Polcirkeln!

Dagens första bild är gårdagens sista. 

Det slutade regna en stund och solen kom fram strax innan den gick ner. 

10 minuter efter jag tagit bilden började det regna igen. 

Jag kom iväg vid nio idag med. 

Jag ser en massa fint när jag kör men oftast finns det ingen möjlighet till att stanna och ta kort.

Här lyckades jag hitta en P-ficka så jag kunde ta ett kort i alla fall.

Ser ni renen :-) 

Dagens knäckemackor intogs till bruset av Piteälven. 

Misstänker att den brukar innehålla mer vatten och mer brus. 

Men den var fin i alla fall. 

Jag passerar en liten by och plötsligt går vägen över och blir grusväg. 

Vad tusan nu då? 

Har jag missat att svänga av? 

Jag fortsätter en bit och då möter jag ett par husbilar och jag ser en husvagn i backspegeln. 

Hmm antingen har alla kört fel eller ........ Jag försöker minnas om jag sett en skylt om vägarbete, men kan inte minnas om jag har. 

Jag kör på och efter att ha kört i 30 i en halvtimme så är där lika plötsligt asfalt igen och skylt om tillåtna hastighet nu är 100 igen. Det var bara 70 på grusvägen. 

Det var nog ett vägarbete och jag missade nog skylten :-)  

Tid att sträcka lite på benen.

Bästa stället för det borde vara på polcirkeln. 

Jag festar till det med glass och kall dricka. 

Det är ju inte varje dag jag passerar polcirkeln :-) 

Killen i kassan tyckte att jag skulle ha en specialstämpel på kvittot eftersom det var första gången som jag var vid polcirkeln.

Framme i Jokkmokk och efter tältresning och dusch tar jag mig en efterlängtad promenad.

Då får jag syn på detta konstiga.

Det hängde längst ut på grenen på en björk. 

Vad tusan är det här? 

Jag kunde inte komma närmare. Det ser ut som små bruna larver. 

Kusin Eva! Hjälp! 

Eller såklart vem som helst som vet vad det är. 

Dagens sista bild får bli en blomma. 

I morgon har jag ingen tydlig plan om hur långt jag ska ta mig. 

Det ska troligen regna hela natten och hela dan så jag får väl anpassa mig lite efter det. Det är inte superkul att slå upp tält i regn. 

Förresten så blev det 31 mil idag. 

Puss och kram 

Lappland!!!!!

Jag bestämde mig för att köra vidare idag i alla fall. 

Mitt mål är ju som sagt Treriksröset och Lofoten och vill ta mig dit så fort jag kan. Sedan har jag möjlighet att ta det lugnt och turista mer på väg tillbaka till Skåne igen. 

Jag packar ihop och lämnar campingen strax efter åtta. Det såg ut som om det skulle kunna bli regn så jag tänkte att det var lika bra att riva tält medan det var torrt. Jag hänger presenningen på luftning medan jag äter frukost. 

När frukosten är intagen och tänderna borstade går jag och byter kylklampar och är redo att lämna. Då ser jag i backspegeln att presenningen hänger kvar där jag hängt den. Ops, det var nära att den blev kvar på Lits camping. 

När jag kommer till Dorotea stannar jag till för en bensträckare och för att lyxa till det med en Festis. 

Va fasen?

Jag är i Lappland!!!!

  Ehhh jag hade inte högsta betyg i svensk geografi, inte i geografi överhuvudtaget. 

Men hur coolt är inte det att ha kommit till Lappland redan. 

En fin liten sjö finns också i Dorotea. 

Jag kör vidare och när jag passerat Wilhelmina börjar det plötsligt dyka upp renar i vägkanten. Så häftigt och så läskigt. Man vill ju inte köra på dom. 

Jag kunde inte stanna för att ta en bild, men jag är övertygad att det kommer att dyka upp tillfälle för det. 

Så här ser vägarna ut mil efter mil med antingen skog eller

myrar eller

sjöar och så ibland någon liten by. 

Fantastiskt vackert men svårt att kunna ta in när man kör. 

Efter 28 mil kommer jag vid halv tre fram till Storuman. Det är fullt med mörka moln över fjällen och det mullrar oroväckande. 

Jag sätter snabbt upp tältet och stoppar in allt jag eventuellt behöver ifall det blir oväder och jag inte kan ta mig ut ur tältet på några timmar. 

När jag är klar har det ännu inte brakat loss så jag tar en snabb runda i området. 

Naturligtvis ligger campingen vid en sjö med fjällen i bakgrunden. 

Bada kan man också göra. 

Ja så kom då det där regnet 

och nu sitter jag i tältet och kikar ut. 

Ganska mysigt faktiskt, i alla fall en stund :-) 

Det fick bli ett par knäckemackor till kvällsmat. 

I morgon är planen Jokkmokk, enligt avståndstabell är det ca 30 mil dit. 

Får väl se hur det känns, varje mil tar något längre tid än en mil på E4 eller E6 i Skåne. 

Jag vet att jag inte har så många fantastiska bilder än men dom kommer förhoppningsvis när jag slutat transportera mig. 

Det verkar som om regnet lättar så kanske jag kan komma ut ur tältet innan det är läggdags. Vi hörs i morgon. 

Puss och kram

Fettjeåfallet!

Klockan nio lämnar jag Våmhus camping och fortsätter norrut. Jag hade två mål med dagen.: Kolla på Fettjeåfallet och övernatta på Lits camping norr om Östersund. 

Båda målen är nådda :-) 

Jag fortsätter på E45 den så kallade Inlandsvägen. 

Den går genom ett landskap av skog, sjöar och små fina byar. Den är tidvis ganska smal, backig och kurvig och med en hel del gamla tjälskador. 

Fint men svårt att se allt när man kör. 

Gissa hastighetsbegränsningen?!?

Ja tjenare!

Jag tyckte det var svårt nog att hålla 80 på sina ställen :-) 

Lunch i Ytterhogdal. 

Med en sådan utsikt gör det inget att lunchen blev två knäckemackor med kaviar. 

Så har jag då svängt av E45 och kör mot Klövsjö och Fettjeåfallet. 

Två kilometer att gå.

Toppen det blir skönt för ryggen att sträcka på sig. 

Börjar ju bra med en fin liten skogsstig. 

Sedan blev det en hel del rötter. 

och så kom stenarna. 

Många stenar, små stenar, stora stenar, hala stenar, torra stenar. 

Ja ni fattar, stenar helt enkelt. 

Dessutom gick det upp, ner, upp, ner. 

Parallellt med stigen rann ån. 

Ett litet fall. 

Jag vid det lilla fallet. 

Där är det ju. 

Lite närmare. 

Några killar badade i det kalla vattnet. 

Det är som en liten damm där vattnet forsar ner. 

Kan tänka mig att i maj när där är mer vatten så är det nog riktigt mäktigt eller när det har frusit på vintern. Det var fint nu också. Väl värt mödan att ta sig dit. 

När jag gick tillbaka upptäckte jag att en del tuvor hade okej med bär. 

Mums!

Jag hade inget att plocka i så det var bara att fylla munnen. 

Idag har jag kört ca 35 mil. 

I skrivande stund har jag ännu inte bestämt mig för om jag ska ta en extra natt här eller dra vidare i morgon. Jag ska sova på saken. 

Ni får veta i morgon :-) 

Puss och kram

Framme i Våmhus!

Ja då sitter jag här och skriver mitt första inlägg på min resa. 

Jag startade halv sju i morse och hade inga planer eller förväntningar på hur långt jag skulle kunna köra. Det flöt på bra, nästan ingen trafik på E4 mot Jönköping. 

Mitt första stopp blev Braehus efter 26 mil.

Klockan var halv tio och magen knorrade. 

Känslan när jag efter tre timmar i bilen faktiskt kunde gå ur bilen utan alltför mycket protester var väldigt skön. 

Jag kör vidare och har fortfarande inte någon aning om var jag ska stanna för dag, kväll och natt. 

Jag kör av E4 mot Motala, missar avfarten i Askersund och får köra nästan till Örebro innan jag kan komma på E18 och komma på rätt håll. Det blev ca åtta mil extra. Ganska onödigt kan man tycka. 

Jag kör in i ett åskvädersregn och det vräker ner. 

Jo jag har stannat innan jag tog bilden.

När jag kommer till Filipstad har jag kört 52 mil och svänger av för att tanka. Min tank rymmer bara 35 liter så det gäller att förekomma. Nu var det ingen ko på isen för jag fick bara i 25 liter, tur var väl det för bensinen kostade 16.16 kr/liter. Huva!

Magen knorrar igen och jag stannar till för att käka en sen lunch vid en liten sjö Långbansjön tror jag den hette. 

Efter att ha studerat kartan och kommit fram till att det "bara" är 16 mil kvar till Orsa så tänker jag att det kan jag nog fasen klara. Så jag kör på och plötsligt är klockan halv fem och mätaren står på 71 mil och jag är framme vid Våmhusbadets Camping. 

Efter tältresning och bäddning tar jag en liten promenad i området. 

Siljan ligger blank och inbjudande. 

Det var allt för idag. 

I morgon tänker jag ta mig till Östersund men har ett par stopp att göra på vägen. Till exempel ett vattenfall (ifall det finns något vatten det vill säga) 

Förhoppningsvis har jag lite fler bilder till er då. 

Puss och kram

Bära eller brista!

I morgon ger jag mig av på min resa. 

Ryggen känns okej, inte hundra men okej. Jag känner att jag chansar och hoppas på det bästa. Om jag behöver vända i Karlstad så är det så. Jag har i så fall åtminstone provat. 

Nu är bilen packad, tanten duschad och sängen ropar. 

Köket i bagaget. 

Allt organiserat i plastbackar. 

I halva baksätet finns tält, madrass och sängkläder. 

I andra halvan har jag mina kläder, dom också i plastbackar. 

På golvet i passagerarsätet kommer kylboxen att stå, nära till uttaget. 

Jag kommer att uppdatera så ofta som det bara går och hoppas att ni vill följa med mig på färden. Skriv gärna en liten kommentar i kommentarsfältet. Man behöver inte ha ett googlekonto utan kan kommentera anonymt. Glöm då inte skriva ert namn i inlägget så att jag vet vem det kommer ifrån. Jag granskar alla kommentarer innan dom publiceras. 

Puss och kram

Framflyttade planer!

Tyvärr har den bistra sanningen kommit ifatt mig. 

Jag kan inte köra på min, sedan länge planerade, tur på lördag. 

När jag kan komma iväg vågar jag inte tänka på, inte heller om jag verkligen kan ge mig av så långt norröver som jag vill. 

Just nu är det ganska många ??????? som lurar i vassen. 

Tankarna far iväg på alla håll. 

Fixar ryggen det? Vilken väg kan jag köra, med tanke på bränderna? Ska jag planera om rutten?  Hinner jag hela vägen fram och tillbaka till Lofoten även om jag inte kör förrän på onsdag? Ska jag skita i det helt och hållet? Vad ska jag äta när jag inte kan laga mat, med tanke på eldningsförbudet? 

Arrrrrggggg!

Dessutom är det varmt som fasen och fast att gräs, vall och andra grödor är helt avbränt så är skogen förhållandevis grön fortfarande. 

I alla fall på lite avstånd.

Boklöven börjar bli sådär styva som dom blir innan dom byter färg. 

Eklöven börjar också krulla sig lite i kanten. 

Rönnen har både gröna och bruna blad. 

Nåväl, ingen mening i att spekulera om ifall att.............

Men om det inte är för mycket begärt önskar jag att ni skulle vilja hålla en liten tumme för att jag kan dra iväg i nästa vecka. 

Snälla!

Puss och kram! 

  

Glidande steg!

Det blev inget GES i fredags!

Där kom något och hälsade på, något som jag verkligen inte vill träffa.

Jag har inte lust, inte tid och inte råd. 

Ryggskott!

Jag har sagt upp bekantskapen med dig men du verkar visst inte fatta att du inte är välkommen hos mig. 

Klockan fyra i tisdagsmorse vaknade jag och behövde gå på ett visst ställe. Jag kom för fasen knappt ur sängen. Som tur är har jag en hög säng så efter en stunds svärande och stönande stod jag på fötterna. Då uppdagas problem nummer två, sätta mig på toastolen. Jag har en låg toastol. Problem nummer tre blir när jag märker att mina armar har blivit två decimeter kortare under natten, jag når med nöd och näppe till att torka mig. Fjärde problemet kommer när jag ska resa mig från toastolen igen.

 - Snälla snälla vask, lossna inte från väggen.

Det gör den som tur är inte och jag lyckas resa mig.

Jag vågar inte lägga mig igen utan vandrar runt på mina 60 kvm. Ut i hallen, tillbaka och runt köksön, bort till garderoberna, ut i hallen, tillbaka och runt köksön, bort till garderoberna, ut i hallen.............ja ni fattar. 

Jag provar att sitta, nope ingen bra idé. 

När klockan är åtta inser jag att jobba kommer inte att funka idag (jag börjar kl tio) jag ringer till jobb och sedan ringer jag till Sveriges bästa kiropraktor. 

Dennis Johansson

Klippans Kiropraktormottagning. 

( jag får inte betalt för att skriva det, det är bara fakta )

Jag får en tid till dagen efter. 

Mitt bäcken är helt låst och han får jobba ganska hårt för att få loss eländet. Efter behandlingen känner jag mig lättad och stannar till på biblioteket på väg hem. 

Kolla vad jag hittade i hyllan :-) 

Jag kokar mig lite spottesoppa av bigarråer som jag fått av mor och far häromdagen. Efter några timmar inser jag att jag kan inte jobba på torsdagen heller. Ringa till jobb, jag avskyr att behöva ringa och säga att jag inte kan jobba. Det känns som om man sätter sina kolleger i klistret. 

Ja jag vet!

Korkat! 

Man kan inte hjälpa att man är sjuk!

Men ändå!

Ska jag nu försöka hitta något positivt i eländet så får det bli att jag får i alla fall lite motion och kan ta promenader så många och så ofta jag vill. 

Njaaa, inte riktigt sant. 

Jag måste gå nästan hela tiden, endast sitta medan jag äter och ligga är inte heller en ställning som är att föredra. 

Motion!

Njaaa, inte riktigt sant det heller. 

Så sakta som jag går så är det inte mycket till motion så att kalla det promenad är en stor överdrift. Igår blev jag förbigådd av en snigel och då bar han dessutom sitt hus på ryggen. 

Nåja, lite bilder har jag i alla fall lyckats ta. 

Regnvåta eklöv från i torsdagsmorse. 

Regnvåta boklöv från i torsdagsmorse. 

Ljuvligt eller hur?

Solen skiner och Emmasjön ligger stilla på torsdagskvällen. 

Solros från en av mina fredagsrundor. 

Fredagens solnedgång över Emmasjön. 

I lördags var det kalas för Lance. 

Min stora kille som fyller fyra år. 

Att inte kunna böja mig ner och kram om honom och mina andra godingar gör ont i mer än ryggen. 

En dinosaurietårta till en dinosaurieälskande kille. 

Han blåste så hårt att ljuset nästan trillade :-) 

Dagens soluppgång! 

Jag började skriva på bloggen medan jag åt frukost strax efter sju i morse, nu är klockan halv två. Mellan dessa klockslag har jag hunnit med att gå fem rundor ute, läst tre kapitel i en bok medan jag gått inne (prova gå och läsa, inte helt enkelt faktiskt) skriva i bloggen och laga lunch. 

Jag har också börjat vänja mig vid tanken på att jag troligen inte kan jobba på tisdag heller. Jag har en tid hos Dennis i morgonbitti, kanske han kan trolla. 

Jag känner även viss oro inför min resa på lördag.

Jag måste ju inte köra på lördagen utan kan vänta några dagar men va tusan jag har ju laddat så länge. 

Nu ska jag ut på min sjätte runda för dagen. 

Puss och kram