Jag lagar en mugg te och sätter mig ner i min fåtölj med en bok när telefonen ringer igen.
- Marie, svarar jag.
- Hejsan, det här är Inga Olsson (påhittat namn) är det Marie som masserade hos polisen för något år sedan.
- Eh, ja, svarar jag lite tveksamt.
- Va bra då har jag kommit rätt, fortsätter Inga. Jag vet inte om du kommer ihåg mig men det var jag som städade på polisstationen som låg på söder förr. Jag hade alltid shorts på mig.
- Ja, du Inga, svarar jag. Jag skulle ljuga om jag säger att jag kan se dig framför mig, men skulle nog känna igen dig om jag såg dig.
- Haha, ja det skulle du säkert, skrattar hon. Jo, nu är det så att jag har en systerdotter som läser till massör och hon skulle behöva en praktikplats. Så jag undrar om det finns en chans att du kan ta emot henne.
Nu är det min tur att skratta och sen säger jag:
- Alltså jag bor inte i Sverige längre, jag bor i Skottland. Men hon är hjärtligt välkommen hit.
- Ojdå, utbrister Inga. Tja det är kanske lite långt för en praktikplats.
- Ja det är nog det, håller jag med. Men jag är väldigt smickrad att du ringde. Hälsa henne och önska lycka till från mig.
- Det ska jag göra och lycka till själv i Skottland.
- Tack för det. Hejdå!
- Hejdå!
Alltså vad är oddsen för det. Det är nio eller tio år sedan jag masserade på de flesta polisstationer i Nordvästra Skåne. Numera tror jag det heter Söderåsens närpolisområde eller något liknande. Att en människa som jag masserade kanske en gång i månaden i nästan två år. Att hon skulle tänka på mig när en systerdotter behöver praktikplats.
Va tusan, jag måste ju ha varit bra :-) Ödmjukt eller hur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar