söndag 31 juli 2011

Lördag 30 juli

Sista uppdateringen anknytning Skottland. Kolla bakåt så ni inte missat nåt :-)

Så här glad är jag i min fina tröja. men jag är oxå glad för alla "välkommen hem" kommentarer från mina goa medlemmar i Corpus familjen. Tack, det känns bra.


Jag har fått flera undringar om vad IRN BRU är för något. Jag tror jag sagt det innan men det tål att upprepas. IRN BRU är Skottlands national dryck nr 1, det är en läsk som har en smak som inte går att förklara, finns helt enkelt inget att jämnföra med. Coca Cola har länge försökt köpa receptet på IRN BRU utan att lyckas. Skottland är ett land där Coca Cola har en ganska dålig försäljning, det vill dom ju så klart ändra på. Det märkliga är att jag är ingen läskdrickare, gillar egentligen inte kolsyra. Men IRN BRU har gått hem hos mig :-) Så ni som trodde att whiskey var nationaldrycken, lång näsa fick ni haha.


Fredag 29 juli!

Bzzzz, bzzz, bzzzz låter mobilväckarklockan, jag stänger av den och kliver upp, den visar 03.30! Taxi är beställd till 04.00 för färd till flygplatsen. Planet ska lyfta 06.20. Jahapp bara att klä på sig, borsta tänderna och packa ihop det sista. Funderar på om jag ska ta på mig min nya lila tröja som det står Scotland på. Fast då ser jag ju ut som en turist och det vill jag inte. Nä jag tar bara min pins med Skottska och Svenska flaggan på, lite lagom markering att jag har någon sorts "kinship" med det förlovade landet.

Flygresan går bra och efter några timmar har vi satt oss på tåget för att ta oss sista biten hem. Biljettklipparen kommer, man hör honom lång väg. Det är den där glada typen som har kommentarer till nästan alla människor och deras biljetter.
" Jaha, så du är en pendlare", säger han till en i skjorta och slips.
" Jodå, du ser vuxen ut, så det är nog rätt att du har köpt en vuxenbiljett", damen i fråga är säkert 70-år.
 " Ojdå, det var en stor biljett ni har " den kommentaren får en mamma och en liten grabb på 4-5 år som har ett A4 papper med sig.
Vi har köpt en duobiljett på vårt jojokort och då säger han " hela familjen ute och reser eller i alla fall två " och sen försöker han klippa igenom både biljett och kort och fodral. Ja det är sådana människor som faktiskt kan konsten att pigga upp utan att ens anstränga sig. Vi åker på och inget konstigt händer, serveringsflickan kommer med sin vagn, man ropar upp i högtalarna vilken nästa station är och på vilken sida av tåget som det är avstigning.
Då plötsligt dångar det till i högtalaren och en röst säger " Ja mina damer och herrar, nu är det som varmast ute, 21 grader, och då närmar vi oss Falkenberg, Falkenberg nästa" Ja, du biljettklippare Kalle fortsätt gärna att sprida din positiva energi till oss tröga och reserverade resenärer. Tack för underhållningen!

Och tack Mor för hämtning och lämning till tåget.

Spader, ruter, hjärter klöver, så var resan över!

lördag 30 juli 2011

Torsdag 28 juli!

Sista dagen i det förlovade landet. Då gråter himlen hela dagen tillsammans med mig.

Nu fick vi ordentligt bruk för våra regnkläder. Men det var positivt för där var färre turister ute haha. Vi gick en ganska lång runda på förmiddagen och blev ordentligt våta. På vägen såg jag flera ganska roliga eller speciella skyltar, men kunde inte ta några kort. Jag måste ju va rädd om min fina röda kamera.

På eftermiddagen lättade regnet lite och jag ville gå på skyltjakt.
- Om vi går en sväng till så kan vi passa på att gå in om Morrison på tillbakavägen, säger jag.
Morrison är en stor butik, ungefär som våra ICA Maxi affärer.
- Okej, säger T. Var ska vi då gå?
- Om vi går ner till Queen Street och sen fortsätter på Queens Ferry Road så kommer vi tillbaka Ferry Road.
Vi bor på Ferry Road.
- Ja det låter som en lagom runda, säger T och studerar kartan. Ska man ta regnkläder på sig?
- Ja, jag tänker göra det, vi är ju trots alla i Skottland.
- Oki, då går vi.
Klockan är fem när vi ger oss ut på skyltjakt och andra saker som kan va kul att ta kort på.
- Tusan med, säger T efter en liten stund. Nu glömde vi ta med oss kartan.
- Äsch, hur svårt kan det va, tycker jag. Vi ska ju bara gå ner till Queen Street, vidare på Queens Ferry Road och tillbaka på Ferry Road.
- Jaja, det ordnar sig nog.
Vi traskar på och hittar lite skyltar på vägen.

Här kan man raka sig HOT, men kan oxå välja att se tradi ut......eller?

Ja, hur är det nu det stavas egentligen?

Den här uppmaningen stod på en damtoa. Hmmm, undrar om dom tycker att folk tvättar sig för mycket efter toabesök och vill spara på vattnet. Faktum är att vattnet var inte särskilt varmt. Jag var ju tvungen att testa och jag spolade en bra stund i kranen, men det blev aldrig "Very hot" inte ens varmt.

En egen affär för storfotade, bra idé tycker jag. Men blev lite besviken för jag hittade ingen affär för lättfotade!

Jag stod länge och funderade på om jag skulle testa. Är det verkligen färgen som gör att man inte kan klättra på staketet???? Jag fega faktiskt ur där och om den skrämde mig så har den säkert en viss effekt även på andra nyfikna :-)

Ingen skylt förvisso, men en postlåda. Mycket finare än våra gula fyrkantiga plåtlådor.

Nästan alla husen är av samma sorts biegebruna sten, men dörrarna är målade i olika färger.

En del bor en trappa ner, men dom har i alla fall en uteplats.

Det här huset hade tre helt olika hyresgäster. Det vita längst till vänster är en begravningsbyrå, det lila i mitten är en juvelerarbutik och till höger en veterinär mottagning. Fräckt.



Nu undrar kanske vän av ordning: Hur går det med promenaden? Jodå, det gick och gick och gick och gick fel. Efter en bra stund kommer vi till en stor fotbolls stadion.
- Ska vi verkligen passera en fotbollsarena, undrar T.
- Nä, det tror jag inte, vi har nog gått lite för långt. det är bäst att vi viker av åt höger vid nästa korsning.
Så vid nästa lämpliga korsning svänger vi av åt höger och fortsätter den vägen fram. Den heter inte Queens Ferry Road. Vid nästa stora korsning är vi överrens att vi bör nog ta av till höger igen.
- Eller kan vi fråga i butiken där om vägen, säger T och ser faktiskt lite vilsen ut.
- Jo vi kan väl fråga, svarar jag.
 Fast egentligen tycker jag det är lite mesigt att fråga. Jag är ju gammal scout och en sån ska ju klara sig själv hehe. Nåväl vi går in och frågar och det lät ungefär så här: Dock en viss reservation för gramatik och stavning.
- Hello! We are a little lost. Can you tell us how we can walk to Ferry Road?
- Wow, Ferry Road it's a long walk away.
- Okey. Can you point the direction for us?
- Allright! Walk this road and turn left, not the first road but the second. Then you come to a main street, take right there. Actually there is a road-worker, but you can probably pass. Then walk straight forward, untill you come to another main street, take left there and after a while you find Ferry Road. But it can take a while.
- Okey, thanks for the help.
- No problem. But there is another way. You can turn right here and walk straight forward, then turn left and after that the second road to right, and then rigtht with the next main street. But probably is that way longer, so I think it's better the other way.
- Alright, thanks again, säger vi och går ut. När vi kommer ut från butiken tittar vi på varandra och inser att vi är inte mycket klokare nu än när vi gick in. Nåja vi väljer den vägen som vi själv trodde på innan vi fråga.
Efter en stund kommer vi till en golfbana och då är jag helt säker på att vi ska definitivt hålla snett åt höger. När klockan är halv nio hittar vi vår gata och har bara 30 min kvar till hotellet.

Jaha, det blev ytterligare en  fyra timmars runda. Härligt.


Onsdag 27 juli!

Glöm inte att kolla så du inte missat nåt inlägg :-)

Storstad, tja, jag är ingen stadsmänniska och i synnerhet inte när där är tusen miljoner turister oxå. Onsdagen flöt på med att gå runt och försöka se ut som om man inte är turist, men ändå titta på lite sevärdheter som alla andra turister. En ekvation som inte riktigt går ihop.

Edinburgh Castle.
Vi gick inte in. Om där var tusen miljoner turister i Edinburgh var hundra miljoner av dom på slottet och då behövde ju inte vi va där oxå :-)


På alla soptunnor och i parker finns där plakat där det står: DO NOT FEED  THE SEAGULL.  Jag tror inte att den uppmaningen funkar särskilt bra, för större och vidrigare fiskmåsar har jag inte sett nån annanstans.

Det kanske inte framgår, men den är STOR eller för att citera en skotte "HUGE"



Här är hotellet som vi bodde på i Edinburgh. Ser ni takfönstret som är öppet? Det är vårt rum :-)


Oh my god, oh my god.
...................................
Jo det stämmer fortfarande, men jag föredrar den lite mer lantliga delen av Skottland

Tisdag 26 juli!

Hejdå Inverness och Edinburgh here I come. På tisdagen sa jag farväl till Inverness, det kändes faktiskt riktigt trist. Så många fler stigar och kullar att se och traska på. Jaja hoppas på ett snart återseende.
Att komma tillbaka till Inverness och på riktigt utforska stigar, berg och dalar. Det får bli ett framtida projekt.

Toppen då har jag minst två projekt att planera för :-)

Jag tog lite bilder från bilfönstret på tillbaka vägen. Hoppas att ni får en liten hint om storslagheten i detta fantastiska land.






Mmmm det va lite smakprov på högländerna i Skottland. Jag säger bara: ÅK DIT!!!!
Och sen säger jag:

Oh my god, oh my god
...................................
I'm in love, I'm in love
...................................
...................................
...................................

Måndag 25 juli!

I måndags var det tid för fortsatt vandring längs kanalen, åt andra hållet denna gången. Det behövdes ingen karta för nu hade vi lite bättre koll på vart man skulle gå :-). Det blev en lagom runda på tre timmar och lite bilder oxå. Och så klart belöning.




Det är härliga vyer som bjuds på. I alla fall om man som jag gillar att va ute i naturen och traska runt.

Sen får man oxå se en massa saker som man inte väntar sig. Det här hade jag inte väntat mig i alla fall :-)

Dom här krabaterna såg vi i en trädgård som vi passerade. Om det inte framgår på bilden kan jag upplysa om att det är tre stycken landsköldpaddor som kliver omkring i sin lilla täppa.
Som om det inte va belöning nog, kommer här nästa.


För mig va belöningen en kall IRN BRU och för dom andra en kall TENNENT´S. 

Oh my god, oh my god
It's a wonderful surprise.
I'm in love, I'm in love
And I cannot get enough
Ooh la la, ooh la la
Don't ever want this to be over

Söndagen den 24 juli!

Så hittade vi båten som skulle ta oss ut på Loch Ness, det krävdes att vi körde bil dit. Ännu en fin dag med blandat sol och moln och tack ock lov vindstilla. Jag är ju ingen stor fan av båtturer när det blåser.




Utsiktsbilder från båten.......kan säga att bilderna inte på nåt sätt gör bergen och kullarna rättvisa. WOW.


Men kolla där är hon ju........NESSIE......eller!?!?!?!?

Det blev landstigning oxå. Urquhart slottsruin ska beskådas ( ja det hör till ).


Ja så här såg det ut från land.

När vi nu va ute och for med bilen tog vi en tur till ett Wiskey destilleri oxå. Glen Ord. Man fick inte lov att ta bilder, men en på ekfaten fick jag i alla fall :-)


Eftersom mina kommentarerna är sparsamma har de intelligenta säkert räknat ut att det inte är min favorit upplevelse med ett destilleri besök. Fast jag vet att många tycker att det är höjdpunkten. Jaja, olika. 

Ännu en bra dag i Landet.

måndag 25 juli 2011

Highland games!

Verkar som om det ska gå att få till det nu. Jag sitter i PUBen på hotellet, verkar vara enda stället som det funkar på. Mer kommer i morgon.

I lördags var vi och kollade på Highland Games. WOW säger jag bara, så häftigt. Det händer en massa saker hela tiden. Säckpips band som spelar, olika grupper som marscherar, färgglada dansare och höjdpunkten Stora Starka Grabbar som tävlar i de mest konstiga grenar såsom: Klubbkastning, stenstötning, baklängeskast med viktklump över en ribba och den spektakulära grenen kast med telefonstolpe.
OBS. Detta är mina namn på grenarna OBS. Jag är en stor fan av Strong Man och detta var helt klart i klass med det. Får ni en chans att se det, TA DEN.

Här kommer en hel radänga med bilder.

Allt startar med en parad genom stan, där alla följer med i tåget till platsen där man håller till.


Dansande flickor i färgglada dräkter, till säckpips musik.


Deltagarna i Highland Games, de flesta var inga små grabbar direkt.


Klubborna som ska svingas, ett träskaft med en rund sten.


Vikterna som så småningom ska kastas baklänges över en ribba 6-7 meter över marken.


Yiihaaa. Se upp, här kommer den. På skorna hade dom flera dm långa knivar som dom körde ner i marken för att kunna stå stadigt.


Sten stötning. Stenen var lite större än en rugby boll, och den hysta dom omkring med som ingenting.


Baklängeskast. Dom svingar vikten fram och tillbaka mellan benen och sen kastar den över ribban.


Kast med telefonstolpe. Dom ska lyfta upp stolpen rakt upp, balansera den där, sen tjurrusa för att kasta upp den i luften, där ska den rotera framåt, landa och sen fortsätta rotationen och falla så rakt fram som möjligt. Det var faktiskt bara 4 st som klarade det. Tufft.



MÄSTAREN.
Han var den ende som klarade att få stolpen att slå runt på alla sina tre försök och var oxå den som vann hela tävlingen. Jag och Herr Mackintosh slog vad innan tävlingen vilken kille som skulle vinna. Tyvärr satsade han på denna killen, men min blev tvåa och det var ju inte så illa pinkat tycker jag. Mr Mackintosh har ju faktiskt sett såna här tävlingar innan.

Så här såg den killen ut som jag satsade på.


Så här såg Mr Mackintosh ut när han prova lyfta kastabaklängesvikten.


Det var en riktigt häftig dag. Som sagt får ni en chans att se Highland Games. Ta den för tusan.

Oh, my god, oh my god
It's a wonderful surprise
I'm in love, I'm in love.............................................................