Release Party!

I onsdags kväll hade vi ett litet familjereleaseparty. 

Det var jag, Frida, Stuart, Mila, Sofia, Lance och, huvudpersonen själv, Hampus. 

Det här är omslaget till Hampus första album.

Ett album som han producerat själv.

Skrivit text och musik.

Spelar och sjunger. 

Spelat in och mixat.

Så rätt och slätt:

Hampus 

MAN OF NO NATION 

Klicka här för att lyssna på Hampus album

Champagne ur dricksglas.

Ja finns inget annat till hands så funkar det också :-)

 

Vi försökte få en gruppbild!

Men med trötta barn som inte alls ville samarbeta så blev det inte den bästa bilden.

 Men vad gör det, vi är i alla fall samlade.

 

Behöver jag ens säga att jag är otroligt stolt över vad Hampus har presterat. 

Något som jag helt ärligt inte trodde för elva år sedan när han en dag kom och sa att han önskade sig en elgitarr i julklapp. Lite kaxigt säger jag då att om han lånar Fridas akustiska gitarr och lär sig spela några låtar på den så ska jag tänka på saken. Han gör det och efter några dagar kommer han och spelar flera låtar för mig. Då var jag inte så kaxig längre. Stolt såklart. Jag anmäler honom till musikskolan och Bengt Wickström tar sig an honom. Han får lära sig läsa noter, fingersättningar, musikteori och en massa andra saker som då kanske inte alltid var så roliga men som jag inbillar mig att han har haft glädje och nytta av i sin utveckling. Tre gymnasieår på Mega Musik i Helsingborg och tre månader på Musicians Institute i Hollywood Los Angeles och efter det sju år som isolerare.

I morgon börjar han skriva på ett nytt kapitel och reser till Nya Zeeland, utan returbiljett. Jag har haft lyckan att ha honom hos mig i några månader och har njutit av varje sekund. Det kommer att bli tomt men jag är så glad för hans skull och så otroligt stolt över honom. 

Lycka till Hampus

Förresten så kan jag berätta att fars operation gick fint och han har fått komma hem och återhämtar sig bra.  

Snabbesök i Sverige!

   

Om några timmar åker jag en snabbis till Sverige. Min älskade far ska göra en by-pass operation idag. Det är ett stort ingrepp men en operation läkarna gör flera gånger om dagen. Så jag känner att han är i goda händer och håller alla fingrar och tår att allt ska gå bra.

                                                                             

En liten promenad!

Jag står i köket och torkar disken när Hampus kommer och frågar.
- Hur långt är det ner till kanalen och tunneln?
- Tja, svarar jag. Det tar nog tjugo minuter att gå ner till kanalen och sen är det bara några hundra meter till tunneln.
- Vill du hänga med ut och få lite luft, frågar Hampus.
- Ja det gör jag gärna.
Klockan är strax innan elva och jag börjar inte jobba förrän klockan fem. Så det är gott om tid.
Vi går iväg och kommer ner till kanalen och går igenom tunneln. När vi kommer ut på andra sidan så står där en skylt. Falkirk Weel 2 miles. 2 miles är lika med 3,2 kilometer.
- Ska vi gå till Falkirk Weel, frågar Hampus. Hinner vi det innan du börjar jobba?
- Javisst det är inga problem, bekräftar jag.
Så vi traskar på längs kanalen. Det kommer lite småstänk men inget som man blir blöt av. Plötsligt ser jag ett blått streck fara fram två decimeter över vattenytan.

En kungsfiskare. 

Stulen bild

Den kommer farande några gånger till innan den försvinner igen. 

Jag har sett kungsfiskare flera gånger vid Rönne å men det är första gången jag ser den i Skottland. 

 Framme vid hjulet så kollar vi lite på slussningen och Hampus filmar och tar kort. Det börjar regna lite mer så vi går in i restaurangen för att få lite lunch. Efter lunchen har det slutat regna och vi går ut igen. Nu ser Hampus en skylt där det står Antonie Wall och Rough Castle Fort.
- Ska vi gå och kolla, frågar Hampus.
- Ja det kan vi väl göra, svarar jag
Så vi går dit skylten pekar och hittar så småningom Antonie Wall och Rough Castle Fort, eller hittar och hittar. Det vi ser är en massa små kullar och dalar.

  

Stulen bild

Antonie Wall är en romersk mur som byggdes 139-143 e.kr. Den löper tvärs över Skottland och användes som försvarsmur av romarna mot fiender som kom från norra Skottland och ville ta sig söderut. Med jämna mellanrum låg det fort som beboddes av soldater som försvarade muren. Ett av dom forten var Rough Castle Fort. 

Stulen bild

Det är en fiktiv bild hur man tror att det såg ut.

Det finns inget synligt kvar av fortet heller. Man gjorde utgrävningar i början på 1900-talet men har låtit fylla igen det igen. Jag vet inte varför, kanske man ville vara säker på att det bevaras på det viset. 

Så när vi gått runt och kollat på kullarna och fantiserat om hur det eventuellt sett ut en gång i tiden drar vi oss hemåt igen. Fantasierna gick inte helt oväntat till Asterix och hans vänner när de med mod, klurighet och styrka kämpade mot romarna. Efter att gått tio minuter så börjar det regna. Vi blir i stort sett genomblöta innan vi är hemma igen klockan fyra. Jag hoppar snabbt in i duschen, plockar ihop min jobbeväska och kör iväg till jobb. Väl där upptäcker jag att vi helt plötsligt är dubbelbemannat och jag kör hem igen. 

Summering: En liten promenad som blev en fem timmars promenad istället.

                   En jobbekväll som blev en ledig kväll istället. 

                     

Blandat!

Här kommer en rapport från mig :-)

Jag garanterar inte kronologisk ordning på det jag skriver i detta inlägg. 

Jag vet inte ens var jag ska börja.

Det är inte så att det inte händer något.

Tvärtom faktiskt. 

Dagar jag är ledig eller jobbar kväll går jag alltid med på morgonpromenad. Ibland är vi allihopa d.v.s. Frida, Mila, Si, Sofia, Lance, Zoey, Hampus och jag. Ibland är det reducerad styrka men varje dag får skogen svenskt besök. 

De raska morgonpromenaderna är inte så raska längre.

 Lance vill gärna gå själv och varje udda löv, speciella pinnar, fina kottar, blänkande stenar ska plockas upp och bäras med :-) 

Skogen är en härlig plats! 

Eftersom Hampus just nu bor hos mig så äter vi tillsammans så ofta det går. Men det är inte alltid vi har samma på tallriken. 

Det här är min lunch häromdagen. 

Lax, avokado, gurka, paprika och crème fraiche sås.

Det här är Hampus lunchtallrik.

Honungsmelon, banan, vindruvor, apelsin, plommon och vispgrädde. 

Titt ut mormor!

Lance fick tag i en av mina handdukar och lekte med den i minst tjugo minuter.

Varför köpa dyra leksaker?

Hösten i Skottland har varit riktigt fin.

I söndags var det femton grader varmt och solsken när jag kom hem från jobbet halv tre. Så det blev en härlig långpromenad på nästan två timmar. 

Ett nästan visset kastanjelöv. 

Lika härligt grön som boken är på våren, lika lysande brun är den på hösten.

Snart är alla tistlar färdigblommade. 

Men än kan man hitta enstaka tappra kämpar. 

Kanske inte den bästa bild jag tagit i mitt liv, men en skön promenad var det.

Jag tror jag visar några matbilder till.

Igår gjorde jag grönsaksbiffar. 

Rivna rödbetor, morötter, squash, rödlök och ost. 

Blanda med ägg och mandelmjöl.

Salt och peppar.

Bryn på järnet och kör färdigt i ugnen.

Severades i det här fallet med gräddstuvad potatis, gurka och tomat.

Det finns ett väldigt passande ord.

MUMS!

Som sagt så rullar dagarna på men det betyder inte att jag är sysslolös. Jobbet inkräktar som vanligt alltför mycket på fritiden. Jag passar trollen ibland, vilket är så roligt. De är så härliga och varje dag har de lärt sig något nytt. Jag har redigerat och lagt till en hel del i min bok efter feedback från pålitliga testläsare. Så den är färdig och ivägskickad till några förlag. Min plan är att få den utgiven. Om inget förlag vill anta den (vilket jag är beredd på) så kommer jag att ge ut den själv till våren/sommaren. Sedan har jag ett annat projekt på gång som jag kommer att berätta för er inom kort.

Så sysslolös är jag inte. 

Hampus är inte heller sysslolös.

Här sitter han och arbetar. 

Han har förvandlat mitt vardagsrum till en musikstudio där han lägger sista handen vid sin egenskrivna och egeninspelade musik. Nu ska den bara pusslas ihop och sedan är den klar för lyssning. 

Den tål att höras på det kan jag lova. 

Jag har fått stora äran att förhandslyssna. 

Höstblommor!

Så här kommer dom då.

Höstblommorna jag lovat!

Några av växterna vet jag namnen på, några vet jag att jag borde kunna och några har jag ingen aning om. Sen garderar jag mig mot att jag kanske ger någon fel namn.  

Jag börjar med en icke blomma.

Jättestora rabarber :-)

Fel!

Jag bara älskar den röda höstlövsfärgen.

Blodsdroppar!

Det finns massor med Fuchsia i Skottland.

Stora trädliknande buskar, växer både vilt och i trädgårdar. 

Fina.

Rosa blommor som växer på en kvist.

Vet ej!

Ingen blomma.

Nypon!

Brandgul eller orange om man hellre vill säga det.

Krasse!

Svagt rosafärgad.

Vet ej!

Någon sorts anemon?

Djup cerise ros!

Ingen blomma.

Björnbär!

Gul och lite skabbig.

Vet ej!

Detta är en blomma från Nya Zeeland.

Har ingen aning om vad den heter.

Fler fina röda höstlöv!

I en av slottsparkerna hittade jag detta träd.

Någon sorts tall kanske?

Den var hög och gles.

Barken i närbild.

Den var väldigt speciell. 

När man kände på den var den mjuk och svampliknande i konsistensen. 

Lager på lager av skivor.

Mycket märkligt.

Någon som vet?

En orädd kråka på en stubbe.

Inte konstigt den var orädd.

Den var av trä, utsågad från stubben.

Snyggt arbete!

Sista blomman för dagen är återigen från Nya Zeeland.

De båda blommorna är tagna på samma buske.

Men trots det ser de ganska olika ut.

Fina tycker i alla fall jag. 

Ombyte förnyar!

Det blir inga höstblommor idag heller. Förhoppningsvis publicerar jag dom på torsdag eller fredag när jag har mer tid att skriva och lägga in bilder.

För två veckor sedan började Fitness Instructor nummer arton, förra veckan började Fitness Instructor nummer nitton och idag började Fitness Instructor nummer tjugo.
Jag undrar om jag ska ta det personligt. På mina snart tre år på jobb så har jag avverkat sjutton stycken Fitness Instructors.

Härligt jobbat Marie!

Sänk axlarna!

Spänn magen!

Andas! 

Höstblommor och gamla slott!

Som ni märker är det långt mellan inläggen :-) Men idag kommer ett jättelångt.

Hela dagen igår spenderades i Oban. Oban är en ort på västkusten två och en halv timmes bilväg från Falkirk. Det är bara sexton mil dit, men man kör inte på motorväg direkt så det är därför det tar lite längre tid. 

Vi ger oss iväg på morgonen och efter en timmes körning är det kissepaus.

Dimman ligger låg över Loch Lubnaig.

Framme i Oban beger vi oss först till Colosseum.

Skoja bara!

Det här är Mccaig's Tower.

Det byggdes 1897 av John Stuart McCaig.

Syftet med bygget var att skapa arbete för bygdens stenhuggare och för att hedra familjen McCaig med ett monument. Mccaig Tower är ett väl synligt landmärke och kan ses långt utifrån havet. 

Ingången!

Det går runt och runt. 

Vad kollar Hampus på?

Utsikten över Oban!

Utgången inramad av höstträd.

Har du tagit några bra kort Hampus?

Jag tyckte det såg lite instabilt ut i en av gluggarna, så jag gjorde en heroisk insats och höll upp det tills räddning kom. 

Efter ett sådant kraftprov så var det lunchdax och sedan mer turistande. 

DunOllie castle. Byggt på 800-talet

Strategiskt placerat på en klippa med bara en väg dit lätt att vakta. 

På väg upp kan man skymta det mellan träden.

Den kvarvarande byggnaden är mer än fallfärdig och täckt av murgröna.

Man har påbörjat ett mödosamt arbete med att restaurera slottet. 

Man håller på att ta död på murgrönan för att sedan lirka ut rötterna som slingrat sig in mellan stenarna. För varje rot man drar ut sprutar man omedelbart in något annat som fyller tomrummet som uppstår. Ett drygt och mödosamt arbete. 

Utsikten från slottet över Obans skärgård. 

Efter besöket på DunOllie Castle drar vi vidare mot Dunstaffnage Castle.

Dunstaffnage Castle är byggt 1220.

Stort och ståtligt.

Och stängt!

Vi kom tio minuter för sent. 

Baksidan på slottet. 

Ja ja, vad är väl en bal på slottet!

Vi har två planerade stopp till och båda är på hemvägen. 

Så vi lämnar Oban. 

En liten mysig plats som jag absolut vill se mer av vid tillfälle.

St Conan's Kirk.

En riktigt fin kyrka med massor av detaljer både in- och utvändigt. 

Inne i kyrkan är det såpass mörkt att det var svårt att få några bra bilder.

Men det här är i alla fall ett försök :-) 

Baksidan.

Som jag sa så var där massor med detaljer.

Olika stora stenar i olika färger. 

Utbuktningar och inbuktningar.

Fantasirik arkitekt.

Utsikten över Loch Awe är inte heller helt kass. 

Då har vi bara ett stopp kvar att göra. 

Enligt all information så ska det bara ligga ca en kvart från kyrkan. 

Så vi kör vidare.

Ingen skylt.

Hmm, har vi kört för långt?

Vi vänder och kör tillbaka.

Inget slottsskylt så långt ögat når. 

Vänder igen.

Kör in på en parkering för att se om vi kan se det om vi går ner till sjön. Enligt karta ska det ligga på en halvö ut i Loch Awe. 

Jodå, då får vi syn på det någon kilometer längre fram. 

I bilen igen.

Ingen skylt men vi hittar en liten, liten, liten grusväg som möjligtvis skulle kunna leda oss till slottet. 

Rätt!

Vi kommer till en liten illa skött parkering.

Och där hittar vi:

En skylt!

Den gick inte att se från vägen :-)

Knappt från parkeringen heller.

Vi följer stigen.

Kommer fram till en gammal ståljärnvägsbro.

Loch Awe.

Järnvägsbron i en spegelblank vattenyta.

Mer stig att följa.

Självklart fanns där får också.

Bergen. De vackra bergen.

Jag tröttnar nog aldrig på den synen. 

Men så ligger det där.

På en udde vid stranden på Loch Awe. 

Kilchurn Castle.

Byggt år 1693 

Knack, knack. 

Är där någon hemma?

Inte en kotte.

Okej, men är där ingen hemma så kan man ju ogenerat kika in genom "fönstren"

Baksidan.

Hoppas inte att prinsessan sitter fången i tornet.

Det blir sista bilden för idag.

Jag har ca tjugo bilder av höstblommor, men det får jag ta en annan dag.