Vi går iväg och hon berättar lite om området vi passerar och så. Men sedan efterhand blir det mindre och mindre guidning och mer och mer vanliga samtalsämne. Vi går på en del stigar som jag redan gått på men övervägande där jag aldrig varit.
Så här såg det ut mesta av tiden.
Vi pratar om allt möjligt och kommer fram till att vi har bl.a. långa promenader gemensamt. Det visar sig också att Barbara och hennes man Alan känner till, om inte alla, så i alla fall väldigt många vandringsleder i hela Skottland. De har vandrat väldigt mycket och gör fortfarande. Men Alan har för tre månader sedan bytt höftkula och kan inte gå de där riktigt långa runderna längre. Dessutom har han drabbats av reumatisk värk, så knä och vrister protesterar också om det blir för lång sträcka. Så Barbara blev eld och lågor över att jag gillar att gå "på riktigt". Hon fråga om jag kunde tänka mig att ta några långturer med henne nu när Alan inte kan göra det längre.
Självklart vill jag det, kan man få det mer förspänt än att gå med någon som verkligen känner till bra ställen.
Barbara och Alans fina och mycket trevliga hund " Mossie"
1 kommentar:
Tur är att vara öppen för de tillfällen som flyger till en, eller hur. Grattis! Vet hon något om Great Glen Way? /Kram kusin Eva
Skicka en kommentar