Barnbarn och Ängelholm!

Häromdagen passade jag Lance och Skye några timmar.

Lance lärde mig att spela schack och Skye lärde mig att svarta kulor heter Yellow balls och vita kulor heter Yellow balls :-)

- Svarta kulor, säger jag.

- Yellow balls, säger Skye.

Vita kulor, säger jag.

Yellow balls, säger Skye.

Jag provar igen.

-Svarta kulor, säger jag.

Då tittar hon på mig och säger med bestämd röst och skarp blick.

- NO mormor, Yellow balls.

Jag tar en svart kula i handen, håller upp den mot henne och säger: Yellow ball.

Då ler hon med hela ansiktet och säger Ja på skånska och sen Yellow ball.

Okej då, jag ger mig 😂det spelar ju egentligen ingen roll.

Bara hundra meter från där jag bor ligger en liten sjö och en lekplats.

Dit var vi en sväng.

Gungbräda.

Klätterställning.

Fast att dom båda är duktiga på att klättra så är jag nervös att dom ska trilla ner.

Knasigt, när ens egna ungar var små så var man aldrig nervös. 

Hmm kan det ha något med åldern att göra  😱 min alltså.

Gungor.

Coolaste tjejen på hela lekan.

Skye vill gärna prata lite med ankorna, fast dom är inte jätte sugna på att prata med henne.

Medan Lance undrar varför?

- Varför är där bara två ankor i vattnet?

- Varför äter dom inte kottar?

- Varför stoppar dom huvudet under vattnet?

- Varför simmar dom så konstigt med sina fötter?

När vi kommit in igen, fikat, lekt med lego, ritat, pusslat m.m så hittade vi på en ny lek som vi kallade " hur många plastdjur kan man ställa ovanpå varandra"

Fyra stycken gick ju bra.

Fast Lance tyckte att geten måste stå överst för då kan han stånga dom flygande dinosaurierna.

Ja då måste han ju såklart stå högst upp. 

När jag lämnat tillbaka ungarna tog jag mig en runda till Ängelholm. Det var en fin kväll men det var egentligen för att spela Ingress som jag körde dit. 

Men det hindrar inte att man hinner njuta lite av stadens pärlor.

Blomsterarrangemangen som hänger längs med broarna över ån är väldigt fina. 

Rönne å.

Man kan inte tro att man är mitt i stan.

Ser ni vem det här är?

Ja det är klart att ni gör. 

Jill Johnson är målad i tunneln som går under järnvägen och leder till järnvägsmuseet. 

Ängelholms okrönta drottning och stolthet. 

Det här gamla loket finns vid museet.

Precis som den här statyn på en rallare.

Jag tog en sväng till hembygdsparken också.

Men den här Linderödsgrisen var det enda kortet jag tog där. Där är så många portaler att jag rent av glömde att ta kort. 

Dagens sista bild blir på den här humlan som njuter av lavendelns nektar. 

I morgon jobbar jag mitt sista 24 timmarspass sedan är det semester i 5 veckor.

Vi ses snart.

Puss och kram