tisdag 10 september 2019

Stora sjöfallets nationalpark!

Idag har vi varit på utflykt till Stora Sjöfallets nationalpark.

Jag har tagit massor av bilder som jag kommer att bomba er med. Alla bilder kommer inte att ha kommentarer, dels för att dom talar för sig själv och dels för att jag kan inte komma ihåg alla namn på alla sjöar och fjäll 😁

Vi åker lilla båten över till andra sidan sjön där bilen står parkerad.

På väg!

Snö på fjället.

Kortgraferingsstopp vid sjön Langas.

Langas.

Anders har tagit fram stora kameran.

Kolla bakgrunden först, kolla sedan på mig och framför allt mina ögon, speciellt det högra.
Igår på skogspromenaden fick jag ett gäng knottbett i ögonbrynen. I natt vaknade jag och kunde inte öppna högra ögat. Jäkla knott, stora som små flugor och giftiga, i alla fall för mig.
Nu har det mesta lagt sig, men kliar som tusan.

Så himla vackert.

Nieras fjäll.

En annan sjö som är en damm.
Satisjaure damm.

Vi passerade ett ställe där det för ett antal år sedan föll ner ett stort klippblock mitt på vägen. Det var så stort att det inte gick att flytta så man valde att dra om vägen istället.
Fjället Slugga ser man i bakgrunden. 

Stenblocket.
Ser kanske inte mycket ut för världen men.....

ställer man kusin Eva på den lilla stenen framför så får man en annan syn på den.

På andra sidan sjön ligger Sarekfjällen i Sareks nationalpark.
Längs till höger, nästen skymd av molnen, ligger Akka fjäll.





Vi besökte Laponia Naturum som har en utställning om samer.
Tji fick vi, det var stängt.
Ganska häftig byggnad i alla fall.

Omgivningen var det inget fel på.


Eller hur?

Ett häftigt litet stenblock får bli dagens sista bild.

Ännu en härlig dag i paradiset, trots svullet öga 😉


Puss och kram

måndag 9 september 2019

Svamp, lingon och skogspromenad!

Återigen en fin dag i Björkudden.
Sol, ingen vind och 15 grader. 

På förmiddagen har vi plockat svamp.

Kusin Eva, mamma Lina och barnen Viktor och Ebba.

Den här svampen plockade vi inte.

Vindpinade små björkar står vid sjökanten.

Svampskogen.

Fina färger i lingon och blåbärsriset.

Sedan blev det lingonplockning.
Jag ska erkänna att jag plockade inte utan tog hand om hinkbärningen.
Att stå dubbelvikt är inte min starka sida, men bära lingonhinkar det är jag fenomenal på.

Visst är det ett vackert bär dom där lingonen.

På eftermiddagen gick vi en 4 km skogspromenad.

Ibland var stigen bred.
Så fint med tallskog när den är lite gles och solen kan komma igenom.

Vilken häftig gammal tallrot.
Ser ut som järntronen i Games of Thrones.

Ibland var stigen smal.

Vi gick en lång bit bredvid myren.

Ja men den toppen känner jag igen.
Känns lite overkligt att jag var uppe på den igår.

En jättestor myrstack.

Ibland är stigen stenig.

Den här fina renen får bli dagens sista bild.

Puss och kram


söndag 8 september 2019

Fjälltoppen Piesnes!

Idag har fjällvandring stått på schemat, men först:

Rätt svar i tävlingen:

Jordärtsskocka.
Den ser inte mycket ut för världen men blommorna är jättefina.
Grattis Grattis till Carina & Ola som återigen svarade rätt i tävlingen.
Priset kommer på posten 😊

I den här lilla stugan bor vi.
Fullt utrustad men inget vatten in så det får man gå och hämta.
Supermysig.

Det här är dasset.
Torrdass ute.

Utsikt från stugan.

Det är väldigt fint nere vid sjön.

Man blir fasen nästan religiös.

Nu till fjällvandringen:
Jag har så många bilder att det här inlägget kommer nog att ta ett par timmar att skriva. 

Men kom nu då!!!
Skynda er!!!

På väg!
Först kommer härlig gammal tallskog.

Om ni kikar noga mellan träden går det att se fjället som vi ska upp på.

Gamla tallskelett ligger på marken och får lov att ligga kvar.

En konstig utväxt på en tall.

Ja men där ligger ju en tjärn.
Snartjärn närmare bestämt.

Och där ligger ju fjälltoppen och väntar på oss.

Tallarna blir färre och färre och konstigare och konstigare.
Björkarna fler och fler och lägre och lägre.

Glöm inte att titta bakåt.

Oj med lingon där är kan man tänka. 
Men det är inte lingon, det är hönsbär.

En bra bit kvar till toppen.

Nu börjar även björkarna växa glesare.

Glöm inte att titta bakåt.

Men hallå där lille renen.
Jag är inte farlig!

Hm, vet inte om jag tror på det!
Jag drar!

Inte många björkar nu.

En del av dom högre topparna har redan snö på sig.

Det syns kanske inte så tydligt men det här är en liten fjällbäck.
Rent, klart och kallt vatten. Smakade hur bra som helst.

Fantastiska färger.

Just på denna platsen, på denna stenen gifte sig Eva och Anders för 31 år sedan.

Glöm inte att titta bakåt.
Ser ni Snartjärn?

Kalfjället!
Alltså hur stort är det?
Man ser hur långt som helst.

Inte mycket kvar nu till toppen.

Hej igen renen!
Fast det var nog inte samma ren som innan.

Uppe på toppen.
Fjället Piesnes ca 800 meter över havet.

Vilka vidder!

Magiskt!


Vind i håret och glädje i hjärtat.
Sanslöst vackert.

Markering av lederna på fjället är några stenar ovanpå varandra.

Tydligt kan tyckas men faktiskt inte helt enkelt att se på avstånd.

Dags att börja gå tillbaka ner igen.

Snubbelvarning på den här filmsnutten.


Dvärgbjörken har börjat skifta färg.
Gröngult till,

orange, sedan till,

blodrött.
Otroligt fint.

Nere i björkarnas land igen.
Ser ni den svarta laven som är en bit upp på stammen?
Den markerar snödjupet på vinter, coolt.

Så ungefärligt snödjup är 180 cm.

Inga kommentarer.

Tallarnas land kräver tallskelett.

Tillbaka vid Snartjärn där solen snart går ner bakom Piesnes fjället.

Vilken underbar dag.
Jag kan inte med ord beskriva hur fint det var på fjället.
Magiskt är nog det bästa ord jag kan komma på.

Puss och kram