En främmande man!

Innan jag börjar berätta om dagens runda, måste jag berätta om en grej som jag glömde säga igår. När man går längs kanalen möter man en del människor. En del har hundar med sig, en del har inte hundar med sig och en del cyklar på mountain bikes. Alla hälsar och när man kliver ur vägen för cyklisterna säger dom alltid tack.
När jag igår gått några km efter mitt lunch stopp hör jag att en cyklist närmar sig bakifrån. Jag kliver så långt ut i kanten jag kan, jag hör att den saktar in och tänker "men kör förbi då, där är gott om plats". Då hör jag en röst bakom mig som säger.
- Har du inte kommit längre? Har du stannat eller nåt? Fast på skottska då alltså.
En gubbe på en toppmodern mountainbike glider upp sidan om mig. Han har en bakåt vänd keps på skallen, tuffa solglasögon, cykelhanskar och matchande cykelkläder.
- Hej, svarar jag. Jo jag har stannat och ätit lunch.
- Ja, jag tänkte väl det, säger han. Jag mötte dig för någon timme sedan och du borde kommit längre.
Han kliver av cykeln och börjar gå sidan om mig. Vi går där och pratar en stund när han plötsligt säger.
- Var kommer du ifrån?
- Från Sverige, svarar jag.
- Jaha, från Sverige. Bor du i närheten av Perstorp?
Jag skrattar och talar om att jag bor ca 20 km från Perstorp. Då visar det sig att han jobbat i Perstorp för 22 år sedan. På Perstorp AB. För att använda en klyscha " världen är bra liten"
Han går där och pratar non stop med mig i ca fem km. När vi kommer fram till ett litet samhälle säger han.
- Det här är min by, här bor jag.
- Okej, svarar jag. Vad är speciellt med den här byn då?
- Haha, skrattar han. Det är här alla UFO:n landar.
- Vad menar du med det, frågar jag.
- Jo, vi har flest UFO registreringar i hela världen.
- Nu skojar du med mig, säger jag och ser skeptisk ut.
- Nej, det är sant, säger han och ser superallvarlig ut. Lägg namnet Bonnybridge på minnet och fråga vem som helst.
Hmm, tänker jag. Undrar om han blev kvarglömd efter en landning här, men jag behåller tanken för mig själv. Jag vill ju inte va oartig och elak. Då säger han.
- Ibland undrar jag faktiskt om jag inte är släkt med dom på nåt vis och så skrattar han ett hjärtligt och smittande skratt och jag erkänner att den tanken slog mig oxå. Då skrattar han ännu mer.
Efter en liten stund kommer vi till en avstickare och han säger att här ska han av. Han sträcker fram handen och jag tackar för sällskapet. Han önskar mig en fortsatt god tur och tillägger.
- Se upp för främmande män på cykel.
Han skrattar igen och vinkar och far iväg på sin hoj.

Jag ler för mig själv en bra stund efter och tänker "ja, just det Marie, du skulle kanske va lite mer på din vakt mot främlingar. Men va fasen. Inte kan jag gå omkring och va misstänksam hela tiden, då skulle jag ju missa sådana här tillfälle.

PS. Jag frågade ängel S om Bonnybridge och bekräftade vad gubben sagt. DS

Dagen idag har varit lika strålande som de andra dagarna. Sol, 25 grader och nästan vindstilla. Jag gav mig av vid nio tiden. Dagen vandring var lite kortare än de andra två, bara 2,1 mil. Vandringen idag har varit broarnas sträcka. Många broar blev det :-)

Första bron.

Andra bron.

Tredje bron.

Fjärde bron.

Femte bron.

Ja, ni fattar va? Jag hoppas att ni noterar att de verkligen ser olika ut.

Många av dom var fantastiskt fina. Riktiga hantverk.

Save by Tesco.

Tesco är ungefär som vår ICA MAXI, den stora skillnaden är att dom har öppet dygnet runt.

Men dom har oxå TOALETTER.

Det här är oxå en bro, fast på andra hållet. Detta är Skottlands längsta aquadukt.

Avon Aquadukt.

Hur lång den är vet jag inte men ni kan ju alltid googla det:-)

Synen uppifrån.

Den gör sig på inget sätt rättvisa på bilden mot verkligheten.

Det är superhögt eller jättelångt ner. Vilket man vill.

En liten hint kan ni kanske få här. Jag hängde så långt ut jag vågade.

Den var långt borta, men detta är Avon Viadukt.

Skillnaden är att på den ena dukten går där båtar och på den andra dukten går där tåg.

Jag börjar bli hungrig och ger mig in i Linlithgow.

Jag hittar en pub som heter The Four Marys.

Så här såg den ut innanför dörrarna.

Poncherad lax, nypotatis, gröna bönor, broccoli, stekt squash och en kall majonässås.

Jäklar vad gott det var. Laxen var perfekt. Mmmmm.

Ja, vad trodde ni?

Självklart slank det ner en glass oxå.

Ohhh, vad mätt jag blev.

Jag hittade en park där det fanns lite skugga under några träd.

Jag hann precis ta bilden innan jag somnade.

Dom här gynnarna från kommunen skulle helt plötsligt klippa gräset.

Så det var bara att kravla sig upp igen och fortsätta gör stan.

Den här kyrkan stod ett helt gäng turister och tog kort på. Ingen aning om varför men tänkte att då gör jag det oxå. Men EN kyrka gör mig inte till en turist. :-)

Dax att vandra vidare till mitt övernattningsställe.

Äntligen en blomma som jag inte fotograferat innan.



Framme på mitt övernattningsställe blir jag lika väl mottagen som på dom andra ställena. Jag blir invisad i matsalen och kan välja mellan te och kaffe eller saft. Jag tar saft och får dessutom en kaka till. I matsalen sitter ett äldre par som visar sig vara från London. vi sitter och pratar en stund och när dom ska gå säger dom.

- Du pratar väldigt bra engelska. Jag sträcker på mig och tackar så mycket. Jag kan själv tycka att jag stakar mig lite väl mycket ibland. Men det var väldigt kul att höra, det bygger liksom på självförtroendet.

Mitt rum. Känns som om jag haft en jäkla tur så här långt.

Eget badrum igen.

Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad när jag såg utsikten från mitt rum.

Avon Viadukt.

Dom här ser jag oxå från mitt fönster.

 Hoppas att där inte är nån tocke i hönsgården som börjar gala halv fem i morgon bitti.

Nu ska jag ära popcorn och dricka IRNBRU.

Livet kan va bra härligt!