitta någon på Madeira :-)
Jag skippa baddräkten och gick på bio istället. Det var inte planerat utan jag bara chansade på att där skulle starta någon film lämpligt när jag gick dit.

Det gjorde där. 

Sisters

En komedi. 

Som ni säkert vet så är jag inte komedier min absoluta favorit.

Men det finns ju undantag.

Den här tillhörde inte undantagen. 

Enligt mitt tycke var den inte speciellt rolig, mest tramsig och alltför förutsägbar. 

Men men jag kom i alla fall i lä för regnet och fick äta en påse popcorn. 

Förhandling med chefen!

Idag har jag haft en förhandling med min chef. Det händer inte helt sällan att någon av spaterapeuterna ringer på morgonen och sjukanmäler sig. Är spaet då fullbokade, vilket dom oftast är, blir det halv kaos. Tyvärr så är inte arbetsmoralen den bästa så oftast är där inte någon av de andra tjejerna som kommer in och täcker. Ingen av terapeuterna är anställda på heltid så egentligen borde det gå ganska enkelt att lösa. Men som sagt de har inte riktigt en "teamkänsla" och är inte villiga att ställa upp. Så vad gör man då för att lösa situationen?

Jo då frågar vi Marie.

Och den där tokiga svenskan hon ställer såklart upp :-)
Men efter två helkroppsmassager i lördags, en helkropp i söndags och två rygg, nacke i går kände jag att nu får det faktiskt räcka. Nu vill jag ha någonting ut av det här.
Jag har ju fått löfte om att så fort min försäkring var klar skulle jag få lov att marknadsföra mig på jobbet. Jag skulle få lov att "hyra" ett rum och priset skulle vara 70/30 fördelning. Nu är min försäkring klar, mina visitkort är tryckta, hemsida och Facebook sida är lanserade. A4 affischer och foldrar kommer på måndag och jag är redo att köra igång.

Så jag bjöd in min chef till förhandlingsbordet och förberedde mig på en fajt.
Så här lät det:

- Kommer du ihåg att du lovat mig att jag skulle få marknadsföra mig här på jobbet när jag hade allt klart, börjar jag lite försiktigt.
- Javisst, svarar Jeni. Är det klart nu då?
- Ja jag har allt klart och är redo att köra igång när jag kommer tillbaka från min semester.
- Men va bra, då kan vi skriva ett avtal då.
- Ja det kan vi göra, säger jag och fortsätter. Men jag har ett litet krav.
- Jasså och vad är det då, säger Jeni och låter lite förvånad.
- Jo jag vill att jag inte behöver betala någon hyra för de första tjugofem klienterna jag har, hasplar jag snabbt ur mig.
- Okej, varför just tjugofem, undrar Jeni.
- Tja, det var bara en siffra jag tyckte lät bra, erkänner jag.
Jag hade ju ingen direkt förklaring till varför jag valde tjugofem, tyckte bara att det kändes som ett bra antal.
- Nej, jag tycker inte att det är en bra idé, säger Jeni. Vad sägs om tre månader betalningsfritt och att dom månaderna börjar räknas från att du har din första klient.
- Ja varför inte, säger jag.

Vilken fajt det blev. Värsta förhandlingen jag någonsin gjort. Eller inte :-)

Helt ärligt trodde jag inte heller att det skulle bli särskilt svårt att få igenom ett krav av något slag. Hon vet var hon har mig och att jag alltid ställer upp när hon frågar. Hon hade haft väldigt svårt att inte ge mig något. Men hur som helst så vet man ju aldrig på förhand hur det ska bli.

Så summa sumarum. Jag har i alla fall skaffat mig ett ganska bra utgångsläge för mitt lilla massageföretag Svensk Massage.

 

Mitt liv som massage terapeut!

Under mina år som massage terapeut har jag varit med om ganska många olika saker. En del har varit roliga en del har inte varit så kul. Vissa saker händer ganska ofta andra betydligt mer sällan.

* Jag har masserat unga människor och jag har masserat gamla människor.
* Jag har masserat kraftiga människor och jag har masserat tunna människor.
* Jag har masserat kvinnor och jag har masserat män.
* Jag har masserat håriga människor och jag har masserat icke håriga människor.
* Jag har masserat människor som börjat gråta.
* Jag har masserat människor som börjat skratta hysteriskt.
* Jag har masserat människor som protesterat av smärta.
* Jag har masserat människor som pratat oavbrutet.
* Jag har masserat människor som inte blundar utan stirrar oavbrutet på en.
* Jag har masserat människor som grymtat av välbehag.
* Jag har masserat människor som fjällar av solbrännan.
* Jag har masserat människor som somnar och snarkar högljutt.
* Jag har masserat män som rest tältpinnen.

Antagligen skulle jag kunna komma på fler punkter men jag tror att ni förstått att ingen klient är den andra lik.

Idag blev jag inkallad till jobb några timmar för att göra två helkroppsmassager.

Min första klient är en kraftigt överviktig tjej som aldrig fått massage förut. Hon ber mig att massera försiktigt för hon tycker egentligen inte om när någon rör vid henne. Men hennes syster har övertalat henne att hon ska prova massage för sina ryggproblem. Jag försöker tala om för henne att det är bättre att jag masserar med ett ganska kraftigt tryck istället för att bara dutta. För då kommer inte massagen att kännas som en beröring utan som just en massage. Vi kommer dessutom överens om att jag ska hoppa över benen och bara massera rygg, nacke och armar. När jag är färdig så frågar jag såklart hur hon upplevde det hela. Hon svarar att det gick mycket bättre än hon förväntat och känner sig överraskad av att hon inte upplevde massagen som obehaglig.
Det där tycker jag är ett gott betyg till massören :-)
Dessutom fick jag £5 i dricks.

Den andra klienten är en tjej i tjugofemårs åldern.Hon vill ha en hård massage. När jag börjar massera lägger jag märke till att hon är brun, väldigt brun. Hon har nog varit utomlands tänker jag. Men efterhand som jag masserar ser jag att det är ingen riktig solbränna utan bara en påsprejad solbränna, ganska illa gjord sådan. Efter ytterligare några minuter tycker jag det börjar lukta konstigt, lite som rökt bacon. Jag fattar först inte vad det är men sedan slår det mig att det är hon som luktar. Kombinationen av sprejsolbränna, olja och friktionen och värmen från mina händer gör att rummet luktar bränt bacon. Dessutom släpper färgen på sina ställen så hon blir lätt melerad i skinnet och jag blir alldeles gul i mina handflator.
Behöver jag säga att det var inte helt enkelt att sig för skratt. Jag undrar vad hon säger när hon får se sig själv i spegeln :-)

Ja som sagt den ena massagen är inte lik den andra och tur är väl det.

Eldshow!

Idag har det varit en eldshow i Helixparken i Falkirk. Gissa om jag glömde min kamera?

Rätt svar är: JA

Men du hade väl din mobil med dig, tänker säkert någon. Jodå, det hade jag men kameran i den är helt kass. Bilderna blir suddiga även om både objektet och jag är helt stilla. Men men, även en suddig bild är bättre än ingen. Eller?

Men solnedgången var fin :-)