Hört i receptionen!

En äldre gentleman kliver in genom dörren och säger.
- Jag vill anmäla mig.
Jag hinner tänka "Till vad? Vår duathlon? Vår triathlon? Vår afterwork? Vår Funkykidz skow?" innan jag svarar.
- Vad roligt, det ska vi väl kunna ordna.
- Hur gör man nu då, fortsätter han glatt.
- Jaa, jag får ju skriva upp dig, säger jag lite tveksamt och förmodar att han är en morfar eller farfar till ett av våra barn som dansar och att han vill titta på showen som vi har nästa vecka.
- Ja alltså min flickvän tränar här så hon tyckte att jag oxå skulle göra det.
- Jaha, säger jag och får verkligen skärpa mig för att inte tappa hakan.
- Vem är din flickvän, fortsätter jag.
- Jo hon heter xxxxx, säger han leende.
- Men va roligt att ni ska träna tillsammans, det är klart att vi ska skriva in dig.
Han halar fram ett gäng 500 lappar och säger.
- Jag tar ett halvår, man vet ju aldrig hur länge man lever.
- Okej, svarar jag och börjar berätta vad det kostar, vad han han får för sina pengar, om han vill kika runt innan han bestämmer sig o.s.v.
Han avbryter mig.
- Jag vet allt det där, xxxxx har berättat allt om hur bra det är här, hur trevliga ni är, och jag litar på hennes omdömme.
- Ja men då ska inte jag stå här och babbla, säger jag och ger honom ett avtal att skriva på.
Han skriver på det, betalar och jag bokar in honom till en visning och genomgång.
När det är gjort säger han.
- Vi ses på ........., ha en bra dag. Hejdå.

Jag svarar ju så klart efter konstens alla regler. Men när han gått så står jag bara där. Vad var det som hände? Alltihop tog nog 3-4 min. Jag bannar mig själv för att jag utgick ifrån att han ville anmäla sig till Funkykidz showen och att jag inte såg att det var en blivande medlem.

Tänk va härligt och bara bestämma sig för att man vill göra nåt och sen göra det, och jag undrar hur många 70-åringar som har en flickvän.

"Vad lätt det är att ha förutbestämda tankar om sånt man inte har en aning om"