onsdag 30 april 2014

Dag 2 Kirkmichael - Spittal of Glenshee 13 km

Då har jag avslutat dag 3 och fått tag i WiFi. Lite konstigt att uppdatera dag 2, men här kommer den:

Efter en god natts sömn och frukost ger jag mig iväg strax innan nio. Det är lite svalare och lite disigt. Lite öm i fötterna och lite på axlarna och höfterna efter ryggan är jag allt men inte värre än att jag ser fram emot dagens etapp. Kommer förhoppningsvis att bli mer berg än slätt idag.

Redo för dagens äventyr.
 
Startar med en grusväg.
Bra då är det bara att traska på.
 
Svarta och bruna kor, som glor.
 
Böljande kullar och får.
 
Gråa kor, även dom glor.
 
Två små lamm leker i vedtraven.
 
Så lämnar jag slätten och ger mig in på leriga stigar.
 
Kallas den här för hänggran?
 
Mysig stig och fortfarande förhållandevis lättgått.
 
Så plötsligt finns det en bänk.
Den längtade jag efter igår, idag har jag bara gått ca fyra km så det är för tidigt att rasta.
 
I vanlig ordning när där står bänkar på udda platser betyder det att den är skänkt/sponsrad av någon. I det här fallet är det springe kompisar till Martin som fixat bänken.
 
Inte helt tokigt placerad.
Utsikten från bänken är riktigt fin.
 
In i skogen.
 
Typisk skogsväg.
 
Typisk stocktrave överväxt med mossa.
 
Typiskt litet vadarställe.
 
Typisk liten forsande bäck.
 
Typiskt skotskt fårfält.
 
Typisk uppåtgående grusväg.
 
Nu börjar det kulla till sig lite.
 
Ute på öppet landskap igen.
Det går sakta men säkert uppför, syns inte så bra på bilden.
 
Ännu en "sagan om ringen" känsla.
Den här gången väntar jag nästan på att Aragorn, Gimli och Legolas ska dyka upp.
 
En annan rövare.
 
Lite plattare en bit.
Går i dalen mellan bergen.
 
Svårt att klaga på utsikten.
Lite disigt är det men trots det bedårande.
 
Hej å hå, klättra på.
 
Obligatoriska lilla vattenfallet.

Jag har nu kommit 2/3 av dagens etapp.
Då uppenbarar sig denna lilla stugan. Inne finns bord och bänkar och en bok man kan skriva i. Jag lyfter ut en liten bänk och slår mig ner och njuter.
 
Utsikten från min bänk.
Det är lugnt och stilla. Jag hör fåglar som jag känner igen och fåglar som jag inte känner igen.
Fridfullt!
Jag har inte sett en människa på hela dagen.
Det är så skönt att bara vara.
Plötsligt hör jag röster. Nej det är inte de vanliga som jag har i huvudet utan skotska röster.
Då kommer där sju grabbar eller snarare gubbar gående. De stannar så klart också vid stugan och fler bänkar lyfts ut.
 
Glada filurer och väldigt snackiga.
De ställde villigt upp på kortgrafering,
 
och sen fick jag också vara med på bild.
 
Massor av vadarställen att ta sig över.
 
Små bäckar forsade överallt.
 
Den där stugan låg strategiskt riktigt för nu går det uppför på riktigt.
Vila och mat innan klättringen.
Det är superbrant, men utan referens syns det inte.
Ni får helt enkelt tro mig :-)
 
Snart uppe och utsikten blir bara bättre och bättre.
 
Eller hur?
Nu bryter dessutom solen igenom då och då.
 
Ja, vad säger ni?
 
Det blåser på toppen.
 
Nackdelen med att gå upp är att man måste gå ner.
Fasen med.
Ner är inte kul.
 
Även idag hade jag sällskap av skuggan Carlsson.
 
Fortfarande neråt men lite mysigare stig nu.
 
Trodde ni att jag hade glömt den obligatoriska ärttörne bilden?
 
Framme vid hotellet.
Jag är hungrig och allt dom har att erbjuda är soup and sandwich.
Det vill jag inte ha så då kommer man plötsligt på att nachos kan dom nog få fram. Jag tar det och en IRN BRU säger jag. Då har dom bara diet IRN BRU eller Coca Cola. Men va tusan, ge mig en vatten då!
 
Mina nachos indränkta i ost.
"Lite" väl mycket ost för min smak, men den går ju att pilla bort.
 
Mitt rum, sunkigt och kallt.
 
Mitt badrum, megasunkigt och skitkallt.
 
Efter att jag lagt av mina grejor i rummet tog jag en liten rundtur i omgivningen. Solen strålar nu för fullt och det är skönt att strosa omkring utan rygga som väger ca 12 kilo.
Jag hittade denna fina stenbro.
 
Utsikt från densamma.
 
När jag kom tillbaka till hotellet hade dom tänt en brasa så jag skyndade mig att duscha i mitt svinkalla, megasunkiga badrum och slog mig sedan ner framför brasan. I rummet gick ju inte att va.
 
Jag till och med offrade mig på en Cola.
Det är inte gott, men jag kände att jag behövde nåt sött.
 
Helt plötsligt dyker där en snubbe upp och börjar rigga upp högtalare m.m. Sen börjar han att spela och sjunga. Vi var åtta man som satt och lyssnade på honom. Han höll på i drygt två timmar, det var verkligen synd om honom att inte ha större publik för han var riktigt duktig. Kul överraskning på ett i övrigt undermåligt hotell. När jag skulle krypa till kojs upptäcker jag att troligtvis har någon sovit i sängen innan och de har glömt att bädda rent. Men då har jag redan klätt av mig så jag pallar inte att gå till receptionen och klaga. Jag kryper ner och hoppas på att det inte var en alltför snuskig typ som sovit där innan mig.
Mer om det kommer i morgon då jag ska rapportera om dag 3 :-)
 
Dag tvås etapp var 13 km jag gick 22.834 steg och aktiv tid var 3.45.16.
 

Inga kommentarer: