Inlägg!

Just nu har jag inte så mycket att tillägga. De senaste dagarna har mest bestått av promenader, lite guidade turer och käk. Alla ställena har jag redan visat bilder ifrån och jag vill ju inte vara tjatig :-)
Nu bär det i alla fall av mot ön Arran för några dagars vistelse där. Det spö regnar just nu och är väl tänkt att det ska fortsätta med det de närmsta dagarna. Hoppas kunna ta en massa bilder, men min kamera är inte vattentät så vi får se hur det blir.

Jag återkommer snarast med rapport. Ni kan ju alltid Googla Arran om ni vill se vart jag befinner mig.

Queen Henna!

Då har lilla Queen Henna fått en ny oljetank. Jag tror hon känner sig nöjd med det. Dessutom fick hon sitt sommarbad också. Det var hon definitivt nöjd med :-) Eller i alla fall hennes ägare!

Hennes ägare satt på muren och tittade på när två grabbar skrubbade henne ren.

Det tog dom exakt sju minuter och kostade 35 kr.

Helt okej :-)

Nu har hon kostat mig tvåtusen trettiofem kronor i service, besiktning, reservdelsbyte och tvättning. Det får räcka för detta året hoppas jag.

 

Nu ska jag alldeles strax ge mig iväg till flygplatsen och hämta upp Torbjörn, som kommer och hälsar på en vecka.

Jag säger som vanligt.

Kul med besök från Sverige.

 

 

 

 

Ett "litet nätt" uppdrag!

I lördags när jag kom till jobb säger Mikey upphetsat.
- Jag har bokat in en induction till dig klockan fem.
- Okej, svarar jag. Varför ser du så exalterad ut?
- Du får se när hon kommer, säger han kryptiskt.
Jag blir självklart nyfiken och försöker pressa honom på mer info, men han bara säger att jag får vänta och se. När klockan är fem dyker damen i fråga upp. En enormt överviktig tant kommer haltande uppför de tre trappstegen till vår reception, stödjande på en käpp. Som tur är så lyckas jag behålla fattningen, presenterar mig och hälsar henne välkommen. Vi går in i konsultationsrummet, hon får med nöd och näppe plats i stolen. Jag väger och mäter henne, kollar blodtrycket och kollar fettprocenten. Jag tänker inte skriva hennes vikt och värde här, men jag kan försäkra er att jag har aldrig personligen träffat någon med sådan övervikt. Dessutom hade hon opererat båda knäna så det underlätta såklart inte hennes gående.
- Jag har köpt ett sex veckors medlemskap, säger hon och tillägger. Jag behöver nog gå ner lite i vikt och tänkte att du kan kanske hjälpa mig med det.
- Ehh, ja jag kan ju alltid försöka, svarar jag lite försiktigt.
Jag inser att få henne upp och ner på en motionscykel är inte ens att tänka på. Inte heller löpband, crosstrainer eller roddmaskin. Hjärnan går på högvarv och plötsligt inser jag att jag har något hon kan göra.
- Kan du simma, frågar jag.
- Tja, inte som förr i tiden, svarar hon.
- Är du rädd för vatten, fortsätter jag.
- Nej, jag tycker om att bada. Varför undrar du det?
- Jo, jag tänkte att om det känns okej för dig så tror jag att vi ska använda poolen istället för gymmet, svarar jag.
- Det låter som en utmärkt idé, säger hon och ler med hela ansiktet.
Vi bestämmer att hon ska komma tillbaka nästa dag, d.v.s. igår söndag.
- Nå, hur gick det, säger Mikey när hon gått.
- Det gick bra, svarar jag. Hon kommer tillbaka i morgon, då ska jag göra ett vattengympa program till henne och med henne.
- Jag visste att jag gjorde rätt när jag bokade henne till dig, säger han och ler stort. Tror ingen annan kommit på den idén.
- Haha, tack för förtroendet.

Så igår tog jag då ner henne i poolen och visade henne vad många övningar hon kan göra i vattnet som hon omöjligt kan göra på land. Jag fick henne till och med att jogga i vattnet. Hon hade en sådan lång spagetti sak att hålla sig i och på det viset kunde hon känna sig trygg samtidigt som hon faktiskt motionerade.
Hon var överlycklig när vi var klara, över att kunna röra sig på ett sätt hon inte kunnat på många år. För mig kändes det skönt i hjärtat att se henne så glad över något som för de flesta av oss anser som självklart.
Uppdrag ett: Att hitta en aktivitet: Avklarat.
Uppdrag två: Att hjälpa henne att gå ner i vikt: Kommer att bli betydligt svårare.
Efter att hon duschat och gjort sig i ordning kommer hon ut i receptionen. I anslutning till receptionen finns vår cafeteria. Där slår hon sig ner och beställer en stor latte och ett gäng sandwichar. Hmmm, ganska tydligt varför övervikten inte är av det lindrigare slaget. Så uppdrag två, kommer att bli knivigt. Men som man också kan säga:

" Varför göra det lätt, när man kan göra det svårt "   

Låååång promenad!

Jag måste bara börja med att säga att vi har fint väder. Två veckor utan regn är otroligt, knappt så man fattar att man är i Skottland. Till och med ljumma sommarkvällar har vi.

Inför gårdagens promenad hade jag bestämt mig att jag skulle gå en speciell runda som tar ca en och en halv timme och är en riktig landsbygdsrunda. Jag äter en stadig frukost så jag behöver inte bära med mig någon färdkost. Men en flaska vatten tar jag med mig.

Gräs, kullar, åkermark och mitt berg i bakgrunden.

 

Jag stöter på familjen kardborre.

 

Landsbygd betyder också att det finns hästar.

 

De här stod i skuggan under ett träd.

En vit, en fux och en brun.

 

Får hör också landsbygden till.

 

Även i Skottland växer rallarros.

 

Betraktas som ogräs.

Men ett väldigt vackert ogräs tycker jag.

 

Landskapet ändras lite och jag kommer fram till en våtmark.

Fullt med fågelliv.

 

Där var också hela fält fulla med ängsull.

 

Ängsull i närbild.

Får en minnesbild från barndomens upplevelser i Halland.

 

Mera våtmark.

 

Stöter även ihop med familjen tistel.

 

Mer öppna landskap.

Det är fullständigt fridfullt och jag möter inte en bil eller människa.

Bara flugor och en del regnbromsar eller som de kallas här "kleggs".

Sådana gråa som anfaller utan förvarning och rycker åt sig en bit kött och försvinner innan man har en chans att klappa till dom.

 

Men så plötsligt långt ute på landet uppenbarar sig en rondell.

Den enda bil jag sett på den senaste timmen är en postbil.

Känns lite överdrivet med en rondell.

Men vem vet, det kanske behövs när det blir rusningstrafik :-)

 

Det här är en typisk bild över skotsk landsbygd.

Smala vägar, höga häckar och gärna en hög stenmur på andra sidan.

 

 

Massor med gula blommor.

 

Ser ut som sådana Mor har i sin trädgård.

 

En annan bild över vyerna.

 

Mer träd och häckar.

De gav en skön skugga.

Känns konstigt att behöva söka skugga i Skottland :-)

 

Jag börjar nu närma mig slutet på min runda efter en timme och femton minuter. Bara en kvart kvar att gå ungefär. Jag har kommit fram till California som är byn innan Shieldhill där jag bor. Då ser jag denna lilla söta stig. Det verkar som om det är en genväg, tycker jag. Om jag provar den behöver jag inte gå genom byn sista biten. Sagt och gjort jag provar.

 

Genväg var väl inte riktigt rätt ord, men hem kom jag efter ytterligare en timmes promenad. Mitt vatten var slut för länge sedan och jag var både hungrig, törstig och svettig.

Men det var ju enkelt att åtgärda.

 

Jag har sagt det förut och säger det igen.

Kul med nya stigar och vägar, man vet aldrig vad som väntar bakom kröken.

Fast en dag går jag väl vilse på riktigt :-)

 

 

" Om du inte gillar stigen du vandrar på,

börja vandra på en ny "

 

 

Besiktning!

Igår var det tid för Queen Henna att genomgå den årliga besiktningen. Helt ärligt var jag lite orolig för hur det skulle gå. Jag visste att det var något vajsing med stötdämparna, att bromslampan på höger bak var trasig, att något med servo styrningen kunde vara fel för varningslampan tänds ibland och att oljetanken är rostig. Så jag lämnade bilen till en verkstad för att dom skulle kolla över den och sedan göra besiktningen.
De smorde någon knut eller nåt vid stötdämparna så nu låter dom inte, bytte bromslampan, kollade över servostyrningen men hittade inget fel på den. Så den enda anmärkning jag fick var att oljetanken var rostig, men det visste jag ju redan.

Tack lilla stumpan!

Ledig söndag!

Det är inte så ofta jag är ledig en söndag. Jobbar oftast söndagkvällar, men inte idag så då passade jag på att ta en långpromenad med Barbara, Alan och Moss.
Det är toppen att gå med dom för de har en massa kuliga runder som jag aldrig skulle hittat själv. Dessutom är de supertrevliga. Enda nackdelen är att jag glömmer att kortgrafera när jag går med dom.

Böljande kullar!

 

Vad är det här?

Växte massor av dom i kanterna.

 

En närbild på densamma.

Barbara sa naturligtvis vad dom hette på skotska, men som de flesta av er vet så är det inte mitt goda minne jag är mest berömd för.

 

De här har jag inte heller någon aning om vad det är.

Ser ut som en korsning mellan krysantemum och prästkrage.

Men de är i alla fall gula och fina :-)

 

Några kor på sluttningarna.

 

Vi passerade också ett monument.

Ett monument över slaget vid Falkirk.

 

" The battle of Falkirk fought around here 17th of January 1746.

Alltså:

"Slaget vid Falkirk utkämpades här 17de januari 1746.

Barbara och Alan berättade att vänner till dom bor inte så långt ifrån därifrån och på deras marker har dom hittat både kanonkulor och andra föremål som man kan härleda till slaget.

Coolt!

 

Det var varmt och skönt och även hunden blev törstig.

 

Visst är han fin!

 

 

Mina planer var att köra en runda på min "gräsmatta" med trimmern när jag kom tillbaka från promenaden. Men jag kände inte för det så jag Skypade med Hampus istället.

Mycket roligare än att arbeta :-)

 

 

 

Min goe fine påg!

 

Efter två och en halvtimmes Skypande, känns längtan hanterbar igen!

 

 

Ja men förlåt så mycket då!

Har jobbat hela dan idag så när jag hade käkat kvällsmat gick jag ut en sväng. Skulle bara ta en liten lagom runda för att få lite frisk luft efter hela dan inomhus. Jag tar med mig en flaska vatten eftersom vi har högsommar här, men lämnar både telefon och kamera hemma. Skulle som sagt bara lufta "fesen" lite. Jag traskar på en bit sen upptäcker jag en skylt som jag inte sett innan. "Public foot path to Falkirk/Shieldhill Road" Jag försöker räkna ut vart man kommer om man följer den. Jag tror att jag vet så då verkar det okej att testa. Det gör jag.

Till en början är det en fin stig, den fortsätter in i en hage ( vilket inte är ovanligt här ) I hagen finns det kor, massor med kor. Och där det finns kor finns det koblagor, massor med koblagor. Jag har som tur är inte koskräck. Kohagen tar slut och jag fortsätter in i nästa hage. I den hagen finns det får, massor med får. Och där det finns får finns det fårskit, massor med fårskit. Jag har som tur är inte fårskräck. Men däremot har jag skorna fulla av koskit och fårskit. Ja i alla fall under sulorna.

Jag kom fram ungefär där jag räknat ut att jag skulle hamna. Men det tog lite längre tid än beräknat på grund av fullständigt meningslösa försök att undvika trampa i skiten. Det är alltid spännande att prova nya stigar man vet aldrig vad som väntar runt kröken. Synd att jag inte hade kameran med bara.

Den här skylten såg jag inte röken av!

 

 

 

På jobb har vi två tvättmaskiner och två torktumlare. I torsdags kväll gick den ene torktumlaren i sönder och i går kväll gick den andre i sönder. Det är näst intill katastrof när det händer för alla medlemmar eller besökande får en handduk när de kommer, så vi tvättar i stort sett varannan timme hela dan och kvällen. Nu var det fint väder i går kväll så jag gjorde en provisorisk tvättlina med hjälp av några hopprep som vi har i gymmet. Kreativt eller hur? Det funkade bra förutom att det bara gick att torka tio handukar i taget, vilket inte förslår särskilt långt. Jag kom då på den glimrade idén att jag kunde hänga handukar över nätet på våra tennisbanor. Då kunde jag helt plötsligt torka trettio handdukar på en gång. Kreativt eller hur?

Men se där gick en gräns för hur kreativ man får vara.

Hotellets manager kom och sa till mig att omedelbart plocka ner handdukarna på tennisbanan. Han menade på att "vad ska gästerna säga om de tittar ut genom fönstret och ser en massa handdukar som hänger på tork" Jag försökte kontra med att säga "vad ska våra medlemmar säga imorgon när de kommer och jag har inga handdukar att ge dom" Han tittar på mig sen säger han "det blir som jag har sagt" och vänder på klacken och går. Ja jag vet, man ska inte opponera sig mot högsta chefen. Så förlåt så jäkla mycket för att jag försöker vara kreativ och hitta en lösning när alla andra struntar i vilket. Det är för tusan jag som får stå i receptionen och be om ursäkt för att vi inte har några rena torra handukar.

 

Men skam den som ger sig :-) Jag har en reservplan!

När jag har släckt och stängt för kvällen smyger jag in i gymmet med femtio nytvättade handdukar. Jag har kommit på alternativa användningsområde för gymutrustning. Eller egentligen har jag inte kommit på det själv utan bara blivit inspirerad av alla som använder sina inköpta motionscyklar och crosstrainers som klädhängare istället för motionsredskap.

 

 

Så när jag började klockan sju i morse hade jag femtio rena, torra handukar att starta dagen med.

Kreativt eller hur?