Det blev inget GES i fredags!
Där kom något och hälsade på, något som jag verkligen inte vill träffa.
Jag har inte lust, inte tid och inte råd.
Ryggskott!
Jag har sagt upp bekantskapen med dig men du verkar visst inte fatta att du inte är välkommen hos mig.
Klockan fyra i tisdagsmorse vaknade jag och behövde gå på ett visst ställe. Jag kom för fasen knappt ur sängen. Som tur är har jag en hög säng så efter en stunds svärande och stönande stod jag på fötterna. Då uppdagas problem nummer två, sätta mig på toastolen. Jag har en låg toastol. Problem nummer tre blir när jag märker att mina armar har blivit två decimeter kortare under natten, jag når med nöd och näppe till att torka mig. Fjärde problemet kommer när jag ska resa mig från toastolen igen.
- Snälla snälla vask, lossna inte från väggen.
Det gör den som tur är inte och jag lyckas resa mig.
Jag vågar inte lägga mig igen utan vandrar runt på mina 60 kvm. Ut i hallen, tillbaka och runt köksön, bort till garderoberna, ut i hallen, tillbaka och runt köksön, bort till garderoberna, ut i hallen.............ja ni fattar.
Jag provar att sitta, nope ingen bra idé.
När klockan är åtta inser jag att jobba kommer inte att funka idag (jag börjar kl tio) jag ringer till jobb och sedan ringer jag till Sveriges bästa kiropraktor.
Dennis Johansson
Klippans Kiropraktormottagning.
( jag får inte betalt för att skriva det, det är bara fakta )
Jag får en tid till dagen efter.
Mitt bäcken är helt låst och han får jobba ganska hårt för att få loss eländet. Efter behandlingen känner jag mig lättad och stannar till på biblioteket på väg hem.
Kolla vad jag hittade i hyllan :-)
Jag kokar mig lite spottesoppa av bigarråer som jag fått av mor och far häromdagen. Efter några timmar inser jag att jag kan inte jobba på torsdagen heller. Ringa till jobb, jag avskyr att behöva ringa och säga att jag inte kan jobba. Det känns som om man sätter sina kolleger i klistret.
Ja jag vet!
Korkat!
Man kan inte hjälpa att man är sjuk!
Men ändå!
Ska jag nu försöka hitta något positivt i eländet så får det bli att jag får i alla fall lite motion och kan ta promenader så många och så ofta jag vill.
Njaaa, inte riktigt sant.
Jag måste gå nästan hela tiden, endast sitta medan jag äter och ligga är inte heller en ställning som är att föredra.
Motion!
Njaaa, inte riktigt sant det heller.
Så sakta som jag går så är det inte mycket till motion så att kalla det promenad är en stor överdrift. Igår blev jag förbigådd av en snigel och då bar han dessutom sitt hus på ryggen.
Nåja, lite bilder har jag i alla fall lyckats ta.
Regnvåta eklöv från i torsdagsmorse.
Regnvåta boklöv från i torsdagsmorse.
Ljuvligt eller hur?
Solen skiner och Emmasjön ligger stilla på torsdagskvällen.
Solros från en av mina fredagsrundor.
Fredagens solnedgång över Emmasjön.
I lördags var det kalas för Lance.
Min stora kille som fyller fyra år.
Att inte kunna böja mig ner och kram om honom och mina andra godingar gör ont i mer än ryggen.
En dinosaurietårta till en dinosaurieälskande kille.
Han blåste så hårt att ljuset nästan trillade :-)
Dagens soluppgång!
Jag började skriva på bloggen medan jag åt frukost strax efter sju i morse, nu är klockan halv två. Mellan dessa klockslag har jag hunnit med att gå fem rundor ute, läst tre kapitel i en bok medan jag gått inne (prova gå och läsa, inte helt enkelt faktiskt) skriva i bloggen och laga lunch.
Jag har också börjat vänja mig vid tanken på att jag troligen inte kan jobba på tisdag heller. Jag har en tid hos Dennis i morgonbitti, kanske han kan trolla.
Jag känner även viss oro inför min resa på lördag.
Jag måste ju inte köra på lördagen utan kan vänta några dagar men va tusan jag har ju laddat så länge.
Nu ska jag ut på min sjätte runda för dagen.
Puss och kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar