Fullständigt opålitlig internet uppkoppling!

Jag har massor att berätta och massor med bilder, men ingen internet.

Så ha tålamod....jag återkommer så snart det går. Så länge säger jag bara:

Oh, my god, oh, my god
It's a wonderful surprise
I'm in love, I'm in love
And I cannot get enough
Ooh la la, ooh la la
Don't ever want this to be over

Karta??? Nä nä, det är för amatörer!

Idag har jag massor med bilder, men en skitdålig internet uppkoppling. Så jag fick bara in en bild. Förhoppningsvis kan jag få in dom i morgon. Sorry.

Efter överläggning i går kväll, verkade det som om dagens aktiviteter var att antingen åka båt på Loch Ness eller besöka ett wiskey destilleri. Eftersom ingen av de aktiviteterna inbringar särskillt mycket motion, bestämde jag mig för en springe runda i morse. Tror att jag va ute i ca 30 min, jag säger ca för min pulsklocka slutade funka efter 17 min. Den stannade mitt i en uppförsbacke, tror att jag hade så hög puls att siffrorna inte räckte till :-)

Efter frukosten bestämde vi att det var en bra dag för att åka båt. En kille på PUBen i gårkväll var väldigt hjälpsam och pekade ut vägen på en karta var båtarna gick ifrån. - Det tar nog 25-30 min att gå dit, säger han. Gå längs kanalen till den går ihop med en annan kanal. Det är jättelätt att hitta.
Allright, sagt och gjort traskar vi iväg. Går in om affären för att köpa lite dricka och frukt att ha på vägen. Mycket riktigt tar det 30 min att gå dit, fast den turen som vi ska åka med startar lite längre ner längs kanalen. Så vi fortsätter att gå, vägen blir smalare och smalare tills den faktiskt bara är en liten stig där man får gå på rad.

Skotte D går först och banar väg med sin machetes (eller hur det stavas).

 Med risk för att upprepa mig men, vi går och vi går och vi går. Efter drygt två timmar börjar vi se något som liknar en liten båthamn. Jaaaa, civilisationen, hojtar vi i kör. Så vi fortsätter gå, nu med förnyad energi. Snart framme, tänker vi. Yea sure. Vid hamnen ligger en sluss, men inte en turistbåt så långt ögat når. Vi frågar om vägen och hur långt det är dit där turistbåtarna går ifrån. - Ja det är en 5-6 miles till, men då måste ni följa landsvägen och den är inte att rekomendera att gå på. Men va fasen 8-9 km till. Nähä, det blir till att vända om och gå tillbaka igen. Vi käkar vår medhavda "matsäck" som består av dricka och frukt. Går över en bro för att gå på andra sidan kanalen tillbaka. Där är stigen faktiskt lite bredare så man kan gå två i bredd i alla fall.

Efter sammanlagt 5 timmars promenad är vi tillbaka i stan igen och stannar på första bästa PUB/restaurang. Vi slår oss ner och hinner precis få in drickan så kommer vaktmästaren med stora gräsklipparen. " Hoppas att han inte tog illa upp för att vi åt medan han klippte gräset"

Mat, mat, mat och så klart TENNENT´S öl för dom som dricker det och IRN BRU till Marie :-).

Kvällen avslutades på PUBen tillsammans med ängel S, skotte D och Herr & Fru Macintosh som ska tillbringa helgen i Inverness tillsammans med oss.

Kontentan av denna dagen är: Motionera inte på morgonen, för du vet inte hur dagen blir, och framför allt lita inte på folk på PUBen som vill visa dig närmsta väg :-)

Oh my god, oh my god
it's a wonderful surprise.
I'm in love, I'm in love
And I cannot get enough
Ooh la la, ooh la la
Don't ever want this to be over

Goodbye Falkirk, Hello Inverness!

 Orchard Hotel i Falkirk.

T väntar på ängel S och skotte D (ja, jag väntar så klart oxå) för avfärd mot Inverness. En bilfärd på lite mer än 3 timmar. Den visade sig vara värd varje minut, fantasktisk natur, genom dalar med massa fina berg runt omkring. Glömde så klart att fota, var så hänförd av utsikten :-)

Chieftain Hotel, här ska vi bo de närmsta 5 nätterna.

Belöningsdax för vissa, min belöning har jag inte riktigt funderat ut än ;-)

Sista dan i Falkirk!

Jahaja, sista dan i Falkirk. Då funderar man ju så klart vilka äventyr som väntas idag. Vilka stigar ska utforskas, vilka kanaler ska undvikas att trilla i och vilka belöningar väntar efter strapatserna.

Hmm, antagligen ingenting av ovanstående tänker jag när jag vaknar. Det regnar rätt mycket nämnligen. Men va fasen ska jag då skriva om. För säkerhets skull tar jag en bild på svarta tavlan som hänger i PUB/restaurangen på hotellet där vi bor. Jag kan ju alltid skriva om att budskapet på den är ganska käckt, eller trevligt, eller kul, eller slående, eller fyndigt, eller...........Jaja, bedöm själva.

Men så helt plötsligt efter lunch slutar det regna.
- Yiihaaa, nu kan vi utforska en bit till av kanalen, säger jag till T.
- Kan vi inte bara gå den stora rundan i ekorreskogen i stället, tycker han.
- Det skulle vi kunna, men, om vi går längs kanalen till Polmont och vänder där så kan vi gå in om ängel S och skotte D på hemvägen. Och då kör säkert S oss hem sen.
- Hur långt är det då? Är det jättebackigt?
- Inte så långt, blir väl en lagom runda på ungefär 11-12 km, tror jag. Lite backigt är det ju, men det blir mest uppför.
- Hmm. Okej då, om S kör oss hem sen, och ingen tunnel.
- Nej ingen tunnel, och ja det gör hon säkert, försäkrar jag.

So, of we go. Vi traskar iväg och kommer inte särskilt långt innan vi stöter på patrull. Stället där vi ska gå ner till kanalen är avstängt. Stigen ner är helt raserad och stora skyltar och avspärrningsband stoppar folk från att gå ner där. Det var ju ett jätte skyfall i lördags, om ni kommer ihåg, så stigen är bortspolad.
- Jaha, vad gör vi nu, säger T. Vänder om eller?
- Aldrig i livet, säger jag, man kan säkert gå lite försiktigt i kanten. Så jag kryper igenom avspärrningen och fortsätter nerför stigen med T försiktigt efter.

Så här såg det ut när vi kommit ner. I mitt huvud hördes några textrader från en av Queens låtar.

 "Nothing can stop me now, because I gonna have a god time"

Det gick ju fint, kanlen var lika vacker på detta hållet, och stigen hur bra som helst.

Oj då, här var det visst "lite" vatten. Ingen har drunknat i 5 cm vatten, så det var bara att traska vidare.

"Nothing can stop me now, because I gonna have a god time"

Okej, lite våt om fötterna, men inte mycket.

En av alla fina broar vi passerade under.

Det här syns nog inte riktigt vad det är, men det är en å som rinner på tvären under kanalen. Om en väg går över en annan väg heter det viadukt och om en kanal går över en väg heter det aquadukt. Men va tusan heter det om en kanal går över en å? Förslag?

Så här fina avståndsmarkeringar har dom. Det betyder att det är 3 miles till Falkirk och att det är 28 1/2 miles till Edinburgh. 1 miles = 1.6 km

Så här glad är Marie.

Men hur blev det nu med belöningen, undrar kanske nån. Jodå det blev belöning i dag oxå. Fast idag finns där ingen bild på den, men tro mig det var supergott................men va var det för nåt då?  Det var ängel S smaskiga Phiadelphiaostfylldkycklingfile med bakad potatis och lift till hotellet som efterrätt.

I morgon bär det av mot skottska höglandet, det blir spännande. Hejdå Falkirk, vi ses snart igen.

Slussning på hög nivå!

Idag har T och jag vandrat längs Union Kanal, vilken fantastisk natur. Jag gick där förra gången jag var i landet, det är längs med denna kanal som "Tunneln" ligger (upplysning för er som har läst om mitt äventyr i tunneln). Har man inte läst kan man alltid gå tillbaka och kika :-). Jag försökte locka in T i den samma, men han tyckte inte det var nödvändigt så vi gick åt andra hållet. Kanske jag lyckas i morgon hehe.

Här följer nu ett helt gäng med bilder och lite kommentarer under var och en. Alla tagna med min fina röda kamera.

Vacker vy över kanalen och stigen som man går på.

Och helt plötsligt stod Fru Häger vid kanten och spanade.

Vi vandrar vidare och kommer fram till den första av tre slussar som vi kommer att passera. Där ligger en flodbåt och väntar på att bli slussad. En båt med fyra gamla damer ombord. Vi kommer att följa dom genom alla slussarna. Härliga tanter.

Första etappen av tre i första slussen.

Andra etappen.

Då var dom nere, och vidare gick färden. Dom körde i maklig takt, så vi kunde enkelt gå brevid dom.

Strax är vi framme vid dagens utflykts mål. Falkirk Weels.

 Det är en sluss som har en nivåskillnad på 35 meter.

Det är högt upp eller långt ner, beroende såklart på var man står :-).

Det är ett jättestort "pariserhjul" fast med bara två stycken korgar. En korg uppe och en korg nere, med en båt i varje. Sen startar hjulet och båtarna åker upp resp ner. Häftig konstruktion. Vi fortsätter att följa damerna.

Damernas båt är där uppe och en turistbåt där nere, nu ska de byta plats. Sim sala bim.

Och nu är de halvägs. "Bara den bästa halvan kvar" för att citera en känd instruktör.

Hokus pokus, nu är tanterna nere, och fortsätter till nästa sluss. Och vi hänger på.

Ja då är det lika bra att ta sista slussen oxå.

Och dom sjunker längre och längre ner.

Så var deras, och vårt oxå, slussäventyr över för denna gången. Vart dom skulle sen har jag ingen aning om. Men jag bestämde mig i alla fall för att mitt nästa projekt i Skottland ska bli att vandra längs kanalen mellan Falkirk och Edinbugh. En liten nätt tur på ca 5,5 mil. Jahapp.

Vi startar vår återfärd tillbaka till hotellet. Undrar om man kan få en belöning för gott dagsverke i dag oxå?

Men ser man på, Fru Häger igen. Nån kanske undrar varför jag säger Fru Häger och inte Herr Häger. Men alla kan väl se att det är Fru Häger p.g.a. avsaknanden av kilt. Dessutom berättade hon för oss att Herr Häger inte är så bra på att fixa middagsmaten.

Herr Häger ifrån Höganäs
råkade ut för en riktig fadäs
Han dök efter grodor
i åar och floder
Men allt han fick var näbben full med gräs

Jajemen, det blev belöning i dag med, den lilla skålen är till T och den stora båten är till mig.

Ekorreskogen!

Det blev den lilla rundan i Ekorreskogen igår. Inte ens jag, eller ska kanske säga mina ben, orkade den stora. Men Herr Ekorre fick vi se i alla fall..

En läskunnig ekorre från Pulten

var på rester lite sulten

Han på kanten hoppa opp

ingen runt honom ropa stopp

Man hade glömt sätta upp skylten

Vandring på Skottska landsbygden!

Yiiiihaaa, äntligen fick jag visa T flera av alla fina rundor jag hittade sist jag var i det förlovade landet. Vi traskade på uppför och nerför och enstaka meter på plan mark. Vi var ute och gick i nästan fyra timmar. T knotade inte alls, utan klev tålmodigt med mig hela vägen. Han undrade dock lite försiktigt om vi verkligen skulle ta alla runderna på samma gång. Men jag försäkrade honom med att där är många kvar, så vi hinner säkert ta någon mer efter lunch och vila.

Utsiktsvy

Herr och Fru Tistel med alla tistelbarn, har börjat blomma.

PUB. Det här är puben som ligger mitt ute i ingenstans.

Tillbaka på hotellet fick T sin belöning för lång och trogen vandring.

Och jag fick min, det var den godaste "Banana longboat" jag ätit på år och dar.

Nu har T snart snarkat färdigt, får se var jag kan lura med honom nu :-)

Tror det blir en tur till Ekorrarnas skog.