Härliga söndag!

Det blev en långpromenad på två timmar idag med mina nyfunna vänner, Barbara och Alan. Vi körde ca tjugo minuter med bil till ett ställe, som jag aldrig skulle kunnat hitta själv. Jag har redan glömt namnet. Växlande molnighet och 15 grader varmt, ingen vind. Perfekt med andra ord!

Va bra, tänker jag.

Här är markeringen som vi ska följa.

Jo, säkert.

Vi följer markeringen i kanske femhundra meter sen viker vi av från den stigen.

 

 

Va bra, tänker jag igen.

Det är den här markeringen som vi ska följa.

Jo, säkert!

Vi följer den markeringen kanske två hundra meter sen viker vi av igen.

Jag inser då att vi inte kommer att följa någon markering.

Barbara och Alan har gått här så mycket så markerade stigar är inget för dom.

 

På många ställe kantas stigarna av jättestora vilda Rhododendron buskar.

Jag beundrar dom och tycker att de är fina, men då talar Barbara om för mig att de på flera ställen har problem med buskarna för att de tar över vegetationen.

 

Kan inte hjälpas, jag tycker dom är fina.

Mest utbredd är den lila varianten.

 

Men man hittar vita också.

 

Rosa röda.

 

Och gula.

 

Den här verkar vara en lite senare sort.

Men jag tror att den kommer att vara vacker i färgen när den väl slår ut.

 

Det är inte mycket som kan mäta sig med den svenska bokskogen.

Men den skotska är inte långt efter :-)

 

Äntligen!

Den första röda hagtornen som jag sett här.

Tyvärr kunde jag inte komma närmare för det var rejält sankt framför.

 

Moss i sniffartagen.

En supertrevlig gul labrador.

Jag tror jag tog tio bilder på honom, jag ville verkligen ha en bild där han visar sitt fina ansikte. Men nej, det var inget som han ställde upp på. Han stannade och tittade så fint på mig, men precis när jag tryckte av vände han bort huvudet igen.

Nåja, jag träffar honom fler gånger så jag ska nog lyckas så småningom.

 

En väldigt vacker och spretig blodbok.

 

En sorts trädsvamp.

 

 

Den var alldeles mjuk och gul som kantareller.

Men den bör nog inte ätas!

 

Björkskog!

Det konstiga med alla björkar här, eller kanske inte alla men många, är att dom inte har några hänge. Jag frågade Barbara och Alan om de visste hur det förhöll sig med det. Men de visste inte säkert så jag får väl googla det en dag när jag inte har något annat för mig.

Men en sak är säker i alla fall.

Skottlands björkar är bättre för björkpollenallergiker.

 

Tack för sällskapet idag.

Barbara, Alan och "Mossie"