lördag 19 april 2014

2:a sträckan på Fife Coastal Path!

Det blev inget Helix igår kväll. Det var utsålt. Så följaktligen inga bilder därifrån.
Men jag har några andra att bjuda på istället.

Andra etappen på Fife Coastal Path.
North Queensferry - Burntisland 19 km
 
Jag körde till North Queensferry och parkerade bilen där.
Den här gången hittade jag snabbt var leden började.
 
Och det började betydligt mer inspirerande än första etappen.
 
Jamen, det här verkar lovande.
 
Fina vita buskar.
Men jag behöver er hjälp!
Är det hägg?
Ser ut som hägg tycker jag, men blommar häggen innan den får blad?
 
Vad säger mina läsande blomsterexperter?
 
Jajemen!
Havet och ärttörne!
 
Kust stig!
Precis som jag vill ha det.
Lägg speciellt märke till den blåa himlen :-)
Den ser vi inte varje dag på denna sidan Nordsjön och Nordsjön är just jämt vad vi ser mellan klipporna.
 
Nere på vattennivå igen och stigen fortsätter längs vattnet.
Härligt!
 
Yiihaaa, en strandremsa.
 
Dagens självporträtt fick bli mina skor.
Jag glömde mitt lilla stativ hemma och det är hopplöst att ta en "selfie" utan det.
Men det är i alla fall en strandbild och snäckan är med :-)
 
Stranden tar slut men jag fortsätter längs havet.
Men var det verkligen så här fint hela vägen undrar kanske någon?
Svar: Nej
 
 
Det kom asfalt och cykelväg.
Men inte ens i närheten av så mycket som första etappen.
Där låg några industrier som man var tvungen att gå runt och då blev det ju såklart på asfalt. Men det var inte särskilt långa sträckor. Tack och lov.
 
Haha, trodde ni på fullt allvar att ni skulle slippa bilder på mer ärttörne.
Bara för att vara riktigt snäll så kombinerar jag den med nylövad hagtorn.
Gult och grönt är ju påsk färger så det passar väl bra?
Gult och grönt var också färgerna som jag hade till min svarta häst en gång i tiden.
Snyggt!
 
Ett päronträd i full blomning.
 
Lite åkermark kan man stå ut med så länge man i alla fall kan se havet.
 
 
Så blev det skogsmiljö.
 
Murgrönan har fullständigt tagit över i skogen.
Både på träden och på marken.
 
Skogsvattenfall.
 
Skogen börjar ta slut och havet är på gång igen.
Och klockan har passerat lunchdax för länge sedan.
Magen knorrar och jag kan bara tänka på den lyxiga lunch som jag har i min rygga.
 
Så jag slår mig ner på en bänk och frossar i morotsstavar och körsbärstomater. Till det avnjuter jag en flaska vatten.
Jag bestämde mig inte förrän i morse att jag skulle ge mig iväg och då hade hushållet inte mycket annat att bjuda på :-)
 
Men från bänken hade jag denna utsikten och då kan man ju inte klaga även om lunchen var i klenaste laget.
Eller hur?
När jag plockat ihop efter min lunch och passerade en annan bänk lite längre bort satt där en människa som jag kände igen. Det var en medlem som också var ute och spatsera, en Mr Smith. Mr Smith är en sjuttioårig engelsman och honom tilltalar man inte med förnamn. Så det var bara att vara artig och säga:
- Good Afternoon Mr Smith.
- Oh, Good Afternoon Miss Carlsson.
 Märkligt, vad är oddsen för att stöta på ett bekant ansikte ute på en vandring. Jag känner ju inte överdrivet många människor i det här landet.
 
Efter lunchen blir det ett stycke på asfalt igen.
Men det är fortfarande havsutsikt :-)
 
 
Och då uppenbarar sig äntligen den här lilla räddaren.
TACK.
Det hade trängt på en lång stund.
Men man kan ju inte kissa på stranden, bara i havet :-)
 
Jag passerade en söt liten kyrkoruin.
Jag borde kanske tagit en närmare titt och varit lite mer kulturell.
Men va tusan, jag kortgraferade den i alla fall. 
 
När jag hade gått en liten bit efter ruinen hör jag på avstånd en massa skrik och skratt. Det blir högre och högre och när jag rundar nästa krök ligger det en stor fin sandstrand där.
 
Den var full med folk, jag trodde kanske det var någon arrangerad aktivitet där.
Men.
 
 
Nädå, det var bara helglediga skottar som tagit sig till stranden.
Solen sken visserligen men det har bara varit 14 grader varmt och knappast vindstilla. Inte blåsigt, men en kall fläkt har känts hela dagen.
När jag passerar där klockan halv tre ser jag många röda näsor, armar och axlar.
Undrar hur mycket folk där var på Råbocka idag?
 
Jag börjar nu närma mig slutet på dagens etapp.
Den här söta tunneln går under järnvägen och strax är jag framme vid tågstationen.
 
Stationen i Burntisland.
Därifrån tar jag tåget tillbaka till North Queensferry där jag har min bil.
 
Jag har för engångs skull sparat den bästa bilden till sist.
Jag tycker att den sammanfattar dagen på ett bra vis.
 
En riktigt härlig dag!
 

1 kommentar:

Anonym sa...

Åh så fint! Vilken härlig tur.
Dina blommande buskar är slån. Slån blommar på "bar kvist" d.v.s. innan löven har slagit ut. Busken har fullt med långa taggar, s.k. "pölsepinnar". De kallades så på Solhem för mormor skickade upp ungarna till skogen för att hämta taggar från slån när hon skulle göra korv. Pinnarna/taggarna skalades och är väldigt vassa, så Märta kunde använda dem som stopp i ändarna och mellan varje korv när hon fyllde gristarmarna med korvsmet.
Så nu vet du det också.
Vi var på stranden i Råbocka i fredags och då var det faktiskt fyra ungar ca 10-12 år, som badade... Det blåste kallt men solen sken. Vi sökte oss upp bland klitterna där vi bredde ut fikafilten.
Ha en bra avslutning på påskhelgen. Kram från kusin Eva