De senaste dagarna har jag kommit på några konstiga saker jag gör, och säkerligen andra med mig.
När jag snubblade i trappan, blängde jag på trappstegen. Varför?
När stereon krångla och det bara hördes ljud från en av högtalarna, kollar jag på den högtalare som är tyst. Varför?
När en lampa inte lyser, kollar jag under skärmen. Varför?
Tror jag på fullt allvar att trappstegen flyttat sig med flit, eller att ljudet kommer igen om jag bara stirrar tillräckligt länge på högtalaren, eller inbillar jag mig att någon snott glödlampan så det är därför den inte lyser.
Alltså varför gör jag på detta viset?
Igår var jag och ängel F tillsammans med medlem K & B och spelade golf. Det här fenomenet dök upp ett antal gånger. Om jag slog i marken, så kollade jag på gräset. Varför? Misstänkte jag att det tänkte anfalla mig så att det va bäst att slå till först, eller?
När jag slog ett riktigt dåligt slag, tittade jag på klubban precis som om det var klubbans fel att jag missade slaget. Varför?
När jag puttade och bollen smet precis sidan om hålet, ja då måste det ju va bollens fel. Varför?
Nu har jag grunnat på detta fenomen och kommit fram till att jag inte gör fel, det är bara olika yttre omständigheter som spelar mig ett spratt. För det vet väl alla:
"Det är inte lätt att va ödmjuk, när man vet man är bäst"
1 kommentar:
Marie.... Golf..... Besvikelsen total..... Klart som f*n att du slår väck gräset och ger klubban mördarblickar, hur håller man sig annars vaken?!?!
Själv är jag mästare på att gå in i dörrkarmar och jag ger mig den på att de hoppar omkring och ställer sig ivägen på ren jäkelskap
/besviken medlem T
Skicka en kommentar