Äntligen fick jag in ett pass på löpbandet. Det skedde igår e.m. Det va en riktigt härlig känsla att susa fram, när det bara rullar på så där i jämn och stadig fart. Ja bandet alltså, det bästa med löpband är att man springer och springer och när man känner att nu orkar jag inte mer. Då behöver man inte sakta ner utan bara hoppar upp med fötterna på kanten och det fortsätter i samma fart, sen hoppar man bara på igen. Så jäkla smidigt, det gäller ju såklart att va försiktig när man kliver på igen, man vill ju inte syna bandet på nära håll.
Idag har jag riktig go träningsvärk i benen och ryggen. Tack ängel F för att du försöker lära mig hur jag ska göra.
Jag har oxå varit hos min fotvårdare idag Fothälsan i Perstorp. Där huserar den grymma, illvilliga och hänsynslöst onda fotvårdare M, som tycker att mina fötter är fantastiska att plåga. Hon gräver i nagelkanterna efter hullingar och när hon sen hittar nån håller hon upp dom mot ljuset och ler triumferande, och för att sen fullborda plågan så slipar hon fötterna med en slipmaskin. Det är en fasansfull upplevelse och ändå går jag dit var femte vecka. Jaja, man kan ju undra?!?
Faktum är att fotvårdare M är värd varenda krona som jag lagt hos henne genom alla åren hon har tatt hand om mina fötter. Funderar nån på att gå och fixa till fötterna, ring till henne.
Tack fotvårdare M för att du står ut med mig när jag svär och lever jäkel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar