tisdag 29 maj 2012

Tillbaka i Berwick!

Igår var jag i Linlithgow och lekte turist. Det gick inte jättebra för jag missade det viktigaste en turist gör. Ta kort och kolla på kyrkor, museer och andra sevärdheter.


En sjö som ligger i stan, man kan gå runt den då är det 3,5 km.
Man kan oxå köpa en glass och sitta och titta på andra som går.


När man sitter där och äter sin glass kan man på lite avstånd se Linlithgow Palace.
Ja som sagt, jag spelade inte rollen som turist särskillt väl men en jätte fin liten stad är det. Ni får lita på mitt ord när där inte blev bilder :-)



Så var det då dax att åka tillbaka till Berwick, jag hann ju inte se så mycket av den stan sist när jag var över i påskas. Tåget från Polmont gick 07.26, byte i Edinburgh och framme strax i nio. Jag hade bestämt mig för att gå längs kusten till The Holy Island. En sträcka som enligt mina beräkningar skulle va ca 12 km. Gå ut på ön medan det är lågvatten och sedan ta bussen tillbaka till Berwick. Ja så såg planen ut.



Jag frågade en dam om vägen till kuststigen som går till The Holy Island. Hon pekade och sa i vilken riktning jag skulle gå, sen säger hon "look out for the spittal" och går sin väg. Jaha, tänker jag, undrar vad en "spittal" är. Det kan väl inte va nåt alltför farligt för det är ju faktiskt en utmärkt stig som jag ska gå på.
Jag går en bit i den riktning hon pekat ut när jag ser skylten ovan. Jag skrattar högt för mig själv när jag inser att hon menade att jag skulle kolla efter en "splittal" skylt.


Den här skylten har ett tydligt och sant budskap.
NORTHUMBERLAND COAST
area of outstanding natural beauty



Ja, just det.
Det var ju så här det såg ut längst denna fantastiska kust.



Och gamla Nordsjön hon svallar och brusar fortfarande.


Berwick Coast Watch
Helstängt.


Ja, vad säger man.
Var rädd om golfarna dom är ett känsligt släkte.
Speciellt i baksvingen och vid puttning ;-)



Haha, vilket namn på ett hål.
Klarar man detta klarar man nog det mesta.



Fast vid närmare eftertanke gör nog hålet skäl för namnet.
Detta är tee, alltså där ifrån man ska slå sitt första slag.
Har man riktigt bra ögon kan man se den svart och vita riktpinnen som står mitt i bilden.
Det är alltså dit man ska sikta, men först ska man ta sig över gräsväggen.
Lycka till.



Sista klippbilden innan stigen viker av från den omedelbara kustlinjen.





Och då ser skyltarna, som jag ska följa, ut så här.


In i kohagen.
Tur att jag inte har koskräck.



Lämpligt i kohagen är att följa kostigen.



Och när man går på kostigen i kohagen bör man undvika koskiten.



Den här sötnosen ger både ordet fårskalle och svartskalle en helt ny innebörd.



Nu börjar jag närma mig The holy Island.
Just nu är det lågvatten vilket då innebär att där är sand hela vägen ut tll ön.



Här går jag längst med kustlinjen. Ön är längre bort än vad jag trodde.




Sprickor och hålor var där gott om på stigen.
Det gällde att ha koll på var jag satte fötterna.



Det här är vägen som går ut till ön. Den är bara öppen när det är lågvatten och om man går ut där och inte hinner tillbaka innan högvattnet kommer blir man fast där ute. Häftigt.



När jag kommer fram till vägen är där en skylt som talar om hur långt det är till Berwick längs stigen som jag just gått. Den talar om att det är 11 miles till Berwick, vilket innebär att jag räknat fel igen. jag trodde på 12 km men det visade sig att det var 17,6 km i stället. Jag trodde att det var 2 km ut till The Holy Island. Fel igen 3 miles var det, vilket innebär 4,8 km som följaktligen blir nästan en mil till fram och tillbaka. Eftersom jag räknat fel och att vägen stänger om 2 timmar inser jag att jag hinner inte gå fram och tillbaka på den tiden. Plus att mina fötter och ben säger " nu letar vi upp någonstans att vila och käka"  " Tja, det låter som en bra idé" säger min mage.
När jag käkat och vilat lite frågar jag i resturangen hur långt det är till närmaste busshållsplats. Det är som vanligt "lite" längre än vad jag trott. 5 km till att gå innan jag kan ta bussen tillbaka till Berwick. 

När jag äntligen kommer fram till busshållplatsen har jag ett jäkla flyt. Bussen går 15.10 och 16.35 och klockan är 15.05. 


Jaha, då var jag äntligen framme vid mitt övernattningsställe.
Fönstret längst upp till vänster är mitt.


Det här är mitt rum.
Hmm, undrar vilken säng jag ska välja.
Jag ska ju stanna två nätter så jag hinner prova två i alla fall.


Eget badrum igen.



 Dagen idag har bjudit på typiskt skottskt väder ( fast jag är i England ) 12 grader, mulet, lite sol, lite regn, lite vind. Men en härlig dag har det varit. Igen.

1 kommentar:

Anonym sa...

Härligt!
Jag var på Holy Island 1983 med folkdanslaget från Gällivare. Utflykt från folkdansfestivalen vi var på söder om Newcastle.
Anders, jag och hans söner var där på väg mot Skottland 1986 och Anders, jag och Ylva och Åsa var där 2000. Den sista gången råkade vi se en kyrkogård med gamla gravstenar som lutade åt alla håll. Åsa var då 9 år. Hon tittade och sa: -De där ser ut som mina tänder! -Hon fick tandställning sen så det ordnade sig för henne. Synd att du inte kom ut till Holy Island - då kunde du ha sett om de hade rättat till de sneda gravstenarna också.
Kul att följa din resa! Kram Eva