fredag 19 september 2014

The West Highland Way dag 3

Ja då var vi redo för dag 3.
Klockan är 9.30, dimmigt och disigt idag med. 
Sträckan för dagen är Rowardennan - Inverarnan 22 km.

Första kilometern går längs vattnet.

Sedan går vi bort en bit från vattnet på en grusväg.

Där hittade vi denna fina postlådan.
Honesty Box.
Ta en flaska vatten och lägg £1 i lådan.
Det gjorde Hampus!

Trollskog i diset.

Som sagt, vi var inte ensamma.
In i dimman.

Grusvägen går över till mer stig.
Fast en väldigt stenig stig.

En av många broar vi passerade på vår väg.

Vattnet som "forsade" under bron :-)

Det börjar klarna lite, så nu går det att skymta andra sidan på sjön.

Efterhand som det klarnar, blir stigarna och underlaget mer krävande.
Det syns inte riktigt, men stigen är smal, stenig och brant stupande ner mot vattnet. Gäller att ha koll på var man sätter fötterna.


Ett annat exempel på hur stigen såg ut. 

Andra sidan syns allt bättre.

Vattenfall.
Hampus klättra ner för att kika närmare, men mina fötter tyckte det var onödigt. Så vi stannade där vi var och tog ett kort därifrån. 

Dagens lunch.
Packad från B&B för £6.
Helt okej faktiskt.

Även utsikten vid lunchen var okej!

Inte tappar man aptiten inte, eller hur?

Efter lunchen såg stigen ut så här,

och så här.

Plötsligt kommer vi ut på en sån här fin liten stig mellan meterhöga ormbunkar.
Det har nu klarnat upp och vi kan se sjön och bergssidorna ordentligt.

Vi stöter också på Skuggan Andersson och Skuggan Carlsson.

En söt liten ö mitt i sjön. 


Ja säg den lycka som varar för evigt.
Mysiga stigen tar slut och sten stigen tar vid igen.

Stavarna var till ovärderlig hjälp i den besvärliga terrängen.
Efter en stund kände vi en frän getdoft i luften.
Konstigt!

Nä, inte helt konstigt faktiskt, för det fanns vild get i skogen och på bergssidorna.
Den här låg och glodde på oss ett tiotal meter från stigen. 
Helt ärligt så trodde jag inte att de skulle lukta så mycket ute i det fria. Att det luktar i hembygdsparken i Ängelholm är inte så konstigt. Men att det stinker så i en stor skog kändes lite märkligt. 

När vi kommit ut ur skogen så vänder jag mig om för att titta bakåt. Konstaterar då att på den bergssidan har vi faktiskt kämpat oss fram i närmare sju timmar. 
Imponerande!
Nu har vi bara tre, fyra kilometer kvar och börjar traska på det sista. 
Då blockeras vår väg av de här små liven.

Ett gäng rådjur stod och betade i solen.

Vi kom ganska nära innan de flyttade sig några meter sidan om stigen så vi kunde passera. 


Några fler bilder från den slående vackra utsikten.

Berg och dalar.

Bergssida.

Sista lilla biten innan vi var framme vid vårt övernattningsställe.

Vårt boende, med egen veranda.

Utsikten från verandan kan man inte klaga på.

Hampus är duktig och stretchar medan jag

festar loss på en Cola och vatten.
Normalt sett så dricker jag inte cola, men jag kände sista timmen att jag druckit för lite under dan så efter en cola och en halv liter vatten försvann huvudvärken.


Tredje dagen var tuff, upp och ner hela tiden och stigar som var riktigt utmanande att gå på. Inte längre än dag 1 och 2 men det tog längre tid att ta sig fram. Vi var inte framme förrän halv sex på kvällen. Efter dusch och mat så var det skönt att krypa ner i bingen. Även denna dagen har varit fin. Det klarna upp på eftermiddagen och temperaturen har nog varit mellan 20-22 grader och det viktigaste av allt. INGET REGN :-) 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag blir onekligen sugen på en Skottlandstripp! Härliga berättelser
Hälsar
Eva C

Anonym sa...

Nu ser vi framemot dag fyra :) Fantastiska foto och trevliga kommentarer <3 Kram Yster